Urkristendomens aktning för livet

✔ Den forntida romerska världen frossade i blodsutgjutelse. Men i boken The Catacombs of Rome (Roms katakomber) framhåller W. H. Withrow att urkristendomen ”gav en ny helgd åt människolivet och stämplade den hedniska sedvänjan att döda ofödda barn såsom mord. Utsättandet av spädbarn [till att dö] var en mycket utbredd hednisk sedvänja, som till och med Platon och Aristoteles tillät. Vi har sett bevis på den kärleksfulla barmhärtighet de kristna visade, då de räddade dessa hittebarn från döden eller från ett ännu värre öde — ett liv i vanära. De kristna höll också eftertryckligt fast vid den Allsmäktiges ’lag mot självspillan’ [självmord], ett brott som hedningarna till och med hade upphöjt till en dygd. Kristendomen lärde att ett tålmodigt uthärdande av lidande, i likhet med Jobs, visade ett mera upphöjt mod än Catos livsförnekelse.”