Frågor från läsekretsen
● Hur kommer det sig att Matteus 17:21 inte finns med i Nya Världens översättning av den Heliga skrift? — L. F., Förenta staterna.
Denna vers och en del andra verser eller delar av verser i de kristna grekiska skrifterna finns inte med i Nya Världens översättning därför att de inte finns med i den grekiska text, som utgivits av Cambridgeprofessorerna B. F. Westcott och F. J. A. Hort. Det var denna mönstertext som Nya Världens bibelöversättningskommitté i första hand använde, då den översatte de grekiska skrifterna till engelska och så framställde 1950 och 1961 års upplagor av Nya Världens översättning.
En närmare granskning av Matteus 17:21 kommer att vara upplysande. Även om denna vers inte finns med i Nya Världens översättning, så finns det en upplysande fotnot med avseende på den i Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna, 1950 års upplaga. I denna fotnot återges en översättning av versen enligt handskriften Codex Ephraemi rescriptus från 400-talet v.t. och Cambridgehandskriften (Cantabrigiensis) från 500-talet v.t. Fotnoten lyder: ”Men detta slag kommer icke ut annat än genom bön och fasta.” Dessa ord utgör en del av Jesu svar till sina lärjungar, då de frågade honom varför de inte hade kunnat driva ut en demon i ett visst fall. Det bör emellertid framhållas att flera betydelsefulla handskrifter utelämnar dessa ord. Till dem hör den sinaitiska handskriften och Vatikanhandskriften nr 1209, som båda är från 300-talet v.t. och alltså är äldre än de källor vi nyss citerade. Fördenskull finns det inte tillräckligt av forntida textunderlag för denna vers, Matteus 17:21.
I förbigående kan vi emellertid nämna att några auktoriteter har betraktat dessa ord som en interpolation hämtad från Markus 9:29. Detta kapitel hos Markus innehåller en parallellskildring av samma händelse, och i den finns denna detalj medtagen, som Matteus utelämnar.
Det är inte bara Nya Världens översättning som utesluter Matteus 17:21 eller i en fotnot påvisar dess tvivelaktiga natur. Till dessa andra översättningar hör Amerikanska standardöversättningen, En amerikansk översättning, Reviderade standardöversättningen och The New English Bible, såväl som den svenska översättningen av år 1917, Helge Åkesons svenska översättning och David Hedegårds översättning av de fyra evangelierna.
Avskrivarna gjorde uppenbarligen då och då vissa tillägg till bibelns grekiska text; det verkar som om de varit mer benägna att göra detta än att utesluta visst stoff. Genom noggrann biblisk forskning har man emellertid upptäckt sådan bearbetning från avskrivarnas sida. De tillförlitligaste grekiska texterna är fördenskull de kortaste.
Härav bör vi inte dra den slutsatsen att de kristna grekiska skrifternas text har lidit stort avbräck under avskrivningens fortgång. Forskaren Jack Finegan har sagt: ”Det sammanlagda antalet av handskrifter till Nya testamentet är mycket imponerande. ... Ingen annan grekisk bok har någonting som tillnärmelsevis går upp emot ett sådant vittnesbörd om sin text. Det är riktigt att det finns talrika variationer, när det gäller texten, om man jämför de olika handskrifterna till Nya testamentet, men flertalet av dessa är av relativt underordnad betydelse. ... Ja, omsorgsfulla forskare har rentav beräknat att det förekommer betydande olikheter i knappt mer än en tusendel av hela texten.” — Light from the Ancient Past, sidan 352.
I alla de fall, då en hel vers som finns i Konung Jakobs översättning (Engelska auktoriserade översättningen) inte har tagits med i Nya Världens översättning, har man i 1961 års upplaga av Nya Världens översättning angivit versens nummer, och därefter följer ett långt streck. Uppgifter om vilka handskrifter som innehåller versen i fråga och vilka gamla handskrifter som inte gör detta finner man i fotnoter till den med stor stil tryckta utgåvan av Nya Världens översättning. (Jämför Nya testamentets text under Ordförklaringar och sakupplysningar i 1917 års svenska översättning.) — Se också The Watchtower för 1 februari 1962, sidorna 88—92.
● I 1 Korintierna 10:8 säger aposteln Paulus att 23.000 israeliter föll på en enda dag, därför att de hade bedrivit otukt. Men det antal som uppges i 4 Moseboken 25:9 är 24.000. Var det två olika tillfällen? — K. S., Förenta staterna.
Båda verserna tycks gälla en och samma händelse. Till de korintiska kristna, som bodde i en för tygellöshet ökänd stad, skrev aposteln Paulus med rätta i 1 Korintierna 10:8: ”Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem [israeliterna i öknen] gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.” Paulus hänsyftade tydligen på den händelse som skildras i 4 Moseboken 25. Israeliterna drabbades vid denna tid av en hemsökelse från Jehova, därför att de hade bedrivit otukt med Moabs döttrar och ägnat sig åt falsk gudsdyrkan och tillbett Baal-Peor. I 4 Moseboken 25:9 meddelas vad följden blev: ”Men de som hade omkommit genom hemsökelsen utgjorde tjugufyra tusen.”
Det är möjligt att de som dödades var mellan 23.000 och 24.000, vilket innebar att endera siffran kunde gälla såsom ett ungefärligt antal. Men lägg märke till att 4 Moseboken särskilt framhåller att Israels domare dräpte de huvudmän som hade slutit sig till Baal-Peor. (4 Mos. 25:4, 5) Det kan mycket väl ha varit tusen sådana huvudmän som dödades av domarna. Men de 23.000 var tydligen direkta offer för hemsökelsen från Jehova. Tillsammans skulle det bli 24.000, det antal som nämns i 4 Moseboken 25:9. Allmänt talat drabbades naturligtvis alla de 24.000 av Guds hemsökelse, eftersom de alla dog på grund av hans domslut. (5 Mos. 4:3) Eftersom Paulus skrev under gudomlig inspiration, finns det ingen orsak att anta att han hade fel, när han angav deras antal, som föll därför att de hade handlat orätt i förbindelse med detta som gällde Baal-Peor.