Frihet från brist — är det omöjligt?

JORDEN har möjlighet att ge underbara levnadsförhållanden och en hälsosam och välbalanserad kost åt varje man, kvinna och barn som lever i denna dag. Ändå har millioner människor aldrig vetat vad det innebär att få tillräckligt med mat och ha ett bekvämt hem. Många bor i ruckel som ger bara begränsat skydd mot kyla och regn. Hela familjer kan vara inklämda i ett enda litet rum i ett vanvårdat hyreshus. Finns det något hopp om att sådana förhållanden skall förändras?

Människans Danare, Jehova Gud, har för avsikt att göra slut på alla de fördärvade och korrumperade system som finns på jorden och ersätta dem med en rättfärdig ny ordning. ”I enlighet med hans löfte väntar vi nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor.” (2 Petr. 3:13, Hd) Detta löfte är en garanti för att en värld fri från brist skall bli verklighet. Om så bara några få människor skulle fortsätta att lida brist, skulle de nya styrande ”himlarna” och den nya ”jorden”, som består av lojala undersåtar, vanställas av orättfärdighet. Men så skall det inte vara. De nya himlarna och den nya jorden skall vara helt och hållet rättfärdiga.

På grund av Guds syn på de fattiga och betryckta kan vi med tillförsikt se fram emot en värld fri från brist. Bibeln talar om Jehova som ”de faderlösas fader och änkors försvarare”. (Ps. 68:6) Hans lag till det forntida Israel bekräftar detta. Denna lag skyddade de fattiga och var avsedd att förhindra att någon enda israelit råkade i hopplös fattigdom.

Med undantag av leviterna, som fick en tiondel av landets avkastning för sin tjänst vid helgedomen, fick varje israelitisk familj ett jordstycke som arvslott, och därigenom hade familjen ett medel till att försörja sig. Även om en man led motgångar eller kanske slösade bort sina tillgångar och därigenom gjorde att familjen råkade i fattigdom, kunde arvslotten inte gå förlorad för alltid. Lagen stadgade att enbart nyttjanderätten till landet (med dess avkastning) kunde säljas, och försäljningen gällde bara för det antal år som var kvar till jubelåret. Jubelåret kom vart femtionde år och utmärktes av att all jordegendom återlämnades till den ursprunglige ägaren eller hans arvingar. (3 Mos. 25:13, 23—27) Under de år då fattiga israeliter inte hade någon arvslott, behövde de inte tigga för att få livets nödtorft eller på andra sätt förnedra sig för att skaffa sig det de behövde. De hade laglig rätt att ta det som fanns kvar på de skördade fälten och i fruktträdgårdarna och i vingårdarna. — 3 Mos. 19:9, 10; 23:22; 5 Mos. 24:19—21.

Guds uppsåt med att åstadkomma frihet från brist för de fattiga uppenbaras i vad som profetiskt sades om kung Salomos styre. I Psalm 72:12—14 läser vi: ”Han skall rädda den fattige, som ropar, och den betryckte och den som ingen hjälpare har. Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa. Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ.”

Denna kärleksfulla inställning till de betryckta kommer att känneteckna det styre som skall utövas över mänskligheten av de nya styrande himlarna. Hur vet vi detta? På grund av att den främste styresmannen i denna nya ordning är en som är större än Salomo, nämligen Jesus Kristus, ”Konungarnas konung och herrarnas herre”. — Upp. 19:16; Luk. 11:31.

Men någon kan fråga: ”Varför ser vi inte Jesus ge befrielse åt de fattiga, nu då så många hundra år har gått?” Bibeln visar att detta skall ske vid en tid som blivit fastställd av Jehova Gud. Inte ens Jesus Kristus visste, medan han var på jorden, exakt när den nuvarande tingens ordning skall tillintetgöras och ersättas av den rättfärdiga nya ordningen. (Mark. 13:32) Han framhöll emellertid att befrielsen från de nuvarande svårigheterna skulle erfaras av en särskild generation — en generation som först skulle bevittna stora krig, jordbävningar och tider av sjukdomar och hungersnöd och därtill farhågor, utan tidigare motstycke, för vad som skulle ske i världen. (Luk. 21:10, 11, 25, 26, 31, 32) Är det inte just sådant som vi har sett under detta århundrade? Vi kan alltså vara säkra på att en rättfärdig ny ordning är nära.

Det förhållandet att Jehova Gud ännu inte har ingripit mot den ogudaktiga världen är i själva verket till gagn för människorna. Aposteln Petrus riktade uppmärksamheten på detta, då han skrev: ”Herren [Jehova, NW] fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena, att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill, att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.” — 2 Petr. 3:9.

Guds långmodighet har gjort det möjligt för människor att visa om de verkligen vill ha liv i en rättfärdig ny ordning, där umbäranden på grund av brist kommer att vara någonting som tillhör det förflutna. Oberoende av vilka ekonomiska omständigheter de kan befinna sig i, kan de visa var de står i denna sak. Om de verkligen vill leva i en rättfärdig ny ordning, behöver de lära sig vad Gud förväntar av dem som han godkänner, göra bättring i fråga om sina tidigare överträdelser av hans krav och forma sitt handlingssätt efter hans vilja som lojala lärjungar till Jesus Kristus.

Men hur förhåller det sig med de många millioner som nu är döda? Även om de kan ha lidit orättvisor och förtryck, så har de inte lidit bestående skada. Varför inte det? Därför att Jehova Gud kan se till och kommer att se till att de döda blir återförda till liv och erbjuds utsikten till evigt liv. (Apg. 24:15) Och när det gäller dessa uppväckta — vad kommer några få år av lidande att betyda, när de jämförs med ett evigt liv fritt från smärta? I själva verket ingenting. De kommer att känna det på samma sätt som den kristne aposteln Paulus: ”Vår bedrövelse ... varar ett ögonblick och väger föga.” — 2 Kor. 4:17.

Frihet från brist kommer sannerligen att bli en verklighet i Guds nya ordning. Har du gjort någonting för att visa att du vill äga denna frihet? Studerar du för närvarande bibeln, och söker du tillämpa den i ditt dagliga liv? Om det är så, kan du vara bland dem som får se den annalkande tid då alla människor skall glädjas över att de äger frihet från brist.

[Infälld text på sidan 268]

”Han skall rädda den fattige, som ropar, och den betryckte och den som ingen hjälpare har. Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.” — Ps. 72:12, 13.