Varmed skall jag återgälda Jehova?
DET är bara människor, som fått biblisk undervisning och har ett ödmjukt sinnelag, som kan väntas väcka frågan hur man skall återgälda Gud för alla de välsignelser han har gett sina mänskliga skapelser. De flesta ägnar mera tankekraft och ord åt sina lidanden, sina orsaker till klagomål och sina fördomar än åt sådant som de borde vara tacksamma för. Äkta tacksamhet är sällsynt. Många är så förblindade av egennytta att de inte ens kan se de många orsakerna att känna tacksamhet. Denna situation blev klart och tydligt förutsagd av en inspirerad skribent under första århundradet v.t. med följande ord: ”Människorna skall älska sig själva, älska pengar, vara ... otacksamma, illojala, ... utan kärlek till det goda.” — 2 Tim. 3:2, 3, NW.
Denna otacksamhetens ande är smittofarlig. Den kan sprida sig och påverka andra som en smittosam sjukdom. Den kan rentav förgifta sinnet på människor som har börjat ägna sig åt tillbedjan av den ende sanne Guden, Jehova, om de på något sätt försummar att bevara sig starka i sin tro och förtröstan på den de tillber. Därför är det sannerligen viktigt att vi ofta begrundar alla de välsignelser som Jehova har låtit komma över oss — ja, redan innan vi visste något alls om hans kärleksfulla styre över hela universum! Och vi har särskilda orsaker att vara tacksamma för att vi lever i denna särskilda tid i människans historia och att vi har inblick i Guds underbara uppsåt för människorna och planeten jorden, som ju skapades för att vara människans bestående, vackra hem. — Jer. 9:24.
Kom ihåg att vi alla har fötts i ett döende släkte. Ända från den dag vi föddes har vi varit underkastade fruktan för den död som kommer genom arv från våra syndiga föräldrar. Vi har varit prisgivna åt själviska, tyranniska styresmän och åt människor som varit rovlystna som vilddjur. Vi har blivit bedragna, bestulna, utarmade, och det har då inte bara gällt materiella ting, utan också andliga ting, och det är mycket värre. Vi har stapplat omkring i en mörk och obarmhärtig värld, där det till synes inte fanns någon som intresserade sig för vårt väl. (Hes. 34:2—6) Vi kan till och med ha bett om hjälp utan att veta till vem vi bad.
Många av oss hade rentav nått ett kritiskt skede i livet, kanske en återvändsgränd, en omöjlig situation utan någon utväg, åtminstone som det föreföll. Likt fåglar som fångats i en snara och varit prisgivna åt jägaren har sådana människor varit ur stånd att hjälpa sig själva, i det de stått inför en nästan säker död eller åtminstone total missräkning och förlust av önskan att leva. De menade att det var omöjligt att hjälpa dem. Andra, som varit djupt förskräckta över livets realiteter i en ond tingens ordning, har störtat sig i utsvävningar av ena eller andra slaget i en ansträngning att glömma de genomträngande plågor som kommit av besvikelsen över det som livet haft att bjuda dem. Men också detta visade sig vara fåfängt.
Men sedan, vid ett tillfälle som var det rätta för dem, trädde Jehova in i bilden. Det kan ha varit genom något av hans vittnen, som kom till dem med de goda nyheterna om Riket. Det kan ha varit genom att de läst någon av de många bibelstudiehjälpredor som getts ut av Jehovas vittnen. Resultaten var häpnadsväckande! Ögon och öron öppnades för sådant som de dittills inte sett och hört — underbara andliga ting! Innebörden i Guds ord, bibeln, började steg för steg att uppenbaras. Ett helt nytt perspektiv i fråga om liv och verksamhet öppnade sig nu med de strålande löftena om en ny ordning som grundval.
Därpå fick vi reda på att det fanns många andra som hade gått igenom liknande sorgliga erfarenheter i livet och som nu var, precis som vi, hänförda över framtidsutsikterna — möjligheten till liv i en ny tingens ordning där rättfärdighet skall råda. (2 Petr. 3:13) Vi fann att de regelbundet kom tillsammans i en Rikets sal, där varje möte var avsett att öka vår kunskap om Gud och hans anordning för frälsning. Hur fullständigt skilde sig inte detta umgänge från varje umgänge vi tidigare hade varit med om i världsligt samhällsliv och religiösa kretsar! Helt visst hade vi många orsaker att tänka på att återgälda den som så frikostigt skänkt alla dessa goda ting!
I detta nya och upplivande umgänge med andra som kände tacksamhet blev det vårt privilegium att frikostigt hjälpa till med verksamheten i denna skara. Då vi kände glädje över anordningarna i Rikets sal, blev vi medvetna om att det måste kosta en del att hålla sådana platser i stånd. Det var ingen som behövde hålla en kollekthåv under näsan på oss eller räcka fram färdiggjorda bidragskuvert, som brukar vara vanligt i många av kristenhetens kyrkolokaler. Vi fick veta att ingen behöver bedriva penninginsamlingar för att utföra arbete åt universums store ägare. Ja, vi kom att inse att det är motbjudande för sanna kristna att tigga eller att smickra människor eller utöva påtryckningar på dem för att de skall ge bidrag. Vi lade märke till att de ansvariga männen i församlingarna var fullt medvetna om att sådan påverkan vid penninginsamling inte är i överensstämmelse med kristendomens ande och principer.
