Frågor från läsekretsen
● Hur kan Matteus 10:9, 10 och Markus 6:8, 9 fås att stämma överens?
Dessa verser innehåller en del av Jesu anvisningar när han sände ut de tolv apostlarna på en predikotur. Matteus 10:9, 10 lyder: ”Skaffa er inte ... en matpåse för färden eller två underklädnader eller sandaler eller en stav; för arbetaren gör sig förtjänt av sin mat.” Och i Markus 6:8, 9 heter det: ”Han [gav] dem föreskrifter att inte föra med sig något för färden utom en stav enbart; inget bröd, ingen matpåse, ingen koppar i gördelbörsen, men att binda på sig sandaler, och att inte ha på sig två underklädnader.” — Jämför Lukas 9:3.
Det är uppenbart att Jesus inte förväntade att apostlarna skulle ge sig ut på färden hungriga, nakna eller barfota. Men de behövde inte göra särskilda förberedelser, sådant som att köpa eller bära på sig ”två underklädnader”. De kläder och sandaler som de hade var tillräckligt. Om de redan hade en stav, kunde de ta den med sig, men de skulle inte köpa en extra stav eller ha en i reserv för sin färd.
I grunden gav Jesus rådet: ”Gå som ni är, med de kläder, sandaler och stavar som ni har. Gör inga egna föranstaltningar; de som lyssnar och ger gensvar till ert budskap kommer att bjuda in er och bistå er, för en arbetare gör sig förtjänt av sin mat.” Detta var i överensstämmelse med Jesu råd i bergspredikan. (Matt. 6:25—34) I stället för att betunga sig med en överdriven mängd materiella ting kunde apostlarna koncentrera sig på sitt uppdrag och lita på Jesu försäkran att de skulle bli omhändertagna.
● Min hustru, som inte är en tjänare åt Gud, älskar en annan man. Skulle det vara tillbörligt att jag skilde mig från henne, eftersom hon sannolikt har begått äktenskapsbrott ”i sitt hjärta”, enligt vad Jesus sade i Matteus 5:28?
I det Jesus sade i Matteus 5:28 angav han inte ”andligt äktenskapsbrott”, som några har kallat det, som en grundval för skilsmässa.
Lägg märke till Jesu ord: ”Ni har hört att det sades: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott.’ Men jag säger er att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han grips av begär till henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” — Matt. 5:27, 28.
Här förklarade Kristus att det sjunde av de tio budorden borde ha betytt mera för hans judiska åhörare än att helt enkelt undvika den fysiska handlingen, direkt äktenskapsbrott. (2 Mos. 20:14; 5 Mos. 5:18) Han ledde brottet tillbaka till en människas hjärta. Alldeles som Jakob längre fram förklarade är det så att orätta begär i hjärtat kan leda till handlingar av synd och ofta också gör det. (Jak. 1:14, 15; Ords. 6:25) Detta hände med David, som såg på en annan mans hustru och fick sitt begär uppeggat, vilket ledde till att han begick synden äktenskapsbrott. (2 Sam. 11:2—4) Jesus uppmanade alltså sina åhörare att inte enbart undvika en syndig handling i sig själv, utan också den syndiga lusta som kan leda till syndiga handlingar.
Om någon, man eller kvinna, uppodlar ett sådant begär fyllt av lusta (”håller i med att se på en kvinna”), vet Gud det, eftersom han ”ser ... vad hjärtat är”. (1 Sam. 16:7, NW; Ords. 24:12; Hebr. 4:13) Gud vet att det kan vara så att den som helt och fullt önskar bedriva omoraliskhet helt enkelt ännu inte har haft tillfälle att förvandla sitt begär till handling. Därför är den personen redan klandervärd i Guds ögon.
Men utgör denna önskan att begå äktenskapsbrott i sig själv en skriftenlig grundval för den personens äktenskapspartner att få ut skilsmässa och sedan vara fri att gifta om sig? Nej. Jesus bemyndigade inte människor att avgöra sådana angelägenheter på grundval av begär som en person kan ha i sitt hjärta. Aposteln Johannes skrev till exempel att ”var och en som hatar sin broder är en mördare”. (1 Joh. 3:15) Men de kristna äldste i en församling är inte bemyndigade att som mördare utesluta någon som de tror kan ha ett mått av hat i sitt hjärta. De kan inte exakt läsa och bedöma hjärtan som Gud kan.
När Jesus sade att den enda skriftenliga grunden för skilsmässa var ”otukt” (grek.: porneia, som betyder sexuell omoraliskhet), menade han följaktligen fysiska handlingar av omoraliskhet. — Matt. 19:9.
Om din hustru är villig att resonera, kanske ni kan dryfta detta faktum: Vår skapare, Gud, vet vad som är bäst för människor, och därför försäkrar han oss om att det inte ger bestående lycka att ägna sig åt omoraliskhet. Detta bestyrks av en ärlig värdering av hur omoraliskheten i de flesta fall har påverkat deras liv som har ägnat sig åt sådant. Följaktligen är det förståndigt att snabbt vidta korrigerande åtgärder för att lägga bort omoraliska begär, innan de leder till omoraliska handlingar och därav följande sorg. Också ”romantiska fantasier” av omoralisk kärlek hindrar en att arbeta för att uppnå lycka i sin verkliga situation.
När det förekommer problem i äktenskapet, är det vanligen saker och ting som båda parter kan göra för att stärka det äktenskapliga förhållandet och på nytt uppväcka den ömsesidiga kärlek som ledde till äktenskapet. I samband med detta kanske du och din hustru tillsammans kan begrunda stoffet i artikelserien ”Hur man framgångsrikt tar itu med familjeproblem” i Vakna! för 22 augusti 1974.