Frågor från läsekretsen

● Åt Jesus av brödet och drack av vinet, då han instiftade Herrens aftonmåltid? — M. C, USA.

Nej, i skildringen av hur Kristus instiftade åminnelsen av sin död, dvs. Herrens aftonmåltid, talas det inte om att han själv åt av det osyrade brödet och drack av vinet i kalken. Skriften ger oss inte heller någon anledning att tänka att han gjorde det.

Den redogörelse som vi finner i Markus’ evangelium lyder så: ”Medan de fortfor att äta, tog han ett bröd, uttalade en välsignelse, bröt det och gav det åt dem och sade: ’Tag det, detta betyder min kropp.’ Och i det han tog en kalk, frambar han tacksägelse och gav den åt dem, och de drack alla ur den. Och han sade till dem: ’Detta betyder mitt blod, ”förbundets blod”, som skall utgjutas till gagn för många. Jag säger er i sanning: Jag skall ingalunda dricka något mer av vinträdets produkt förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.’” — Mark. 14:22—25, NW; Matt. 26:26—29.

Somliga menar att eftersom Jesus sade: ”Jag skall ingalunda dricka något mer av vinträdets produkt”, måste han ha tagit del av Åminnelsens emblem. Men tänk på att de just hade avslutat det årliga judiska påskfirandet. Jesus drack vin och åt osyrat bröd i samband med den högtiden, eftersom det hörde till. Med hänsyftning på detta, som hade skett strax innan, sade Kristus att han inte på nytt skulle ha del med dem i någon sådan glädje, som vinträdets frukt var en symbol av, förrän han hade blivit insatt som konung och hade börjat utöva sin kungliga makt för att uppväcka sina smorda efterföljare ur döden. (Ps. 104:15; Upp. 11:17, 18) Jesus hade druckit av påskmåltidens vin, men vi har ingen anledning att tro att han tog del av Åminnelsens emblem.

Lägg märke till att det heter i skildringen att Jesus gav emblemen åt ”dem” och att ”de” drack av vinet som användes som emblem. Vid åminnelsefirandet utgjorde det osyrade brödet en symbol av Jesu kropp, och vinet var en symbol av hans blod.

Herren Jesus behövde inte ta emot eller tillgodogöra sig de gagneliga verkningarna av att hans egen kropp och hans eget blod offrades. Han gav sitt ”kött, till gagn för världens liv”. (Joh. 6:51, NW) Han offrade sitt blod och sitt kött för att skyla över ångerfulla men syndiga människors synder. (Hebr. 9:12—14; 10:10) Eftersom han var en fullkomlig människa, var han inte i behov av detta offers återlösande verkningar, och därför kunde han säga till sina efterföljare: Det här offret sker ”för er skull”, inte för min skull. (Luk. 22:20, NW) Kristus kunde offra sin tillvaro såsom människa och sitt blod, som var bärare av hans mänskliga liv, eftersom han inte var beroende av detta för egen räkning när han blev uppväckt såsom andevarelse med himmelskt liv framför sig. — 1 Kor. 15:45, 50.

Men även om han inte var i behov av de gagneliga verkningarna av det som emblemen utgjorde symboler av, kunde han väl tänkas ha tagit del av dem för att ge apostlarna ett exempel, eller hur? Nej, de visste hur man äter osyrat bröd och dricker vin. I sin egenskap av judar hade de just gjort detta under påskfirandet. Allt Jesus behövde göra var att införa denna Herrens aftonmåltid och sedan uppmana sina efterföljare att fira den till minne av honom.