Vi förlorade naturligtvis inte den praktiska synen på saken. Det kostar en del att hålla Rikets salar i stånd, sörja för att det finns värme, ljus och annat som gör dem lämpliga för arbetet att bedriva biblisk undervisning. Tid efter annan gav de äldre männen i församlingen besked om de utgifter som var förenade med verksamheten och nämnde möjligheten för alla som var villiga att ta del i att bära kostnaderna, men detta skulle inte ske genom något enhetligt bidrag och inte heller genom något godtyckligt beslut, utan helt och hållet vara grundat på bidragsgivarnas förmåga och villighet. I varje Rikets sal finns det en bidragsbössa, som aldrig har någon framträdande plats, och i den kan var och en lämna sin gåva. Hela anordningen skiljer sig från allt vad penninginsamlingar heter. Endast gåvor som frambärs villigt uppskattas av Jehova och hans kristna tjänare. — 2 Kor. 9:7.
Med tiden lärde vi känna omfattningen av Jehovas vittnens verksamhet, som är utbredd i för närvarande 208 länder över hela jorden. Vi lärde känna det mycket omfattande arbetet att nå ut till dessa länder med budskapet om Riket, som innebär att utbilda och sända ut missionärer, vilka i sin tur skall hjälpa medborgare i dessa länder att ägna sig åt och befrämja samma goda arbete bland sina landsmän. Allt detta kostar en hel del, det visste vi. Och det var detta som föranledde var och en av oss att ställa sig frågan: Hur kan jag ha mera direkt del i denna underbara, världsomfattande verksamhet, även om jag inte är i den ställningen att jag kan lämna mitt hem?
Vi fann snart lösningen. Vi blev verkligen glada, när vi fick reda på att det var tillbörligt att vi sände våra personliga bidrag, som gällde detta storslagna, livgivande arbete, till Sällskapet Vakttornet, lämpligast till det avdelningskontor som har hand om Jehovas vittnens verksamhet i vårt hemland. Vi fick veta att personer som bor i Förenta staterna kan sända sina bidrag till Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc., 117 Adams Street, Brooklyn, New York 11201. I Sverige kan bidrag sändas till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, Box 8, 175 21 Järfälla 1 (postgiro 45 94 57-8) och i Finland till Vakttornet, PB 68, 01301 Dickursby.
I sinom tid upptäckte vi att det fanns andra viktiga sätt för oss att på vårt eget vis återgälda Jehova för alla hans välsignelser. Vi fick reda på att vi personligen kunde ha del i det stora prediko- och undervisningsarbete som verkställer Guds svurna uppsåt att leta reda på och ta hand om en mängd vilsegångna, fårlika män och kvinnor i dessa brådskande dagar innan denna gamla tingens ordning når sitt slut i en tid av stor vedermöda. (Hes. 34:11) Genom att regelbundet vara närvarande vid mötena i Rikets sal får vi övning för sådant deltagande och dessutom stor uppmuntran genom umgänget med andra som är tacksamma. Och tänk vilken fröjd det är att lära sig att göra det som Kristus Jesus och hans lärjungar gjorde för omkring nitton hundra år sedan! Det är också hänförande att veta att det vid denna sena tidpunkt fortfarande finns sådana möjligheter för människor som söker följa Herren Jesus tätt i spåren!
När vi ser tillbaka på hela den väg som Jehova Gud har fört oss och tänker på de välsignelser han så frikostigt har tilldelat oss, kan vi då undertrycka den våg av tacksamhet som stiger upp i våra hjärtan? Har vi råd att glömma all hans kärleksfulla omtanke och gå tillbaka till att idissla våra obetydliga bekymmer och klagomål? Nej, i stället kan vi glädjerikt utropa med den inspirerade psalmisten: ”Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfångarens snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan. Vår hjälp är i HERRENS [Jehovas] namn, hans som har gjort himmel och jord.” (Ps. 124:7, 8) Den Gud som är ”barmhärtig och nådig” har befriat oss från intigheten i ett gudlöst liv, från missräkningarna i ett självupptaget liv, ja, från ”dödens band” som omvärvde oss, ty har han inte genom Jesus Kristus gett oss hoppet om liv?
Det är tydligt att det sätt på vilket vi nu kan visa tacksamhet är att vi sjunger vår Guds lov för alla vi möter, i det vi låter dem få veta vilka välsignelser vi har fått och vilken fullständigt ny syn på framtiden vi har. Låt oss dela med oss åt dem av Jehovas godhet. Vi har fått för intet; låt oss ge för intet åt andra som behöver den. Och låt oss, medan vi ger av oss själva och av våra medel, äga tillförsikten att Jehova finner behag i våra ödmjuka ansträngningar att ge gensvar på frågan: ”Varmed skall jag återgälda Jehova för alla hans välgärningar mot mig?” — Ps. 116:12, NW.