Petrus träder upp för Guds sanning och principer

I SITT andra brev, liksom i sitt första, skrev aposteln Petrus mycket i avsikt att styrka sina bröder. (Luk. 22:32) Men i det senare brevet gör han inte detta genom att uppmuntra bröderna att vara uthålliga under förföljelse, utan här styrker han dem genom att modigt träda upp för Guds sanning och principer.

Det finns så stora olikheter i brevets stil, såväl som i fråga om ämnesvalet, att bibelkännare i kristenheten har förfäktat att Petrus inte har skrivit det andra brevet. Men om det vore så, då skulle det betyda att brevet är en förfalskning. I 2 Petrus 1:1 sägs det nämligen klart och tydligt: ”Simon Petrus, en Jesu Kristi slav och apostel, till dem som i likhet med oss har uppnått trons privilegium.” Han skriver också att han var ögonvittne till den så kallade förklaringsscenen (Petrus var en av de tre apostlar som fick se Jesus bli förvandlad eller ”förklarad”), att Jesus hade förutsagt hans död och att detta är hans andra brev. — 2 Petr. 1:16—21; 3:1; Matt. 17:1, 2; Joh. 21:18, 19.a

Även om ämnet och Petrus’ sätt att gripa sig an med det är annorlunda i det andra brevet i jämförelse med det första, inleder Petrus det med att påminna om det härliga hopp de människor har fått som är kallade att ”bli delaktiga av gudomlig natur”. (2 Petr. 1:3, 4) Därpå träder Petrus upp för Guds principer genom att uppmana de kristna att till sin tro lägga dygd, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudaktig hängivenhet, broderlig tillgivenhet, kärlek. Hur mycket är det inte som Petrus här uppmanar de kristna att arbeta på! Om de vinnlägger sig om detta till det yttersta, skall de aldrig någonsin snava, utan de skall vinna inträde i Guds rike. Och fastän de kände till allt detta, var Petrus benägen att ständigt ge dem påminnelser. Petrus träder upp för Guds sanning, i det han framhåller att han inte gick efter ”slugt uttänkta osanna historier” i sitt predikande om Jesus, eftersom han ju hade varit ett ögonvittne till förklaringsscenen, där Gud själv talade från himmelen och sade om Jesus: ”Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.” Petrus betonar också att bibelns profetior inte har sitt ursprung hos någon människa, utan ”människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande”. Det är utom all fråga att den kristna tron inte bygger på fabler eller inbillningar, utan på fakta, på sanning! Eftersom det är så, gör vi ”väl i att vara uppmärksamma” på de inspirerade profetiorna ”såsom på en lampa som lyser på en mörk plats”. — 2 Petr. 1:16—21.

I kapitel två träder Petrus upp för Guds sanning och rättfärdiga principer genom att kraftigt uttala sig mot avfällingar. Dessa söker med falska ord utnyttja sina medkristna. De skall med rätta drabbas av samma öde som drabbade den onda världen före syndafloden såväl som städerna Sodom och Gomorra. Men gudhängivna människor kommer att bli bevarade liksom Noa och hans familj blev. Sådana falska lärare följer Bileams egennyttiga väg. Genom sina köttsliga begär och lösaktiga vanor lovar de andra människor större frihet, medan de faktiskt själva är fördärvets slavar. Eftersom de en gång har känt sanningen och vänt sig bort ifrån den, har de det sämre ställt än de skulle haft, om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg. — 2 Petr. 2:1—22.

I sitt avslutande kapitel träder Petrus ytterligare upp för Guds sanning genom att uppenbara hur orätt bespottarnas påstående är, när de säger att allt har förblivit likadant sedan forna tider. Så är det ju inte! Dessa hånfulla människor ignorerar syndafloden i Noas dagar. I de yttersta dagarna skall Jehovas dag komma plötsligt, likt en tjuv om natten, när Han avrättar de onda. Visst kan det se ut som om det dröjer, men när allt kommer omkring är tusen år för Gud såsom en enda dag. I själva verket är Jehova tålmodig, eftersom han önskar att alla skall vinna frälsning genom sinnesändring. — 2 Petr. 3:1—10.

Petrus påminner de kristna om att Guds tålamod betyder frälsning. Den sanningen har aposteln Paulus också framhållit i sina brev, som några människor förvränger, såsom de gör också med de övriga skrifterna; och med dessa ord förfäktar Petrus att Paulus’ brev är inspirerade. Eftersom Guds ord är så säkert och visst och den nuvarande onda ordningen går mot sin upplösning, vilket gudhängivet liv bör vi då inte leva? Bör vi inte vara kända för ett heligt uppförandes gärningar och för handlingar som präglas av gudaktig hängivenhet? Ja, vi bör göra vårt yttersta för att av Gud bli funna ”fläckfria och oklanderliga och i frid”. — 2 Petr. 3:11—16.

Genom att på detta sätt träda upp för Guds sanning och för hans rättfärdiga principer styrker Petrus sannerligen vår tro på dem och vårt beslut att leva enligt dem. Och när vi gör det, kan vi med tillförsikt blicka framåt mot ”nya himlar och en ny jord”, där ”rättfärdighet [skall] bo”. — 2 Petr. 3:13.

[Fotnoter]

”Därför, ni älskade, då ni nu har denna förhandskunskap, så var på er vakt för att ni inte skall ryckas med av lagtrotsarnas villfarelse och komma bort från er egen fasta ståndpunkt. Fortsätt i stället att växa till i vår Herres och frälsares, Jesu Kristi, oförtjänta omtanke och kunskap. Honom må äran tillkomma både nu och till evighetens dag.” — 2 Petr. 3:17, 18.