En förunderlig bok

BIBELN är en förunderlig bok. Detta var också den uppfattning som den ryktbare italienske kritikern Francesco de Sanctis, som var undervisningsminister i Cavours ministär, hade, när han skrev: ”Jag hade aldrig läst bibeln, och det hade inte heller de studerande. Eftersom folk hade en likgiltig inställning blandad med förakt till religiösa frågor, blev bibeln, såsom Guds ord, föremål för sarkasm. Jag läste här och där de underbara tingen i denna bok, såsom vittnesbörd om dess mäktiga vältalighet, och dragen av temat för mina föreläsningar, kastade jag en blick på Jobs bok. Jag häpnade. I mina klassiska studier hade jag inte funnit någonting som kunde jämföras med dess storhet. Jag tog genast med mig mina intryck till skolan. Jag hade redan hållit en föreläsning om det ondas ursprung och denna boks innebörd, och detta hade mottagits med vaken uppmärksamhet. Men när jag läste hela boken, överväldigades alla av mina känslor och min beundran. Med denna entusiasm gav vi oss in på dessa studier. Vi fick stor behållning av Höga Visan, en psalm av David, i vilken begrundan av skapelsen hävdar Skaparens makt och storhet, och något av Klagovisorna. För oss var det liksom en färd i några okända och avlägsna länder, som var främmande för oss. Men med nybörjarens entusiasm glömde vi våra klassiker, till och med Homeros, och i flera månader hördes ingenting annat än bibeln. ... Jag förundrar mig över att man i våra skolor, där man läser så många intetsägande ting, inte har penetrerat bibelns antologi.” — Augusto Jahier: La Biblia nel giudizio di illustri Italiani (Bibeln enligt frejdade italienare), sid. 34.