En ny jord skapas

”’Nya himlar och en ny jord’, där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.” — 2 Petr. 3:13.

VETENSKAPSMÄN säger att den jord vi lever på en dag kommer att uppslukas av en explosion från solen. Stora så kallade ”kristna” religioner lär likaså att jorden skall nå sitt slut i ett brinnande jättebål.

Vad menar då bibeln, när den säger att ”jorden står evinnerligen kvar”? (Pred. 1:4) Hur kan detta fås att stämma överens med aposteln Petrus’ ord: ”’Nya himlar och en ny jord’, där rättfärdighet bor, förbida vi”? — Jes. 65:17; 2 Petr. 3:13.

Låt oss för att få svar på detta vända oss till Jesus Kristus, Guds främste talesman. Lägg märke till vad han angav beträffande jorden, då han lärde sina lärjungar att bedja: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” — Matt. 6:10.

I himmelen uträttas Guds vilja fullständigt av hans änglar. Den inspirerade psalmisten skrev: ”Loven HERREN [Jehova], I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning.” (Ps. 103:20) Att Guds vilja sker på jorden såsom den sker i himmelen måste alltså betyda frid och lycka på jorden.

Av denna Jesu bön framgår det tydligt att den planet vi bor på skall bestå och inte brännas upp eller förintas. Det är precis som Jehova förklarade: ”Så säger HERREN, han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos.” — Jes. 45:18; jämför Psalm 148:3—6.

Vad är det då som skall göras nytt? Inte planeten jorden, även om den skall förnyas i den meningen att den blir förskönad genom att dess nuvarande ödelagda och förorenade platser blir renade och iordningställda. Att en ny jord skapas kommer att innebära ett förnyat samhälle av människor. Den gamla ”jorden”, som kännetecknas av bedrägligt förfarande, sjukdom och död, skall försvinna. Men det betyder inte att alla människor skall försvinna. — 1 Joh. 2:17.

Jesus Kristus är den auktoritet som ger oss denna syn på saken. Han sade nämligen: ”Såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar: Människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, ... ända till den dag, då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.” (Luk. 17:26, 27) Jorden blev renad, först och främst i den meningen att den fördärvade, våldsverkande människovärlden utplånades från den. Men de, som vände sig till Gud och gjorde om sina sinnen till att vandra på hans vägar, blev bevarade för att få leva på den här sidan om denna stora, förintande syndaflod. — 1 Petr. 3:20.

Hur skall de som får överleva, när vår jord renas genom att den nuvarande, människogjorda ordningen förintas, leva såsom ett samhälle? Efter syndafloden förökade sig människorna på jordens yta, och de starkare kom att ha makt över de svaga. Skall detta upprepas? Nej. Människor skall inte bestämma över vad andra skall göra. Gud hade inte avsett att det skulle vara så. Den inspirerade skribenten förklarar: ”Jag gav akt på ... en tid, då den ena människan har makt över den andra, henne till olycka.” — Pred. 8:9.

När människor har makt över andra människor, blir lyckan alltid lidande. Den enda makt som med rätta utövas över hela mänskligheten kommer att vara den makt som de ”nya himlarna” skall utöva. Denna maktutövning kan inte ske på ett förtryckande sätt, ty Skaparen vet exakt vad som passar och tillfredsställer människans behov. (Matt. 6:8; Ps. 145:16) Dessutom behöver Skaparen inte få något av människor och kan inte ha några själviska motiv, utan han är först och främst intresserad av människans välbefinnande. Jesus uppmanade människor att söka hjälp från Gud. Han sade: ”Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!” (Matt. 7:11) Jesus sade också till den judiske rådsherren Nikodemus: ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” — Joh. 3:16.

Ett herravälde utövat av himmelriket skulle alltså inte på något sätt kunna vara misshagligt. När denna styrelse förmedlar sina lagar och anvisningar till människorna på jorden, skulle man komma att inse och erkänna dess överhöghet såväl som dess fullkomlighet, och människorna skulle veta att den alltid handlade helt och hållet till deras bästa. Detta skulle förmå dem att lyda villigt. Men det är annorlunda nu, när ofullkomliga, ofta själviska människor föreskriver för var och en vad han eller hon skall göra. Alla människor är likvärdiga inför Gud, och därför är det emot människans natur att den ena personen bestämmer över den andra. Det är därför det nuvarande samhället av människor, som vi ser existera i våra dagar — och som i bibeln kallas ”jorden” —, måste försvinna för att ersättas av en ”ny jord”, ett rättfärdigt samhälle av människor, under himmelrikets styrelse. — Upp. 21:1.

Det är också orsaken till att människogjorda, politiska styrelsesystem — som i bibeln kallas ”himlar”, eftersom de för närvarande styr över den ofullkomliga, orättfärdiga mänskligheten — måste försvinna och ”nya himlar”, himmelriket, måste inta deras plats. — 2 Petr. 3:12, 13.

Vilken lycka skall det inte skänka mänskligheten, när en sådan ”ny jord” under ”nya himlar” skapas! Vårt jordklot är en underbar plats att bo på, som har förmåga att frambringa ett överflöd åt alla. Vi njuter redan nu av det jordiska skapar verkets prakt, trots att förorening och missbruk har fördärvat dess skönhet på många platser. Hur mycket mera skall vi inte finna vår utsökta lust i jorden, när den blivit renad från dem som fördärvar den! — Upp. 11:18.

Beskrivningen av det land, som Gud gav sitt forntida folk Israel, ger oss en föreställning om vad människorna skall få del av då. Mose sade i ett avskedstal till Israels barn: ”HERREN, din Gud, låter dig nu komma in i ett gott land, ett land, där vattenbäckar, källor och djupa vatten flöda fram i dalar och på berg, ett land med vete och korn, med vinträd, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung, ett land, där du icke skall äta ditt bröd i torftighet, där intet skall fattas dig.” — 5 Mos. 8:7—9.

De förhållanden som nu råder på jorden visar i förening med bibelns profetior att den tid nu är nära då en ”ny jord” skall skapas. Mänskligheten behöver inte frukta att förlora detta vackra hem, planeten jorden, utan kan se fram emot att få glädja sig åt jorden för evigt under rättfärdiga förhållanden, när den ger sin avkastning helt och fullt. Om denna kommande tid skrev psalmisten: ”HERREN skall giva oss, vad gott är, och vårt land skall giva sin gröda.” (Ps. 85:13) En strålande framtid för denna planet nalkas nu med hast!