Frågor från läsekretsen
● Hur betraktar Jehovas vittnen människor som använder olika slag av stimulerande eller bedövande medel, också sådana som narkotika och LSD? — V. K., USA.
På den här frågan kan man inte ge något generellt svar, eftersom människor i olika delar av jorden använder en mängd olika ting för att få stimulans och pigga upp sig eller för att koppla av och lugna ner sig. Bibeln talar inte om alla de olika medel som används på detta sätt i vår tid; och fördenskull måste man begrunda vilka verkningarna kan bli, om man tar ett visst medel, och sedan tänka igenom hur de kristna bör betrakta sådana verkningar i ljuset av bibelns principer och bud.
Vi får insikt i den bibelenliga synpunkten genom att begrunda vad bibeln har att säga om alkoholhaltiga drycker. Bibeln fördömer inte helt bruket av alkoholhaltiga drycker, varken när de används för att pigga upp eller för att lugna ned. Vi läser i den att vin ”gläder människans hjärta”. (Ps. 104:15; Ords. 31:6; Pred. 9:7) Men man måste vara försiktig, då man använder alkoholhaltiga drycker, eftersom vissa faror är förbundna med dem. Guds ord förbjuder ”omåttlighet i fråga om vin, vilt leverne, dryckestävlingar”, och det påvisar vilka sorger som drabbar dem som dricker sig druckna och mister självbehärskningen. (1 Petr. 4:3, NW; Ords. 23:29—35; 20:1; Ef. 5:18) Ja, det säger att drinkare, dvs. vanedrinkare, bör uteslutas ur den kristna församlingen; de kommer inte att få Guds rike till arvedel. — 1 Kor. 5:11; 6:9, 10.
På en del håll framställer folk icke alkoholhaltiga drycker av växter, löv eller bönor, för att påverka kroppen på ett eller annat sätt. Andra tuggar särskilda sorters frön, blad eller kvistar. Hur berörs individen av detta? Förlorar han herraväldet över kroppen och sinnet, när han är under inflytande av något av detta? Eller är han fortfarande vid sina sinnens fulla bruk och bevarar självbehärskningen, även om han har blivit stimulerad eller avslappad? Om han kan bevara självbehärskningen, måste han — sedan han rannsakat sig själv — avgöra om han tillfälligtvis skall använda en sådan produkt i måttlig mängd.
Också de många allmännare och mera accepterade stimulantia kan man bli ganska beroende av. Även om det inte i sig självt är orätt att begagna sådana milt verkande stimulerande medel med måtta, har somliga människor blivit så vana att använda dem att de blir nervösa och irriterade, om de måste försaka dem. Det är varje människas ensak att bestämma vad hon skall göra med avseende på sådana vanor, men det är nyttigt att tänka på att de kristna alltid måste visa att de äger ”andens frukt”, som inbegriper kärlek, vänlighet och självbehärskning. (Gal. 5:22, 23, NW) Om någon skulle finna att en vana, som han lagt sig till med, ibland gör det svårt för honom att ådagalägga dessa egenskaper, då kan han behöva tänka igenom det hela än en gång.
En annan sak att tänka på är att det stimulerande medlets användningssätt kan göra det icke önskvärt. Det är snuskigt och vanprydande att tugga vissa stimulerande medel. Det medför att de saker den tuggande har omkring sig blir smutsiga och fläckiga. Var och en kan fråga sig: ”Vad anser man här i trakten om den här vanan?” ”Ingjuter den respekt för mig såsom en Guds tjänare?” Allteftersom en person går framåt mot andlig mogenhet, får sådana frågor större och större betydelse för honom, eftersom vi kristna önskar ”att vårt ämbete icke må bliva smädat”. (2 Kor. 6:3, 4) Bibeln förelägger de kristna ett exempel att efterlikna. Det är den norm som tillsyningsmännen och de biträdande tjänarna i den kristna församlingen bör leva efter. De skall vara ”oförvitliga” och ”fria från anklagelse” (NW). — 1 Tim. 3:2, 10.
