Frågor från läsekretsen
● Vilka var de män som omnämns i Apostlagärningarna 6:3 och som sades ha gott vittnesbörd om sig? Finns det någon motsvarighet till dem i våra dagar? — C. P.
Kort efter pingsten rådde en ovanlig situation bland de kristna i Jerusalem. Många av judarna och proselyterna, som hade kommit till Jerusalem endast i avsikt att stanna där under högtiden, ville stanna längre och lära sig mera om sin nya tro, när de nu hade blivit kristna. Eftersom en del av dem inte hade tillräckliga medel med sig och andra hade mer än nog, gjorde man en tillfällig anordning genom att lägga sitt materiella goda i en gemensam kassa, och så delade man ut därav till dem som behövde något. — Apg. 2:44—46; 4:34—37.
Det verkar som om dessa hjälpåtgärder så småningom fick allt ringare omfattning, men det delades alltjämt ut mat till hjälpbehövande änkor i församlingen. Nu hände det sig emellertid att de grekisktalande judarna ”begynte ... knorra mot de infödda hebréerna [de hebreisktalande judarna, NW] över att deras änkor blevo förbisedda vid den dagliga utdelningen”. (Apg. 6:1) För att få slut på missnöjet gav apostlarna de föreskrifter vi finner i Apostlagärningarna 6:3.
Församlingen utsåg sju män, ett antal stort nog att sköta det arbete som väntade dem. De personer församlingen föreslog var betrodda män, dvs. de hade gott rykte och var kvalificerade, ty de var ”fulla av ande och vishet”. Det är intressant att lägga märke till att alla sju hade grekiska namn, vilket antyder att av de kvalificerade männen i församlingen blev grekisktalande judar och en proselyt utvalda. Sådana män skulle den förorättade gruppen beredvilligare godta. Apostlarna tog rekommendationerna i övervägande, och sedan de hade framburit bön, förordnade de dessa sju. — Apg. 6:5, 6.
De som blivit förordnade att utföra detta organisationsarbete upphörde inte med att vara verksamma predikare av Guds ord. Bibeln nämner särskilt två av dem. Vi läser om Stefanus, som ”gjorde stora under och tecken bland folket”, och om ”evangelisten Filippus”, som blev uppmanad av Jehovas ängel att gå åstad och predika för en etiopier. — Apg. 6:8; 21:8; 8:26, 27.
På samma sätt förhåller det sig i våra dagar. I Jehovas vittnens församlingar utväljs vissa kvalificerade bröder att utföra organisatoriska plikter, t. ex. att handha utlämnandet av biblisk litteratur, att sköta räkenskaperna och att dela ut distrikt för arbetet från hus till hus. Liksom det var bland de första kristna ger församlingarna sina rekommendationer. Besluten om vilka som skall förordnas överlåts rätt och riktigt åt den styrande kretsen att fatta. I överensstämmelse med den första tidens exempel tar de som förordnas att fullgöra vissa plikter i församlingarna ledningen i den offentliga förkunnartjänsten.