Frågor från läsekretsen

● Vad är meningen med det som sägs i Predikaren 10:11? Så här lyder versen: ”Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren [tungans herre, Melin, fotnot] intet gagn av sin konst.”

Om en orm biter en ormtjusare, innan denne kan tjusa honom, så har mannen inget gagn av att vara ormtjusare. Om han vet hur man skall tjusa en orm och inte gör det, så blir han givetvis biten och har ingen fördel av att vara ”tungans herre” i fråga om att tjusa ormar. Så är det också med oss. Om vi har förmåga att skydda oss genom att använda vår tunga på rätt sätt men inte använder den på det sättet och blir bitna eller lider någon skada, så har vi ingen fördel eller nytta av den förmåga vi äger att bruka tungan till vårt eget skydd. Om vi har kunskap och förmåga och detta skall vara till gagn för oss, när det gäller att skydda oss för skada eller förlust, så bör vi göra bruk av våra möjligheter och det utan dröjsmål. Det är för sent att göra det, när skadan redan är skedd. Jämför Predikaren 10:8.

● Sedan Jehova hade slagit de förstfödda i Egypten, meddelade Farao slutligen israeliterna att dessa kunde lämna Egypten, och han sade då: ”Gån åstad och välsignen därvid mig.” (2 Mos. 12:32) Vad menade Farao med detta?

Farao menade just vad han sade — han ville ha en välsignelse. Sedan han hade givit israeliterna med alla sina får och fäkreatur tillåtelse att gå åstad, ville han inte att de och deras anförare, Mose, vid sin avfärd alltjämt skulle förbanna honom och önska ont över honom. Han hade blivit tillräckligt hemsökt. Nu äntligen gick han med på vad Israels Gud begärde av honom. Då ju israeliterna ville ha sina fäkreatur och får med sig för att kunna offra åt Gud, önskade Farao, när han lät dem ta dessa djur med sig, att israeliterna då de frambar offer åt sin Gud, Jehova, skulle komma ihåg att bedja till Gud för Farao och hans folk, så att de alla måtte bli helade från verkningarna av de förskräckliga plågor som de hade blivit hemsökta med.

Om Mose och Aron och israeliterna villfor hans begäran och bad till Jehova å hans vägnar är en annan sak. Farao kunde naturligtvis be om en sak, men sedan berodde det på om den ynnest han bad om beviljades honom. I själva verket visade han sig ovärdig att få en välsignelse uttalad över sig av Mose och israeliterna, ty hans hjärta förändrades till det sämre. Detta framgår därav att sedan han fått underrättelse om att israeliterna synbarligen hade råkat i en fälla vid Röda havet, bådade han upp hela sin här och satte efter dem för att förgöra dem eller driva dem tillbaka till slaveriet. Farao förtjänade ingen välsignelse. — 2 Mos. 14:5—9.

● Då man förfärdigade tolv oxar eller tjurar (NW) av koppar som skulle bära upp kopparhavet i förgården till templet i Jerusalem, såsom det omtalas i 2 Krönikeboken 4:4, var då inte detta en överträdelse av andra budet, som förbjöd israeliterna att göra något beläte eller någon bild?

Många människor missuppfattar tydligtvis andra budet, ty detta bud förbjöd inte allt förfärdigande av bilder eller avbildningar, utan endast att man gjorde sådana för att använda dem som föremål för tillbedjan, alldeles såsom budet i sin fullständiga lydelse visar: ”Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud”, eller som det heter i Nya Världens översättning: ”Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” Bland dem som missuppfattar detta bud är muhammedanerna, som till följd därav endast använder geometriska mönster i sin konst för att inte bryta mot detta bud. — 2 Mos. 20:4, 5.

Att Jehova inte förbjöd allt förfärdigande av statyer eller bilder framgår tydligt av hans senare befallningar om att man skulle göra sådana. Sålunda fick Mose befallning om att göra två keruber för vittnesbördets ark såväl som att låta i konstvävnad utföra keruber på de tältdukar som användes i tabernaklet. Längre fram fick Mose befallning att göra en kopparorm, som alla de israeliter, som hade blivit bitna av ormar, måste se upp till för att bli botade. I samband med templet skulle förutom de tidigare nämnda stora oxarna eller tjurarna enligt Jehovas föreskrift också två mycket stora keruber förfärdigas, vilka skulle placeras i det allraheligaste. Men ingen av dessa skulle få lov att tillbedjas, och när kopparormen blev föremål för dyrkan, lät den trogne konung Hiskia slå sönder den. — 2 Mos. 25:18—22; 26:1; 4 Mos. 21:8, 9; 2 Kon. 18:4.

De oxar eller tjurar, som brukades till att uppbära kopparhavet, tjänade ett mycket praktiskt ändamål och var mycket lämpligt valda för detta i betraktande av ”havets” ofantliga storlek.a Vid överkanten hade havet en diameter på omkring fem meter, och det måste ha haft en avsevärd utbuktning på mitten, eftersom det sades kunna rymma omkring 1.100 hektoliter vatten! I själva verket är det så att tjuren brukas som en symbol av styrka, ty vi läser om ”oxars [en tjurs, NW] kraft”, och helt säkert var tjuren det starkaste husdjur som israeliterna hade. Vi finner det därför mycket lämpligt att det i Hesekiels syn av Jehovas tron och dess omgivningar och i Johannes’ syn av samma sak förekommer levande väsen som liknar tjurar. (Hes. 1:6, 7, 10; Upp. 4:7) I dessa symboliska framställningar anses tjuren beteckna Jehovas egenskap makt. Eftersom vatten i bibelns symboliska språk vanligtvis betecknar sanningens ord (Ef. 5:26), kan vi i detta stora ”kopparhav” och dess starka underlag se Jehovas obegränsade makt att utföra allt sitt goda ord. Det råder inget tvivel om denna Jehovas förmåga: ”Så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” — Jes. 55:11.

I bruket av tjurarna eller oxarna i förbindelse med kopparhavet i Salomos tempel ser vi alltså inte någon överträdelse av Jehovas lag mot förfärdigandet av bilder för tillbedjan, utan i stället en mycket passande och praktisk arkitektonisk utformning.

[Fotnot]