Ett studium varje kväll
”FÖR fyra år sedan kom ett av Jehovas vittnen till min dörr. Jag prenumererade på tidskrifterna Vakna! och Vakttornet, men strax därefter flyttade jag till en ny adress. När vittnet sökte mig igen, måste han ha undrat vart jag hade tagit vägen.
Fastän jag inte träffade något annat vittne förrän för sex månader sedan, tre och ett halvt år efter det att jag hade prenumererat, förnyade jag regelbundet, år efter år, prenumerationerna på mina värdefulla tidskrifter, Vakttornet och Vakna!
Under mellantiden satte jag i gång ett studium med min hustru och mina två små barn. I tre års tid studerade jag med dem varje kväll under veckan, utom när vi hade besökare, vilket var mycket sällan, och då vittnade vi för besökarna.
Vakttornet för 15 september 1960 hade en stor verkan på mitt liv. Artikeln ’Vad hindrar mig från att bliva döpt?’ gjorde att jag ställde mig själv samma fråga. Jag kom till den slutsatsen att det inte var något annat än att det inte fanns något åt Gud överlämnat vittne som kunde döpa mig, och jag tänkte att jag kanske behövde lika mycken kunskap som Jesus Kristus hade, när han blev döpt. Jag bestämde mig emellertid för att om jag kunde få tag på ett av vittnena, skulle jag be honom undervisa mig mera och sedan, när jag visste tillräckligt mycket, begära att få bli döpt.
Nio månader efter det att detta nummer av Vakttornet om dopet hade kommit ut, kom ett av vittnena på besök en eftermiddag och träffade mig hemma. Jag blev så glad, och han måste ha blivit mycket förvånad, när jag genast bad honom komma in och lära mig mera om bibeln. Sedan dess har vi haft ett regelbundet bibelstudium i hemmet varje vecka. Jag insåg snart att det inte var nödvändigt och att det helt enkelt var omöjligt för mig att få så mycken kunskap som Jesus hade, innan jag kunde bli döpt. Vittnet som studerade med mig nämnde att det skulle bli en sammankomst i Salisbury och att det skulle komma att bli dop där. Jag beslöt mig för att vänta till dess — det var bara några månader kvar — med att bli döpt.
Till sist kom dagen som jag hade väntat på så länge. Hur stor var inte min glädje över att till sist bli döpt, att få symbolisera det överlämnande jag hade gjort i mitt hjärta, när jag läste det underbara numret om dopet förra året! Och tänk er hur glad jag var över att se min älskade hustru bli döpt tillsammans med mig i bassängen. Jehova hade sannerligen välsignat det studium jag hållit med henne, ty här var hon såsom en rekommendation av min ämbetsutövning, när jag till henne hade överbringat de underbara sanningarna i bibeln, såsom de hade uppenbarats för mig genom tidskrifterna Vakttornet och Vakna! och Jehovas kärleksfulla vittnen. Vi har fortfarande regelbundet familjestudium varje kväll, och vi väntar båda på den tid när också våra barn skall bli åt Gud överlämnade vittnen.
Nu är det vår avsikt att snart bege oss åstad för att tjäna där behovet är stort på annat distrikt, där vi kan använda våra portugisiska språkkunskaper.” — Broder F., Syd-Rhodesia.