Lyckliga missionärer uppmanade att sätta värde på livet

”ÄR NI elever eller rättare sagt före detta elever lyckliga?” Den frågan ställde Sällskapet Vakttornets vice president, F. W. Franz, till de avgående eleverna i 43:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead, då de var samlade den 12 mars i New York. ”Jag menar inte lyckliga därför att avslutningsdagen nu är inne, utan lyckliga i allmänhet. Ja, ni borde vara lyckliga eftersom vi nu har nått det femte årtiondet av en märklig tidsperiod.”

Vilken period? Franz påvisade att det är den välsignade tid som omnämns i Daniel 12:12; och den är välsignad därför att ”den sanna kunskapen” blivit så ”överflödande” tack vare att många har tagit sig för att ”ströva omkring”, ”forska” (1878; Åk), i Guds ord. (Dan. 12:4, NW) Som en följd härav upplever Jehovas vittnen i denna tid en kunskapsexplosion. I sina avslutningsord sade Franz till de avgående eleverna: ”Ni är lyckliga som har fått ’ströva omkring’ i bibeln och fått ta del av denna överflödande kunskap! Och lyckliga kommer ni att vara om ni kärleksfullt och nitiskt delar med er av den åt andra!”

Ett exempel på den lycka som väntar dem gavs av en annan av talarna, Max Larson. Han berättade om en stad som ligger omkring 800 kilometer från Santiago i Chile, där det skulle hållas ett konvent. Det fanns en nitisk missionärsgrupp och en församling med trettiosex vittnen där i staden. Hur många kom då till konventet? Alla trettiosex? Många fler; 100 kom till denna sammankomst som Jehovas vittnen höll 800 kilometer därifrån!

Till de församlade lyckliga missionärerna med sådana glada framtidsutsikter höll Sällskapet Vakttornets president, N. H. Knorr, ett tal om att sätta värde på livet och om den betydelse som mogenheten har när det gäller att hålla fast vid detta liv. Han började så här: ”Hur ser vi egentligen på livet? Hur mycket tid tar vi oss att begrunda detta ämne, livet? Hur blev vi till? Och när vi nu är till ... vad skall vi då göra med livet? Varifrån har du fått livet? Ditt liv började i själva verket med Gud, för när vi går tillbaka tillräckligt långt, kommer vi till Adam, och bibeln säger oss att Adam var son av Gud. (Luk. 3:38) Gud är livets källa. (Ps. 36:10) Du har glatt dig åt livet intill denna stund, men du kan få ännu mera ut av det i framtiden. Livet är så betydelsefullt, för utan det kan vi inte äga någonting, och inte kan vi heller göra något för andra. Det heter ju i Predikaren 9:5, 10 att i döden är man inte medveten om något, där arbetar man inte, och där finns ingen vishet. När vi lever, kan vi visa andra vägen till liv.”

Knorr sade vidare: ”Om vi sätter värde på livet, kommer vi att ge Gud äran för det faktum att vi är vid liv. Tack vare livet kan vi arbeta, kan vi göra andra lyckliga. För att kunna hålla fast vid livet måste vi fortsätta att inhämta kunskap om Gud och om hans Son, eftersom det betyder evigt liv. (Joh. 17:3) Också Jesus Kristus var tvungen att fortsätta med att tillägna sig kunskap. Och detta är orsaken till att mogenhet är något så betydelsefullt. Mogenheten hjälper oss att hålla fast vid livet, att berika livet, att bevara det för alltid. Och låt oss förbli ödmjuka, aldrig mena som så att vi kan alltsammans. Det kan vi inte. Det är så mycket vi har att lära. ...

Vi gläder oss vid tanken på er. Alla vill vi ge er vårt stöd, men mer än alla andra är Gud med er. Han intresserar sig för er, stöder och uppehåller er. Han har givit er livet från början. Må ni alltid sträva framåt, söka uppnå mogenhet, för genom att ni vinner mogenhet kommer ni att få ett fastare grepp om livet, det eviga livet.” Sedan han sagt detta, delade han ut diplom till dem som gjort sig förtjänta, till flertalet. De 103 eleverna hade kommit från tolv länder, och de sändes nu ut till tjugonio olika länder. De var ganska unga, genomsnittsåldern var tjugosex år, och de hade varit åt Gud överlämnade, kristna Ordets förkunnare i elva år i genomsnitt.

Eftermiddagens program, vars olika punkter de studerande själva stod för, underströk också temat att sätta värde på livet. Mycket rörande såväl som inspirerande var den livfulla scen som föreställde ett vittne som hade suttit två år i fängelse och fått bara brödkanter att äta men som höll fast vid sitt hopp om liv i Guds nya ordning genom att påminna sig väl valda ställen ur brevet till filipperna. Samma lärdom gav ett entimmes bibliskt drama med de agerande klädda i tidsenliga kläder. Det handlade om Guds forntida barmhärtiga anordning för den oavsiktlige mandråparen genom fristäderna, och det påvisade att denna anordning har en motsvarighet i våra dagar. På ett synnerligen kraftfullt sätt poängterade detta drama att livet beror av lydnad mot Gud och att livet är värt mer än alla de materiella ägodelar man kan ha.

Ja, det är ingen tvekan att programmet vid denna avslutningshögtid framhävde såväl missionärernas lycka som deras uppskattning av livet. Programmet var till stor uppmuntran och glädje för de omkring 2.000 gästerna, vänner och släktingar, av vilka några hade kommit ända från Hawaii i väster och London i öster.