Det blir allt vanligare i vår tid att folk tillgriper narkotika, sådana kemiska medel som LSD och andra bedövningsmedel för att framkalla hallucinationer eller få en ”kick”, för att de skall kunna fly undan vardagens allvar eller kunna tillfredsställa en åtrå efter sinnlig njutning. Man kan visserligen inte på förhand veta hur en människa kommer att reagera för sådana medel, men ofta medför de att den som använder dem mister självbehärskningen. Under deras inflytande kan en människa bli våldsam, vettlös och rentav vansinnig. Eftersom en sådan människa ofta är oförmögen att göra bruk av gott förstånd och inte kan skilja mellan rätt och orätt, kan hon lätt hänge sig åt sådant oanständigt, omoraliskt eller olagligt uppförande som hon i vanliga fall skulle undvika.
Vilken skillnad är det mellan å ena sidan en person som är drucken av alkohol, uppför sig våldsamt och obehärskat och blir en odugling till vanära för sig själv och å andra sidan en person som företer samma symptom under påverkan av något modernt narkotiskt medel? Från Skriftens ståndpunkt är det ingen skillnad! (Rom. 13:13) Om en person avsiktligt handlar så att han förlorar sin självbehärskning, vållar att han blir sinnesrubbad, så att han inte vet vad han gör och varför, då är han lika klandervärd som en drucken. Han har låtit det gå så långt att han handlar som en drucken och bör därför behandlas som en drucken och som en som har förlorat självbehärskningen.
Om en person som tidigare har levt ett sådant tygellöst liv uppriktigt önskar bringa sitt liv i överensstämmelse med bibeln och bli en kristen, är Jehovas vittnen villiga att hjälpa honom, i det att de framhåller de underbara välsignelser som finns inom räckhåll nu och i framtiden för dem som lever enligt Guds krav. Jesus predikade för syndare av alla slag och hjälpte dem. (Luk. 7:34—47) Men han slöt sig inte till andra i något oskriftenligt uppförande.
Hur förhåller det sig då om någon i den kristna församlingen i oförstånd skulle förlora sin självbehärskning därför att han blivit påverkad av alkohol eller något annat stimulerande medel? Något sådant skulle vara sällsynt. Om det likväl skulle hända, skulle en sådan person kanske kunna få kärleksfull hjälp att komma tillbaka till den rätta vägen, den väg som Gud godkänner. (Gal. 6:1) Men om en person skulle utbilda en sådan vana, dra smälek över sig själv, sin familj och församlingen, då skulle han bli utesluten ur den kristna församlingen för att den moraliska renheten bland Guds folk skall bevaras. — 1 Kor. 5:11—13.
Men hur bör man ställa sig, om man står under läkarbehandling och blir tillrådd att ta emot något narkotiskt medel för att kunna sova eller uthärda smärta? Den som råkar i en sådan situation måste själv avgöra saken. Han tar inte detta medel för någon sinnlig njutnings skull eller för att få en ”kick”. Han kommer kanske visserligen att förlora medvetandet men inte såsom en drucken, som ”slocknar” på grund av bristande självbehärskning. I det här fallet sker det under tillbörlig övervakning och på grund av svåra fysiska problem som kan tyckas motivera en sådan ytterligtgående åtgärd.
Man måste emellertid hela tiden tänka på de risker som är förknippade med förslavande narkotiska medel. Det skulle vara oklokt att i onödan under en längre tid ta emot sådant som man kunde bli slav under. Även om läkare rekommenderar sådan behandling, bör man fråga sig om man är beredd att ta de svåra följderna ifall man skulle bli slav under narkotika. Vad skall man i så fall göra, sedan det fysiska problemet är borta? Många narkomaner har övergett sin familj och all moralisk känsla och har tagit sig till att stjäla och även mörda för att få pengar till att köpa narkotika för på den illegala marknaden. Förutom det sedefördärv som ett sådant förslavande kan medföra måste man också tänka på att lagstridighet kommer in i bilden, och de kristna måste vara underdåniga staternas överordnade myndigheter. (1 Petr. 2:13, 14; Rom. 13:1) Hur skulle en narkotikaslav kunna ge kejsaren det som är kejsarens? De här frågorna bör understryka hur viktigt det är att man bevarar sin förmåga att behärska sinnet och kroppen, så att man kan ägna Gud ”en helig tjänst” med sin ”omdömesförmåga”. — Rom. 12:1, NW.