Frågor från läsekretsen
● Skulle det vara ett brott mot Skriften, om en kristen tilläte en veterinär att ge blodtransfusioner åt ett sällskapsdjur? Och hur är det med mat som är avsedd för djur? Kan man använda den, om det finns orsak att tro att det finns blod i den? Vidare, är det tillåtet att använda ett gödningsämne, som innehåller blod?
Psalmisten förklarade i Psalm 119:97 (NW): ”Hur älskar jag icke din lag! Hela dagen lång ligger den mig om hjärtat.” Om en åt Gud överlämnad tjänare hyser en sådan kärlek till Guds lag och den ligger honom så varmt om hjärtat, så vill han förvisso undvika att på något sätt bryta mot Guds lag. Guds lag om blodet är mycket klar och tydlig. Blod får inte användas till föda, och när det töms ur en kropp, skall det hällas ut på marken. (1 Mos. 9:3, 4; 3 Mos. 3:17; 5 Mos. 12:16, 23, 24; Apg. 15:20, 28, 29) De kristna skulle säkerligen inte önska göra något som innebär en överträdelse av Jehovas lag om blodet. Kärleken till Gud och till de rättfärdiga lagarna och principerna i hans ord kommer dem att visa denna inställning i saker och ting som har med blod att göra.
Då Guds lag om blodet ju inte har blivit ändrad under århundradenas lopp, inser de kristna i vår tid att de är bundna av den. Vi bör emellertid lägga märke till att det inte är rädsla för någon vedergällning som driver dem till att rätta sig efter Jehovas lag om blodet. De lyder inte Guds lag bara av den orsaken att ett brott mot den skulle kunna medföra någon straffpåföljd från den kristna församlings sida, som de är en del av. De älskar det som är rätt. På grund av sin kärlek till Guds lag kommer de heller inte att finna på ursäkter eller söka skenbara möjligheter att begränsa den eller kringgå den, till synes utan att löpa någon risk.
Hur måste vi alltså svara på frågan: Skulle det vara ett brott mot Skriften, om en kristen tilläte en veterinär att ge blodtransfusioner åt ett sällskapsdjur? Ja, det skulle i sanning vara ett brott mot Skriften. Att använda blod för transfusionsändamål skulle vara otillbörligt, även om det gällde ett djur. Bibeln ger mycket klart till känna att blod inte får ätas. Det får därför inte införas i kroppen för att bygga upp kroppens livskraft, vare sig det är fråga om en människa eller ett sällskapsdjur eller något annat djur, som en kristen har bestämmanderätt över.
I överensstämmelse härmed skulle en kristen far eller mor naturligtvis inte kunna resonera som så, att ett sällskapsdjur tillhör ett minderårigt barn och att detta odöpta barn på egen hand skulle kunna bemyndiga en veterinär att ge blod. Nej. Fadern eller modern, som är döpt, bär ansvaret, ty han eller hon har myndighet över barnet och över sällskapsdjuret och bör avgöra hela saken. Det är vederbörandes föräldraförpliktelse inför Gud. — Pred. 12:13, 14; Jak. 4:17.
Hur är det då med mat som är avsedd för djur? Kan den användas, om det finns anledning att tro att den innehåller blod? Försåvitt det gäller en kristen, är svaret nej — på grund av de principer som vi redan omnämnt. Om en kristen upptäcker att blodbeståndsdelar är uppräknade på den lista över ingredienser som finns till exempel på en förpackning med hundmat eller någon annan föda för djur, så kan han alltså inte med gott samvete ge denna produkt åt något djur som lyder under hans domvärjo. Han kan inte dra den slutsatsen att det skulle vara ursäktligt att göra så, ty detta skulle inte vara detsamma som när ett djur dödar ett annat djur och på det sättet skaffar sig möjlighet att inmundiga dess blod. Nej, det skulle vara en direkt handling å den kristnes sida, som gjorde honom ansvarig för att ha givit blod åt ett sällskapsdjur eller något annat djur som tillhörde honom.
Om det inte på ingrediensförteckningen på en burk med djurmat finns någon antydan om att produkten innehåller blod, så kan naturligtvis den kristne dra den slutsatsen att den kan användas. Men det kan hända att hans samvete ändå oroar honom. I så fall bör han lugna sitt samvete genom att göra en rimlig förfrågan och handla i enlighet med de upplysningar han får, ty en kristen önskar förvisso ha ett gott samvete inför Gud. — 1 Petr. 3:21.
Men hur förhåller det sig med ett gödningsämne, som det finns blod i? Den som vill visa respekt för Guds lag om blodet använder inte sådant. Visserligen stadgade den mosaiska lagen att när blodet tömdes ur en kropp, skulle det hällas ut på marken och täckas över med jord. (3 Mos. 17:13, 14) Syftet var emellertid att blodet inte skulle tjäna något nyttigt ändamål, när man gjorde sig av med det på detta sätt. Man göt inte ut det på marken med den tanken i sinnet att det skulle tjäna som gödningsämne. Därför kan ingen kristen lantbrukare i våra dagar med rätta sprida ut blod på sina åkrar för att göda jorden, och inte heller bör han använda i handeln förekommande gödningsämnen, som innehåller blod. Att använda blod på det sättet skulle vara att göra något, som Gud har förbehållit sig, till en handelsvara. Det skulle vara en överträdelse av Guds ord.
Guds tjänare har i Skriften fått besked om vad som skall göras med blodet. De vet alltså att de skulle hållas ansvariga av Jehova för varje missbruk av blod, som de kan ha någon myndighet över. Och vad mera är, därför att de älskar Gud, drivs de till att hålla hans ords lagar och principer. Därför känner de sig manade att hålla Jehovas lag om blod också i avseenden som några kan mena vara betydelselösa. Att rätta sig efter den betraktar de inte som en hindersam börda, ty de kommer ihåg orden i 1 Johannes 5:3 (NW), som lyder: ”Ty detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi hålla hans bud; och dock äro hans bud icke betungande.”