Frågor från läsekretsen
● I Johannes 1:1 används ordet ”gud” både om Fadern och om Sonen, Ordet. Men i den grekiska texten är ordet för ”gud” (theos) skrivet på olika sätt i de två fallen. Varför? Vad innebär det?
Den som är obekant med grekiska språket kan tycka att det måste ligga någon betydelse i det förhållandet att ordet först stavas theon och sedan theos. Men skillnaden beror helt enkelt på att ordet rättar sig efter det grekiska grammatiska kasus som används.
Johannes 1:1 lyder: ”I början var Ordet, och Ordet var hos Gud [τὸν θεὸν, ordagrant: den gud (eller: guden)], och Ordet var en gud [θεὸς].”
Grekiskan har fem kasus — nominativ, genitiv, dativ, ackusativ och vokativ. Hur ett ord stavas kan variera beroende på det kasus i vilket det används. Låt oss ta den bestämda fristående artikeln (den, det, de) som exempel. I genus maskulinum singularis skrivs bestämda artikeln i de fyra första av nyss nämnda kasus: ὁ, τοῦ, τῷ, τὸν.
Så förhåller det sig också med Johannes 1:1; ordet theos är stavat i överensstämmelse med just det kasus som det används i. I första fallet (”Ordet var hos Gud”) står ordet i ackusativ, och därför stavas det θεὸν. Men i det andra fallet står det i nominativ, och därför stavas det θεὸς. Stavningen theos anger inte i sig själv vilken person som avses eller vilken ställning personen har, och detta kan belysas av 2 Korintierna 4:4, 6. I vers fyra är det Satan som sägs vara θεὸς, ”denna tingens ordnings gud”, och i vers sex är det Skaparen som omnämns såsom θεὸς. Ordet stavas theos i båda verserna, därför att det är nominativ som används i båda fallen. Det förhållandet att theos stavas olika i de två förekomsterna i Johannes 1:1 anger således inte någon skillnad i betydelsen; ”gud” är innebörden i båda fallen.
Det intressanta med Johannes 1:1 är att bestämda artikeln ὁ [ho] inte används framför theos när detta ord tillämpas på Sonen, Ordet. Om just detta skriver den välkände bibelöversättaren William Barclay:
”Nu är regeln den, bortsett från speciella skäl, att grekiska substantiv alltid föregås av bestämda artikeln. ... När ett grekiskt substantiv inte föregås av någon artikel, utgör det snarare en beskrivning än en identifikation, och det har mera karaktär av adjektiv än av substantiv. Vi kan lägga märke till samma sak i engelskan. Om jag säger: ’James is the man’ [James är den man (eller: mannen)], då identifierar jag James med en bestämd man som jag har i tankarna; men om jag säger: ’James is man’ [James är man], då beskriver jag bara James genom att säga att han är man, en människa; ordet ’man’ utgör då en beskrivning och inte en identifikation. Om Johannes hade sagt ho theos ēn ho logos, dvs. använt bestämd artikel framför båda substantiven, då skulle han otvetydigt ha identifierat logos [engelska: the logos, the Word (Ordet)] med Gud, men eftersom han inte har någon bestämd artikel framför theos, utgör ordet en beskrivning och har mera karaktär av adjektiv än av substantiv. Översättningen blir då, med ganska otymplig formulering: ’Ordet var i samma klass som Gud, tillhörde samma väsenslag som Gud.’ ... Johannes identifierar inte här Ordet med Gud. För att uttrycka det mycket enkelt och klart: han säger inte att Jesus var Gud.” — Many Witnesses, One Lord (1963), sidorna. 23, 24.
Följaktligen återger både dr Edgar J. Goodspeed och dr James Moffatt i sina översättningar frasen så här: ”Ordet [respektive: Logos] var gudomlig.” Detta återspeglar den fina nyansen i det uttryckssätt som aposteln Johannes använder, en nyans som stämmer överens med det förhållandet att Jesus inte var jämlik Fadern i makt och evig tillvaro utan var Faderns skapade Son. (1 Kor. 11:3) Nya Världens översättning återger noggrant och exakt versen så: ”I början var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud.”