”Följ mig”

DESSA befallande ord nådde två bröders öron, då de var strängt upptagna med sin dagliga sysselsättning. Och de lydde, i det de omedelbart lämnade sina arbeten som fiskare för att följa den som talade.

Vem kunde befalla med sådan tillförsikt? Vem kunde intala sina åhörare att avstå från allt de varit fästa vid för någonting nytt? Talaren var redan välkänd för dem, ty Johannes döparen hade sagt dem att denne var ”Guds lamm”. Ryktet om hans storslagna underverk hade gått ut över hela Galileen. Ja, rösten tillhörde Jesus från Nasaret, och dessa män visste redan i sina hjärtan att han var den utlovade Messias. — Joh. 1:36.

Flertalet människor i våra dagar har ingen tanke på att följa någon, allra minst att lyda en liknande befallning. De föredrar att ledas av sina egna infall och önskningar, vare sig dessa är dem själva och andra till förfång eller inte. De tycker om att känna att de är fullständigt oberoende, att de inte har något behov av någons vägledning. De gör gällande att de önskar få ut det mesta möjliga av livet, och det enda sättet de vet av är att söka tillfredsställa sina egna själviska begär. Likväl misslyckas de med att uppnå bestående lycka och frid i sinnet. De finner att de jagat efter vind.

Det finns visserligen många människor i dag som påstår sig ha åtlytt den ovannämnda befallningen. De kallar sig Kristi ”efterföljare”, men när vi jämför deras handlingssätt med det som Petrus och Andreas ådagalade, vilka rättade sig efter samma befallning för nitton hundra år sedan, lägger vi ändå märke till en stor olikhet. — Matt. 4:19, Hedegård.

Petrus och Andreas följde Jesus inte endast så länge som denne var i köttet, utan även efter hans död fortsatte de att följa honom. Hur gjorde de det? Genom att leva ett sådant liv som han levde; genom att fortsätta det stora predikoverk som han påbörjade medan han fortfarande var tillsammans med dem; genom att inta samma ståndpunkt gentemot världsliga människor och institutioner som han gjorde; genom att ”följa honom tätt i spåren”. — 1 Petr. 2:21, NW.

Dessa lärjungar visste att Jesu befallning inte innebar att de blott och bart skulle vara iakttagare av vad han sade och gjorde. De skulle bli hans efterliknare, ty han förklarade att han skulle göra dem till ”människofiskare”. Att de förstod saken på detta sätt bevisas av bibelns redogörelse för hur de lärde av honom, efterliknade honom och ändrade sina liv i överensstämmelse med det mönster han gav dem.

Då, under det första århundradet var de som följde Jesus ivriga att bli övade och få delta med honom i hans predikokampanj. Även gifta män, sådana som Petrus, och familjefäder, sådana som evangelisten Filippus, lydde helhjärtat och följde Jesu exempel. (1 Kor. 9:5; Apg. 21:8, 9) De som hade familjeförpliktelser försummade inte sina familjer medan de gick ut och förkunnade. Nej, de fullgjorde sina plikter mot sina familjer, men de avsatte också tid till att studera Jesu föredöme och sedan delta så gott de kunde i hans predikoverksamhet. De ”följde” i sanning sin Mästare.

Dessa första kristna blev inte förfärade av Jesu ord om att de som följde honom måste vara beredda att försaka många ting som kunde vara behagliga, bruka sina tillgångar till att befrämja Guds rikes verk, vara villiga att uthärda svårigheter. (Matt. 16:24—26; 19:16—21; Luk. 9:58) De var ivriga att bli hans efterföljare. Även när de blev påminda att fader och moder inte fick komma före deras lojalitet mot Kristus, fortsatte de att vara trogna. Var inte denne, när allt kom omkring, Guds egen Son, och hade inte Gud satt honom till att vara konung över alla människor som skall få evigt liv? Helt visst kunde det aldrig innebära någon verklig förlust att lyda hans befallning, att ta vara på detta underbara tillfälle att följa honom!

Det är uppenbart att människor nu på 1900-talet, som känner att de inte kan avstå från små bekvämligheter, hobbyer, personliga intressen i livet, friheten att göra som de vill, i själva verket aldrig, så länge de hyser en sådan inställning, kan bli Kristi efterföljare. Att tillåta något annat mål i livet att konkurrera med eller fördunkla det av Jesus framställda målet är att diskvalificera sig själv som en efterföljare till Guds Son, denne högt upphöjde som sade: ”Jag är vägen och sanningen och livet.” — Joh. 14:6.

Att följa honom betyder att höra och förstå innebörden av hans lära, sträva efter att vidarebefordra denna lära till andra, under det att man alltid i sitt dagliga liv bevarar ett lika gott uppförande som han gav exempel på. Detta är vad kristna under det första århundradet blev uppmärksammade för. De arbetade med sina händer och sörjde för sina dagliga behov, men de vägrade att låta andra sysselsättningar bli viktigare i sina liv än att ta del i att predika budskapet om Riket och ha omsorg om medkristna.

I våra dagar finns det till och med större möjligheter för män, kvinnor och ungdomar att fästa avseende vid Jesu befallning och i ordets sanna mening bli hans efterföljare. De genomträngande orden ”Följ mig” kan i dag besvaras med samma beredvillighet och iver som apostlarna lade i dagen, och med samma välsignade resultat. I uppskattning härav använde Max Larson, styrelseledamot i Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc., denna Jesu befallning, ”Följ mig”, som sitt tema vid ett tal den 27 februari 1966 inför en klass utexaminerade missionärer vid Vakttornets Bibelskola Gilead. Han sade bl. a.: ”Ni önskar vara trogna missionärer på edra distrikt och få ta mot belöningen evigt liv. Detta är ert mål. Ni kan förverkliga det genom att följa er vägledare, Kristus Jesus, och genom att förbli trogna mot Guds ord och hans organisation.”

Dessa ord gäller i lika hög grad alla Kristi efterföljare i dag, ty varhelst en kristen befinner sig åligger det honom att göra sig skickad till att predika för andra och undervisa dem. Det kommer att vara den kristne till god hjälp, om han börjar varje dag med att andäktigt besinna den djupa innebörden i denna befallning: ”Följ mig.” Ständigt kommer han att finna ytterligare sätt att i sitt liv följa det storslagna föredöme, som den som gav denna befallning ådagalade. Inget privilegium kan vara större än att få följa Guds egen älskade Son tätt i spåren.