De gjorde sig fria från babylonisk religion

EN FÖRKUNNARE bland Jehovas vittnen i New Jersey i Förenta staterna berättar om sina besök hos ett äkta par som hade visat ett visst intresse för Guds ord: ”De här makarna var trötta på förhållandena i världen och törstade efter något bättre, men de var så engagerade i olika förehavanden inom det kyrkosamfund de tillhörde att det var svårt att få i gång ett bibelstudium i hemmet med dem. Jag tänkte att min hustru kanske skulle kunna börja studera med frun i huset, och sedan skulle vi kunna föreslå mannen att vara med. Redan andra gången tog herr C. del i studiet, och ganska snart hölls det regelbundet vecka efter vecka. De gjorde goda framsteg, och det gick snart upp för dem att de verkligen var i färd med att lära sig sanningen i Guds ord, bibeln.

Eftersom vi bor så pass nära New York, har vi möjlighet att göra något alldeles särskilt. Vi kan besöka Sällskapet Vakttornets huvudexpedition i Brooklyn. Vi tyckte att det var dags att de här båda fick se detta skådespel av verksamhet för Riket. En dag fastställdes för besöket. Vi har visserligen besökt Sällskapets huvudexpedition många gånger, men vi ser alltid med spänning fram emot ett nytt besök; och den här gången gladde vi oss dessutom över att ge akt på hur förundrade de här människorna blev över vad de såg. Resultatet av detta besök kom genast till synes genom större intresse för de sanningar som Jehovas vittnen förkunnar. Sedan blev det kretssammankomst, så kom Åminnelsen och specialföredraget. Mannen och hans hustru hade nu till vana att regelbundet komma till mötena i Rikets sal.

Men nu ville de definitivt göra sig fria från det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, i överensstämmelse med Uppenbarelseboken 18:4. Fördenskull skrev de ett brev och begärde sitt utträde ur metodistkyrkan. De nöjde sig emellertid inte med att sända brevet på posten; de ville överlämna det till pastorn personligen. Därför bad de honom komma hem en kväll för att de skulle få samtala. De förberedde sig väl och påminde sig de skriftenliga skälen till att de önskade lämna kyrkan.

Följden av detta sammanträffande med metodistpastorn blev att deras önskan att göra sig fria från den babyloniska religionen blev ännu starkare. Pastorn kunde inte försvara sig. När de framhöll att kyrkan hade blivit en organisation för sällskaplig samvaro och inbördes understöd, instämde han och erkände att det var prästernas fel. Prästen tyckte att det var bra att de studerade bibeln; han menade att metodisterna och Jehovas vittnen hade en hel del gemensamt. Men de försäkrade honom att det inte är så, och de drog fram babyloniska läror som kyrkan förkunnar men som varken Jehovas vittnen eller bibeln lär.

Herr C, som hade tvivlat på bibelns äkthet under den tid han hade hållit sig till kyrkan, sade nu till pastorn att han verkligen trodde på Guds ord och att det inte finns några motsägelser i bibeln. ’Jo’, svarade prästen, ’visst finns det motsägelser i den.’ Alltså visade prästen att han inte trodde på den Heliga skrifts äkthet, och han övertygade därmed ännu kraftigare det här äkta paret om att de gjorde rätt i att begära sitt utträde ur kyrkan. Föga anade prästen att han genom sin oförmåga att försvara sin tro och att hävda bibeln såsom Guds tillförlitliga sanningsord hade hjälpt dem att göra det rätta nu i större utsträckning än han hade gjort under alla de år han hade tjänat såsom deras pastor i det stora Babylon. Det var en präst tyngd av förlusten av två av sin kyrkas stödjepelare som den kvällen tog farväl av herr och fru C. Frigjorda från babylonisk religion blev de nyligen döpta vid en kretssammankomst såsom en symbol av att de överlämnat sig åt Jehova Gud.”