Är det västerländska samhället kristet?
ROBERT E. L. STRIDER, som är president för Colby College i staten Maine i USA, tog upp denna rannsakande fråga i sitt tal till skolans avgående klass i juni i fjol. Hans slutsats: ”Vårt samhälle är inte kristet”, kan man instämma i, när man tänker på det okristliga uppförande som kännetecknar dem som utgör den västerländska världen. En fast tro på Gud är sällsynt, och ytterst få följer i Jesu fotspår.
Den danske prästen Per Dolmer har medgivit att flertalet människor i hans land visserligen tillhör statskyrkan, men detta innebär inte att de är kristna. Han sade: ”Det måste i sanningens namn också tilläggas att om 97% tillhör statskyrkan, så lever flertalet sitt liv vitt skilda från tron på Gud, är helt och hållet likgiltiga för honom, tänker aldrig på honom, lever stick i stäv med Guds uppenbarade vilja, och vad ett stort antal av dem angår, så dör de också i denna liknöjdhet och brist på tro.”
Något i samma stil avslöjar det samtal, som en journalist vid namn Sydney J. Harris meddelar att han har haft med en hindu. I sin spalt i Detroittidningen Free Press för 21 september 1961 meddelade Harris att detta samtal, som har sitt intresse i det här sammanhanget, löd ungefär så här: ”’Sedan jag nu har rest omkring i den kristna världen i Västerlandet’, sade han vid middagen, ’har jag fått mycket att fundera över när jag läser Nya testamentet. Hur tolkar ni västerlänningar egentligen Jesu ord?’
’Vad menar ni?’ frågade jag, ängslig inför vad som skulle komma.
’Jag menar’, sade han artigt, ’hur kan ni förena hans tydliga lära om underkastelse med edra gevär och edra flygplan och edra krig, som bryter ut med några tiotal års mellanrum? Vilken kristen nation har någonsin vänt den andra kinden till? Vem av er är villig att återgälda ont med gott? Hur kan sådana människor, som har fått del av hans budskaps goda nyheter, ideligen ge sig till att döda varandra, under det att de på ömse håll ber till honom?’
’Ja’, stammade jag, ’när allt kommer omkring är det där en lära om fullkomlighet som Jesus predikade. Vanliga dödliga människor kan inte alltid leva i överensstämmelse med den.’
’Det förstår jag’, nickade han, ’men det borde vara ert mål — och jag kan inte se annat än att ni är på väg åt rakt motsatt håll. ...’
’Men den stora massan indier är inte bättre i moraliskt och andligt avseende än västerlänningarna är.’
’Kanske inte’, sade han. ’Men vi gör inte anspråk på att ha fått en särskild uppenbarelse från Guds Son. Vi påstår inte envist att vi följer Fridsfursten samtidigt som vi följer Krigsfursten.’
’Det är inte alla som håller med om att Jesus var pacifist’, invände jag. ’En del människor påpekar att han gisslade penningväxlarna och drev ut dem ur templet.’
’Ja visst, men det är skillnad på att gissla eller aga någon — såsom man gör med ett olydigt barn, därför att man älskar det — och att med berått mod döda millioner oskyldiga män och kvinnor och barn, allt i Guds namn. Ni har fått budet att älska er nästa — och i våra dagar, i denna krympande värld, är alla varandras nästa.’
Jag hade ännu något att säga till mitt försvar: jag hade trumfkortet kvar, om uttrycket kan tillåtas. ’Har vi inte rätt, ja, skyldighet att kämpa mot orättvisa och ondska och tyranni?’ frågade jag myndigt.
’Jo’, sade han, ’ni måste kämpa mot det — men det skall ni göra i edra egna sinnen och själar, ty det är där det börjar, inte i ett främmande land. När ni har renat er, kommer ert föredöme, som då präglas av godhet, att vara det mest verkningsfulla vapnet i världen — om inte just nu, så i framtiden.’”
Harris tillfogade denna bekännelse såsom en avslutning: ”Kanske du kan ge hinduen ett svar. Jag kunde inte göra det med handen på hjärtat.” Oberoende av hur man ser på de olika argumenten, som hinduen lade fram, är det uppenbart att de västerländska nationerna i själva verket inte har något försvar att komma med inför anklagelsen att de har underlåtit att följa det föredöme Kristus har givit. I ordets sanna bemärkelse är de inte kristna!
Ja, till detta handlingssätt blevo ni kallade, ty Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren. När han blev skymfad, gav han sig icke till att skymfa i gengäld. När han led, grep han icke till hotelser, utan fortfor att anförtro sig åt den som dömer rättfärdigt. — 1 Petr. 2:21, 23, NW.