Lotterispel — en bedräglig frestelse

UTAN tvivel är det en stor frestelse för många människor att spela på lotteri. Utsikten att kunna få mycket i utbyte mot helt litet, såväl som själva spänningen som är förbunden med att spela, är en frestelse som ganska många inte kan motstå. En av de ledande staterna i Amerika, New York, har dragit fördel av detta och har satt i gång ett statslotteri. Lottsedelsförsäljningen i New York började så nyligen som den 15 juni i år.

Lotterispel kan sägas vara en frestelse i dubbel bemärkelse, eftersom det är en frestelse inte bara för dem som köper lottsedlar utan även för statsmakterna som genom lottsedelsförsäljning vill öka statsinkomsterna. Staten New Yorks lagstiftande församling röstade vid upprepade tillfällen för ett lotteri, vilket en majoritet av statens väljare också gjorde, i det att 2.464.898 röstade för och bara 1.604.694 röstade emot. Därmed tog de efter invånarna i den närbelägna staten New Hampshire, den första av staterna i USA som efter en lotterifri period på sjuttio år anordnade ett lotteri, vilket skedde för tre år sedan. I mer än åttio länder världen utöver bedrivs lotteriverksamhet som ger en årlig vinst av inemot fem milliarder kronor.

Det irländska kapplöpningslotteriet (Irish Sweepstakes) är kanske det mest kända av de frestande lotterierna, och därtill är det Eires största affärsföretag. Enligt Fortune, en av Förenta staternas ledande tidskrifter för affärsfolk, har det irländska kapplöpningslotteriet lyckats med att sälja lottsedlar i 146 olika länder. Det påstår sig göra en årlig vinst av omkring 225 millioner kronor och skänka bort omkring en femtedel av detta till välgörande ändamål. Det förefaller som om frestelsen att spela på lotteri är allra störst i Västtyskland, eftersom dess tre av staten anordnade lotterier håvar in upp emot tre milliarder kronor årligen, och av denna summa går en tredjedel till hälso- och ungdomsvård samt sport och idrott. I december förra året anordnade man i Madrid ett större jullotteri än någonsin, varvid man fördelade 250 millioner kronor bland vinnarna. I England, Frankrike och Mexico drivs vinstgivande lotteriverksamhet, och detta sker även i sådana kommunistländer som Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och Ungern.

Eftersom lotteriverksamheten kan utgöra en bedräglig frestelse såsom en källa till större intäkter för statsmakterna, har några ledande män inom Amerikas kommunala förvaltning fört en häftig kampanj emot sådan verksamhet. Ja, det var många av de främsta ämbetsmännen i New York som kraftigt satte sig emot att man skulle anordna penninglotteri där i staten. Varför det? Därför att, såsom det hette i New York Post, ”de människor som allra minst har råd att använda pengar på lotterispel är de som gör så. Fördenskull är lotteriverksamhet en regressiv [i motsats till en progressiva] form av beskattning som är socialt felaktig. ... I England bedriver skumma vadhållningsagenter huvudsakligen sina affärer i fattigkvarteren. ... Lockade av löftet om att få någonting för ingenting kommer de fattiga obestridligen att använda sådana tillgångar på hasardspel, som de borde använda till väsentliga förnödenheter såsom mat och kläder.” — 3 oktober 1966.

Att detta stämmer med verkligheten bekräftades av det som hände då en strejk bland lotteriföretagets personal i Puerto Rico satte stopp för lotteriverksamheten där i tio dagar. Under denna tid gick matinköpen i vissa stormarknader upp med 30 procent. Fattiga människor har tydligen mer pengar till mat, när det inte finns några lottsedlar att ge ut dem på!

Amerikanska skattemyndigheter är av den uppfattningen att det är en bedräglig frestelse att driva lotteriverksamhet för att öka statens intäkter, vilket framgår av detta uttalande: ”Det gör detsamma hur påhittiga vi är, när det gäller att söka hitta en utväg, förr eller senare finner vi i varje enskilt fall att det inte finns något ... universalmedel. När allt kommer omkring visar sig ofta de ’smärtfria’ metoderna vara de mest smärtsamma.”

Att lotteriverksamhet är en bedräglig frestelse framgår vidare av att sådan verksamhet i grund och botten är osund. Lotteriföretagen har användning för en hel del arbetskraft men frambringar likväl inga rikedomar; de fördelar dem bara, så att de från att ha tillhört många människor tillfaller ett fåtal, och det sker inte utan stora kostnader. I vissa fall uppgår ”omkostnaderna” till 50 procent av den summa som flyter in. Det finns bara tre ärliga och sunda former för överförande av pengar, nämligen direkta gåvor, ersättning för värdefull hjälp och betalning för utfört arbete.

De som önskar låta sig ledas av bibelns principer måste lära sig att stå emot frestelsen att spela på lotteri eller ägna sig åt någon som helst annan form av hasardspel, när de utsätts för sådan frestelse. Hasardspel är i själva verket ett slags utpressning, även om den som förlorar har gått med på att göra sig av med sina pengar. Det har länge ansetts vara orätt att duellera, fastän man skulle kunna kalla en duell för dödande med ömsesidigt samtycke. På samma sätt är det med hasardspel. Det är utpressning med ömsesidigt samtycke; den ene vinner bara därför att en eller många andra förlorar. Det är moraliskt orätt att söka njutning eller vinst genom att andra får lida smärta eller förlust.

Ja, lotteriverksamhet uppammar själviskhet, eftersom alla som spelar på lotteri trots allt hoppas att de skall vinna det som nästan har satsat på lotteriet, och följaktligen blir var och en i själva verket fiende till alla de övriga. Detta är raka motsatsen till lydnad för Skriftens råd i 1 Korintierna 10:24 (NW): ”Må var och en fortsätta att söka, icke sin egen fördel, utan den andres.” I grund och botten är det här fråga om kärlek till pengar, som är en rot till allt ont, enligt aposteln Paulus. — 1 Tim. 6:9, 10.

Det är inte underligt att lotterispel ofta är förknippat med korruption; och detta var orsaken till att man för sjuttio år sedan utfärdade förbud mot att skicka lottsedlar från den ena staten till den andra i USA. Man får inte heller glömma de människors eländiga lott som inte kan låta bli att spela. Spelpassionen medför ofta hjärtesorg och leder till brottslighet av alla slag.

Om man ger efter för frestelsen att spela på lotteri, handlar man också tvärtemot Skriftens princip att människan skall arbeta. De som ger efter för frestelsen att spela sätter sin lit till ”turen” i stället för till hårt arbete. Men bibeln säger rent ut: ”Om någon icke vill arbeta, så skall han icke heller äta.” — 2 Tess. 3:10; Ords. 6:6.

Kristna människor lägger sig inte i vad andra människor föredrar att göra men kommer följaktligen för egen del att motstå frestelsen att spela på lotteri för att kunna behaga Gud. De vill inte ens sälja lottsedlar eller ta någon anställning av liknande art, eftersom de vet att roffare och utpressare är utestängda från den kristna församlingen och att de skulle ha del i utpressning, om de hade ett arbete av sådan art. De låter sig nöja med frukterna av produktivt arbete, och de söker njuta av livet på sådant sätt att det inte blir till skada för någon. — 1 Kor. 6:9, 10.

[Fotnot]