Något som andra inte har

FINNS det något i ditt liv som du håller kärt och som inte många andra har? Kanske en äkta mans eller en hustrus eller ett barns ömma kärlek? Osedvanlig begåvning? Är det kanske strålande hälsa? Ypperlig syn? Goda språkkunskaper? En gedigen och mångskiftande bakgrund? Vad som helst av detta är sannerligen en välsignelse för dem som vet hur de skall kunna använda det till bestående nytta för sig själva och andra. Mycket få människor skulle sanningsenligt kunna påstå att de har alla dessa värdefulla tillgångar.

Men somliga människor kan ibland få ett enastående tillfälle. Sådant händer till exempel då ett specialarbete vid en gynnsam tidpunkt erbjuds åt någon som har de rätta kvalifikationerna. Om dem som gynnas med sådana möjligheter kan det med större fog sägas att de har något som andra inte har.

Det är på de andliga tingens område som de största och mest välsignade möjligheterna erbjuder sig. Tänk till exempel på dem som i denna kritiska tid i historien har visat sig villiga att bli kvalificerade att tjäna Guds upprättade rikes intressen och att predika ”dessa goda nyheter”. (Matt. 24:14, NW) De lever nu i en tid då denna möjlighet att predika om Riket snart inte kommer att finnas mer. Men ännu ges det tid, och de tar med stor tacksamhet emot ett särskilt uppdrag att utföra detta predikande. De har sannerligen något som andra inte har.

Sällskapet Vakttornets president, N. H. Knorr, uppehöll sig just vid detta ämne, att ha andliga privilegier som andra inte har, då han höll ett tal till de 102 eleverna i den 44:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead, som utexaminerades den 10 september 1967, och gav dem värdefulla råd som kunde bli dem till nytta i framtiden. Man hade samlats i Jehovas vittnens permanenta sammankomstlokal i New York. Det var 2.069 personer närvarande. Vi återger här något av talet:

”Ni som just nu genomgått Gilead lever sannerligen i en underbar tid. Ni kan ha något som andra inte har. Ni lever i denna tingens ordnings ’yttersta dagar’. Ni lever vid den tid då de goda nyheterna om Guds upprättade rike skall predikas innan änden kommer för denna tingens ordning. I jämförelse med de över tre milliarder människor som lever på jorden i vår tid har ni 102 Gileadelever något som andra inte har. De kommer inte heller någonsin att få det, eftersom vi har nått alltför långt i denna tingens ordnings liv. Ni har i god tid villigt erbjudit er att tjäna. Ni har sagt: ’Se, här är jag, sänd mig.’

En enastående privilegierad tjänst väntar er — att få fara ut till ett främmande land och predika de goda nyheterna och tränga fram på nya områden ända fram till slutet för denna tingens ordning. Ni skall bege er till trettiofyra olika länder. Ni tjänar Jehova Gud därför att ni älskar honom och önskar tjäna honom. Ni älskar honom av hela ert hjärta, er själ och kraft. Ni har något som inte många andra har — möjlighet att bege er till jordens ändar för att predika om Guds rike. Jesus förutsade att detta skulle ske, och vi gläder oss över att ni har erbjudit er i den välbehagliga tiden. Håll fast vid detta privilegium av tjänst; vinnlägg er om att lyckas, så skall Jehova välsigna er.”

Vilken förträfflig villighetens ande har inte Gileadeleverna visat! Det är något som inte så många har i denna tid. När de erbjöd sig att utföra denna speciella tjänst, frågade de inte först: ”Hurudana är livsbetingelserna där ute på missionsfältet?” Nej, det gjorde de inte, eftersom de är mera angelägna att göra Guds vilja än att tänka på sin bekvämlighet. Har du samma inställning? Är din tro lika stark? Vad gör du för att öka dina privilegier av tjänst för Gud? Har du samma inställning som profeten Jesaja, som sade: ”Se, här är jag, sänd mig”? — Jes. 6:8.

De här 102 blivande missionärerna var inga nybörjare. De hade inte erbjudit sig att tjäna av ren äventyrslust. De var allesammans erfarna predikare av de goda nyheterna; i genomsnitt hade de varit åt Gud överlämnade Ordets förkunnare i 10,4 år. De har skridit framåt undan för undan, och nu har de tagit ett ytterligare steg framåt genom att tacka ja till ett förordnande som missionär.

För att belysa vad de kan ha varit med om tidigare vill vi här berätta om en ung man från Salvador som vid tio års ålder genom vattendopet symboliserade sitt överlämnande åt Gud. När han var tolv år gammal blev han förordnad att predika på ett isolerat distrikt, där han hade utmärkt framgång och kunde hjälpa andra att bli tjänare åt Gud. Vid tjugofyra års ålder är han nu redo att efter tjugo veckors särskild missionärsundervisning börja verka som missionär i Honduras. Han har sannerligen något som andra inte har.

Alla kristna kan inte bli missionärer, det är visst och sant. Men har du missionäranda, denna villighet att gripa tillfällena att utvidga ditt verksamhetsområde i tjänsten för Guds rike? Vad gör du för att så småningom komma i åtnjutande av privilegier och andliga rikedomar som andra inte har? Kan du erbjuda dig att utföra heltidstjänst som predikare i den stad eller det land där du bor?

Alla som har trätt fram och följt Herren Jesu Kristi exempel har naturligtvis, även om de inte kan ägna all sin tid åt predikoverksamheten, kommit i åtnjutande av något som andra inte har. Tänk på friden och endräkten till exempel. De som var närvarande vid den 44:e klassens avslutningshögtid fick höra Sällskapet Vakttornets vicepresident, F. W. Franz, berätta något intressant om just detta som han hade upplevt nyligen vid ett besök i bibelns länder. Han berättade om en säregen internationell sammankomst av kristna vittnen i Gamla staden i Jerusalem den 6 augusti 1967. Trots den internationella hatstämningen, som intensifierats genom det kort dessförinnan utkämpade arabisk-israeliska kriget, kom Jehovas kristna vittnen av såväl judisk som arabisk härstamning fridfullt tillsammans för att höra Guds ord dryftas. Föredrag tolkades till arabiska och hebreiska. Alla de närvarande, 176 personer, fick sannerligen del av något som deras grannar inte har.

Det som de har är det som de nyutexaminerade 102 Gileadeleverna önskar dela med sig av åt andra, då de skils åt för att bege sig till jordens ändar! Vart de än beger sig kommer de att finna denna enastående frid, kärlek och endräkt bland dem som redan har tagit emot budskapet om Guds rike, och detta budskap kommer de att delge stora skaror människor, som längtar efter att få lära känna Gud och få veta hur de skall behaga honom. Ja, dessa missionärer har verkligen något som andra inte har.