Det finns så mycket att vara tacksam för
VISST lever vi i en tid då klagomålen och orsakerna till klagomål blir allt flera och då ett stort antal människor är otacksamma alldeles som aposteln Paulus förutsade att det skulle vara nu i dessa svåra, kritiska tider. (2 Tim. 3:1, 2) Men det finns likväl mycket som vi alla kan vara tacksamma för, många gåvor som vi får dagligen, sådant som verkligen tillfredsställer och vederkvicker bara vi inte låter själviskhetens och otacksamhetens ande smyga sig in och få makt över våra tankar.
Även om många av de gåvor som vi drar nytta av varje dag är gåvor som vi delar med alla andra människor, så är detta ingen orsak för oss att mena att vi har rätt till dem. Allt det som Gud ger ofullkomliga, syndiga skapelser bör vi betrakta såsom yttringar av hans oförtjänta godhet och på tillbörligt sätt visa att vi inser att de är detta. Tänk till exempel på solskenet och regnet, som Jehova Gud sänder ned i lika mån över dem som älskar honom och dem som förnekar honom, och på luften vi andas och på markens frukt — allt detta har vi tillgång till tack vare en kärleksfull Skapare. — Matt. 5:45; 2 Kor. 9:10.
Hur underbart känns det inte att få gå ut i det varma solskenet och att sedan söka svalka i trädens skugga eller att lämna den kvava atmosfären inomhus och andas in den friska luften utomhus! Detta har vi allesammans upplevt, inte bara en gång utan många gånger. Men är vi tacksamma mot Gud för det?
Tänk på allt som fröjdar ögat, som ger ro och vila såväl som stimulans. En grässluttnings gröna sammetsmatta eller solnedgångens färgprakt. Säkert har du sträckt ut dig i en rofylld glänta någon gång och lagt märke till det fläckiga mönster som bildas av lövverket då det släpper igenom solljuset. Du har också sett snövita moln lättjefullt segla fram i den blåa skyn. Kanske har du sett hur en svag vind liksom åstadkommer ett mönster när den drar fram över ett fält med oskuren säd. Hur vackert är inte allt detta! Det bör sannerligen framkalla tack till honom som är upphov till allt detta vackra!
Ljud kan också vara mycket behagliga, om vi bara lyssnar till dem. Inte de rasslande, konstlade ljuden från industrier, utan barnens muntra skratt under sina lekar, suset i trädkronorna, bäckens porlande, regndropparnas smatter mot taket, vågornas dämpade kluckande mot stranden, syrsans sisande, en loms skärande rop över en avlägsen sjö. Alla dessa ljud och en stor mängd andra förmedlar en mångfald behagliga sinnesstämningar till den som hör dem. Alla är de, jämte hörselns gåva, frikostiga föranstaltningar från Jehova för att vi skall finna det behagligt att lyssna.
Och är det inte utmärkt att vi har fått en smakmekanism, tack vare vilken vi kan uppskatta alla matens utsökta aromer? Hur annorlunda hade det inte varit om vi saknat smak- och luktförnimmelser? I så fall skulle måltiderna bara ha varit som att fylla på koks i kaminen. I stället registrerar smaklökarna på tungan en mängd sensationer och förmedlar dessa till sinnet, och detta vederkvicker och tillfredsställer kroppen. Det finns sannerligen en mångfald anledningar att tacka Gud, som försörjer oss, inte bara för det som vi äter utan också för att han har gjort det möjligt för oss att kunna njuta av att äta!
Inom den mänskliga samlevnadens område finns det mångt och mycket att vara tacksam för. Är det inte storslaget att Skaparen inte stöpte alla mänskliga varelser i samma form, gav dem alla samma utseende och samma personlighet! I stället lägger vi ju märke till att var och en har sin utpräglade personlighet, som det aldrig varit meningen att han skulle förlora genom att påtvingas en sådan tråkig likformighet som präglar en fast organiserad människomassa. Den som känner verklig tacksamhet mot Skaparen för detta visar sin tacksamhet genom att räkna med de personliga olikheterna och inte förvänta att andra skall lägga sig till med deras personliga uppfattningar i allting.
I hemmet kan tacksamhetens ande framkalla stor lycka. När mannen kommer hem från arbetet, är det inte nödvändigt att han omedelbart kritiskt förhör sig om sådant som hans hustru inte har uträttat. Friden och den avspända atmosfären i hemmet främjas naturligtvis mycket mera av att han ger uttryck åt tacksamhet och berömmer henne för det som hon har gjort, om det är aldrig så litet! Då uppmuntras hon också att uträtta mera. Det säger sig självt att ett leende eller några glättiga ord bygger upp hustrun och barnen mycket mera än en bister uppsyn eller en grymtning.
Samma sak gäller hustrun. Är det inte mycket bättre att ge den just hemkomne äkta mannen ett varmt och vänligt välkommen än att omedelbart utbreda sig över alla förtretligheter och motgångar under dagen!
En hustru som sätter värde på sin man vill naturligtvis att han skall känna sig glad över att ha kommit hem. Och då vill hon ju inte lägga sten på bördan och ge honom nya problem att brottas med utöver dem som han har haft under dagen. Varför inte först tala med honom om allt trevligt som har hänt!
Föräldrar kan också vara tacksamma för barnen. Vad finns det väl för anledning att betrakta dem enbart som ett obehag man måste stå ut med, när de i själva verket är en gåva eller arvedel från Jehova? (Ps. 127:3) Tacksamhet för ett sådant arv visar de som fostrar och övar sina barn i kärlek och bemödar sig om att också hos dem ingjuta tacksamhetens ande. Vid måltiderna till exempel ger den som är förstyre för familjen barnen ett förträffligt föredöme genom att ge hörbart uttryck åt uppskattning över den mat som serveras, även om någon del av måltiden inte är riktigt vad han hade väntat. Klagomål och skarp kritik kommer bara att skada, under det att uttryck för uppskattning och tacksamhet stimulerar till större ansträngningar.
I stället för att låta sinnet syssla med relativt obetydliga motgångar, andras fel, felslagna förhoppningar känner man sig tillfredsställd och upplyftad av att tänka på allt gott och angenämt som omger en och av att tala om detta! Låt oss inte sätta tvångströja på tacksamheten genom att vänta med att ge uttryck åt tacksamhet till dess någon visar oss särskild ynnest. Visa att du uppskattar också ringa tjänster. Var frikostig med beröm.
Ja, det finns sannerligen så mycket att vara tacksam för också i den här själviska tingens ordning. En tacksamhetens ande som odlas på rätt och tillbörligt sätt hjälper oss att undvika att vara negativa, att knota och vara kritiska, och den ger oss större lycka och tillfredsställelse i livet.