Frågor från läsekretsen

● Finns det inte alls något hopp om att någon av den ”stora skarans” klass som dör nu innan Harmageddon skall bli återförenad med sin äktenskapspartner såsom dennes eller dennas äkta hälft i den nya världen och ha del i att fullgöra uppdraget att föröka sig och uppfylla jorden?

Hoppet bör grunda sig på Guds ord och inte på känslosamhet. Följande orubbliga bibliska sanning består: Äktenskapet mellan två människor upplöses genom att den ena av dem dör. (Rom. 7:1—3) Fördenskull har en kristen som dör nu ingen rättighet att binda sin överlevande partner genom något löfte om att förbli ensam i den förhoppningen att de skall bli återförenade i uppståndelsen.

Den överlevande är inte otrogen mot sin döda äktenskapspartner genom att efter dennas död gifta om sig med någon annan. Så länge den bortgångna var vid liv, gav den överlevande henne all sin kärlek, lojalitet och hängivenhet och bevisade sig inte otrogen häri. Så i detta avseende har den som går bort ingen orsak att finna fel.

Men den överlevande måste leva ett normalt liv, sedan den älskade motparten dött. Omständigheterna och händelsernas vidare utveckling kan starkt tala för att han bör gifta om sig enligt Skriftens regler. Han är fullt fri att göra detta. Han är inte med några som helst band bunden vid den döda, ty denna kan inte ge den överlevande hans äktenskapsrätt under den tid som förflyter intill uppståndelsen för de döda. Gud gör inga undantag från denna regel, som säger att de äktenskapliga banden upplöses genom att den ena av kontrahenterna i ett äktenskap dör. Detta skulle han emellertid göra, om han tillät att de som tidigare varit äkta makar skulle få återförenas såsom man och hustru i samband med uppståndelsen och skulle få ta del med dem som överlever Harmageddon i att fullgöra uppdraget att föröka sig.

Samma sak gäller beträffande de kristna som inte hör till den ”stora skaran” av ”andra får” utan som är Kristi andliga bröder och som fördenskull är Jesu Kristi medarvingar till det himmelska riket. Också i deras fall upplöser döden det äktenskapliga bandet. Vid de dödas uppståndelse till liv i himmelen kommer alltså de som tidigare varit gifta med varandra inte att återförenas i himmelen såsom man och hustru, nej, inte ens som varandra mycket närstående vänner eller kamrater. Till sådana andliga nya skapelser har det blivit skrivet: ”Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt kanna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.” (2 Kor. 5:16) Härav följer naturligtvis att om en sådan kristen, som är ”en ny skapelse”, har dött och erfarit en andlig uppståndelse till liv i himmelen utan sin köttsliga organism, som håller på att förmultna i graven, känner den överlevande, av anden pånyttfödde äktenskapspartnern inte längre den bortgångna efter köttet. Den uppståndna medarvingen med Kristus berörs inte längre av något som hör köttet till. Äktenskapet mellan man och hustru, vars syfte är att frambringa barn, är något som hör köttet till och inte anden. Alltså bör en överlevande, av anden pånyttfödd kristen med himmelska förhoppningar inte mena att han bör förbli ensam och inte gifta om sig, i avsikt att han skall vara fri att återförena sig med sin tidigare äktenskapspartner i det himmelska riket. Han bör inte nära den förhoppningen att om han förblir ensam och låter sin tillgivenhet förbli odelat fästad vid endast en jordisk äktenskapspartner, så skall Jesus Kristus ta hänsyn till detta och belöna en sådan livskurs genom att för denna trohets skull återförena dessa, som tidigare varit äkta makar, i uppståndelsen och i de angelägenheter, anordningar och sysselsättningar som är förknippade med det himmelska riket.

Beträffande de döda som har andliga, himmelska förhoppningar och de döda som har jordiska förhoppningar om liv i paradiset är och förblir alltså den regel som uttalades av Jesus Kristus oförändrad: ”Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.” (Matt. 22:30) I samband med syndafloden i Noas dagar blev änglar straffade därför att de ingick äktenskap, vilket i deras fall skedde med människornas döttrar, eftersom de fann dem så fagra. (1 Mos. 6:1—4) Vid de ”andra fårens” uppståndelse på jorden kommer ingen människa som tidigare varit gift att få orsak att avundas en annan människa, som också varit gift, vilket skulle kunna hända, om den senare fick tillbaka sin tidigare äktenskapspartner, som förblivit ensam, under det att den avundsjuke äktenskapspartnern inte skulle få sin förutvarande äkta hälft tillbaka, därför att denna gift om sig och överlevt Harmageddon tillsammans med sin nye äktenskapspartner. Det som uppståndelsen ställer i utsikt för människorna är inte att åter få gifta sig utan att åter få leva, och detta under Guds rike med Kristus som konung. Är inte det tillfredsställande? Har någon rätt att begära mera genom Kristi offer? Kristus dog för er — inte för att ni skulle få gifta er, utan för att ni skulle få leva! Låt oss inte bli påverkade eller övervunna av känslosamhet.