Prisa Jehova med sång

VILKEN glädje är det inte att höra många lyckliga röster förenas i välljudande sång! Och i synnerhet är det en glädje för åt Gud överlämnade kristna, när röster förenas för att lovsjunga Jehova Gud, Skaparen. Ja, det ädlaste sätt, på vilket människorösten kan användas, är till att lovsjunga Jehova Gud, som har danat människorösten med dess sånganlag och givit människorna tonsättningsförmåga.

Det var mycket passande att sång, frambragt av stora körer, var en del av den regelbundna gudsdyrkan i templet bland de forntida israeliterna. Dessa körer hade inte någon ringa del i tempeltjänsten, vilket framgår av att det finns ett tjugotal hänsyftningar på dem i böckerna Esra och Nehemja. I Psaltaren, som i själva verket består av sånger, finner vi omkring 130 hänsyftningar på sjungande och sånger, och det finns ungefär lika många sådana hänsyftningar i Skriften i övrigt. Och är inte Psaltaren den mest omfattande av bibelns sextiosex böcker?

När tiden kom för kristendomen att ersätta den tillbedjan man ägnat Jehova under lagen, finner vi också att det talas om musik. Då Jesus och hans apostlar hade avslutat det första firandet av Herrens aftonmåltid, sjöng de en lovsång och gick sedan ut till Getsemane örtagård. — Matt. 26:30.

Aposteln Paulus insåg vilket värde och vilken betydelse det hade för de kristna att sjunga, vilket framgår av de föreskrifter han gav de kristna i Kolosse: ”Må Kristi ord bo i eder i rikt mått i all vishet. Håll i med att undervisa och förmana varandra med psalmer, lovprisning till Gud, andliga sånger med ljuvt behag.” Genom att sjunga högt och därmed ge uttryck åt de fina tankarna i sådana sånger — och de sånger, som Jehovas vittnen sjunger vid sina möten, innehåller inte rätt och slätt välklingande ord och fraser, utan de är fulla av skriftenliga exempel på lovprisning och kraftig förmaning — kan vi ”förmana varandra”, inte bara oss själva. — Kol. 3:16, NW.

Det råder inget tvivel om att församlingssång är en gagnelig del av den rena tillbedjan bland Jehovas kristna vittnen. Sådan sång är inte bara en formsak, varför alla de närvarande helhjärtat bör stämma in i sången. Ofta är detta, att sjunga med, den enda aktiva del som många kan ha i det som försiggår, då Guds folk samlas; t. ex. till stora sammankomster, där kanske inte en på hundra har möjlighet att förmana från plattformen eller på annat sätt ta aktiv del i den gudsdyrkan som utövas.

Eftersom sång är ett slags tillbedjan av Jehova och ett av de medel, genom vilka vi kan förmana andra såväl som oss själva, bör de kristna se till att de inte blir vårdslösa eller likgiltiga beträffande sången. Förhållandet påminner om hur det är med bönen. När en offentlig bön frambärs då Jehovas tjänare är församlade, sysslar inte våra sinnen och våra händer med andra ting, utan vi förhåller oss stilla och är uppmärksamma, så att vi helt och fullt kan instämma i bönen. Så är det också med våra sånger, när församlingen sjunger. Vi bör ägna dem vår uppmärksamhet, i detta fall genom att helhjärtat sjunga med.

Må fördenskull alla kristna av hjärtat stämma in i sången, när Rikets sånger sjungs då Guds folk är samlat för att tillbedja honom, oberoende av om de församlade är många eller få. Vi kan inte tänka oss annat än att det behagar Jehova Gud att han får höra sina jordiska tjänare lova honom med sång, och vi kan sannerligen aldrig lovprisa honom tillräckligt för allt han har gjort för oss. Låt oss fördenskull inte försumma denna form av lovprisning och tacksägelse. Man bör inte heller förbise den välsignelse som kommer av att man sjunger unisont. Det är ofrånkomligt att de kristna har gagn av att uppstämma gemensam lovsång. Och även om de inte skulle känna sig upplagda att sjunga just för stunden, kanske därför att de är trötta, kommer de utan tvivel att känna sig upplivade både fysiskt och andligen, om de stämmer in i sången efter bästa förmåga.

Det är också nyttigt att tänka på att det inte är församlingens storlek och inte heller den naturliga eller skolade förmågan att sjunga som är det viktiga. Det som betyder något är att man sjunger med av hela sitt hjärta, under det att man tänker på ordens innebörd, vilket också bör vara fallet när bön frambärs. Sådan sång länder till Jehovas lov och pris och medför dessutom välsignelse för dem som tar del i den.

När man skall sjunga är ett musikinstrument till stor hjälp. Men man behöver inte ha ett piano. En fiol, en gitarr och t. o. m. ett munspel kan vara till god hjälp, och på många håll används sådana instrument.

Må vi alla prisa och lova Jehova med sång, och må vi göra detta så att det blir till ära för honom och till välsignelse för dem som sjunger!