Frågor från läsekretsen
● Eftersom jag har börjat studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, är jag angelägen att behaga Gud. För sjutton år sedan gick min man ifrån mig, och jag har inte hört av honom sedan dess. Han är kanske död nu. Är jag fri att gifta om mig? — A. S., USA.
Det gör oss glada då vi märker att de som studerar Guds ord visar sig angelägna att behaga Jehova. Om någon skall kunna göra detta, är det viktigt att han omfattar Guds inspirerade ord och lever efter det.
Bibeln säger att döden upplöser ett äktenskap. På tal om en kristen hustru sade aposteln Paulus: ”När hennes man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.” (1 Kor. 7:39; Rom. 7:2) Samma regel skulle gälla om det var hustrun som dog; mannen skulle då vara fri att gifta om sig.
I det här aktuella fallet finns det tydligen inte några klara bevis för att mannen är död. Alltså består fortfarande det lagenliga äktenskapet. Det skulle vara både olagligt och omoraliskt av hustrun att gifta om sig bara därför att hon känner på sig att hennes man är död.
Men i många länder finns det lagar enligt vilka en vuxen människa, som har varit borta och inte låtit höra av sig under flera års tid, kan förklaras död. I band 17 i lagboken Corpus Juris heter det: ”Enligt sedvanerätt var regeln den att man ansåg det vara sannolikt att en person var död, om han av någon oförklarlig anledning varit borta i sju år, ... men inom några få lagskipningsområden har en kortare period föreskrivits genom förordning.” (Sidorna 1167, 1168) Man kan emellertid inte utan vidare förutsätta att eftersom den fastställda tiden har löpt ut, så är han eller hon fri att gifta om sig. Lagenliga åtgärder måste vidtas. I den nämnda lagboken heter det vidare: ”Man kan inte förutsätta att en person är död bara därför att han av någon oförklarlig anledning varit försvunnen en tid, såvida inte ivriga efterforskningar har gjorts för att finna honom.” — Sidan 1171.
Vilken lagenlig åtgärd som måste företas är en sak som får avgöras på orten. De ”ivriga efterforskningarna” kan inbegripa att man sätter sig i förbindelse med alla släktingar och vänner, som kan tänkas ha hört något från eller om den försvunne, att man gör förfrågningar på hans tidigare bostadsadresser och arbetsplatser och sätter in en annons i en dagstidning. Om man vid en noggrann undersökning inte kan få några upplysningar om att den frånvarande är i livet, då kan domstolen förklara honom död. Innan detta sker är hustrun inte lagligen fri att gifta om sig.
Om alla rimligen tänkbara ansträngningar att finna den äkta mannen har varit resultatlösa och han av domstol har förklarats död, måste hustrun avgöra hur hon skall handla. Om hon uppriktigt tror att han är död och önskar gifta om sig, då måste hon vara villig att axla detta ansvar inför sin Gud, som känner alla fakta och de motiv som är med i spelet. — Gal. 6:5; Hebr. 4:13.
Detta är ett allvarligt beslut, eftersom den försvunne äkta mannen, som har blivit förklarad död, skulle kunna dyka upp igen. Vad är då att göra? I den nämnda lagboken, Corpus Juris, antyds det hur det förhåller sig på många orter: ”I de fall då antagandet att någon skulle vara död motbevisas av fakta, som bekräftar att den frånvarande är i livet, måste det tilltänkta äktenskapet förklaras ogiltigt ab initio [från början].” (Band 38, sid. 1293) Kvinnan måste då skilja sig från den andre mannen och rätta till förhållandena.
Även om det kan förefalla osannolikt att någon som har varit försvunnen skulle dyka upp igen, så händer detta verkligen ibland. En kvinna i New Jersey i Förenta staterna hade övergetts av sin man år 1924. År 1943 förklarade en domstol honom vara död. Två år därefter gifte kvinnan om sig. Efter någon tid blev hon en kristen. Men trettiosex år efter det att mannen hade lämnat henne fick hon veta att han för kort tid sedan hade bott i ett samhälle mellan femtio och sextio kilometer från hennes hem. Hennes andra äktenskap var alltså ogiltigt, och hon måste skilja sig från den andre mannen, som hon menade sig vara gift med, och få hela saken utredd på lagenligt sätt.
Vad det fall beträffar, som den här frågan rör sig om, kan vi säga: Bristande upplysningar om mannen behöver inte hindra hustrun från att bli ett Jehovas vittne. Om hon med tiden kan ge den kristna församlingens representanter tillfredsställande bevis för att alla ansträngningar, som hon har gjort för att få bekräftat att han är i livet, har varit fruktlösa och att det finns goda skäl att tro att han är död och om han dessutom av domstol har förklarats vara död, bör de låta henne ta på sig ansvaret för ett beslut att gifta om sig, ”blott det sker i Herren”. (1 Kor. 7:39) Hon bör tänka på att detta är en mycket allvarlig sak och inte något som man bör göra brådstörtat eller behandla lättvindigt. En kristen som gifter sig under sådana här omständigheter måste axla ansvaret inför Jehova, som ”opartiskt dömer efter vars och ens verk”. — 1 Petr. 1:17, NW; Hebr. 13:4.