Galileiska sjön
UNDER Guds Sons, Jesu Kristi, jordiska förkunnargärning kom den vackra Galileiska sjön att spela en betydelsefull roll. Denna sjö kallades också ”Tiberias’ sjö”, ty Herodes Antipas hade byggt sin huvudstad, som han kallade Tiberias till ära för kejsar Tiberius, vid dess strand. På Mose tid kallades den för ”Kinneretsjön”. Mackabéerna ändrade namnet till ”Gennesarets sjö” efter den synnerligen fruktbara angränsande slätten med detta namn. Den lärde och vittbereste läkaren Lukas använder genomgående i sin skildring av Jesu liv ett grekiskt ord som betyder insjö, ett mindre vatten, och ”Gennesarets sjö” är inte särskilt stor. — Matt. 4:12, 13; Joh. 6:1; 4 Mos. 34:11; Luk. 5:1.
Galileiska sjön är en päronformig oval, omkring 21 km lång och 12 km bred. Landskapet Galileen låg väster och norr om sjön, och Pereen låg söder om sjön, öster om Jordan. Galileiska sjön ligger 208 meter under Medelhavets yta, och djupet uppgår till mellan 45 och 60 meter. Jordanfloden flyter igenom den på sin väg från Libanonbergen, som ligger norrut, till sitt slutmål, Döda havet. På grund av att Galileiska sjön omges av höjder på östra och västra sidorna, rusar stundom vindar norrifrån ned över den och ger upphov till häftiga stormar.
Alldeles som en vacker ö kan se ut som en grön ädelsten i en infattning av blått, så är Galileiska sjön lik en akvamarin i en infattning av grönaste grönt. Ett passande namn på den är ”Blåa sjön”. Judarna på Jesu tid kallade den ”ingången till paradiset”, och i Talmud kallas den ”Galileens krona”. Klimatet runt dess stränder lämnade inget övrigt att önska; våren kom tidigt, och frost var okänd. Romarna sökte sig gärna dit under somrarna.
På Jesu tid hämtade man mycket fisk ur sjön, som var synnerligen rik på fisk av god kvalitet. Historieskrivaren Josefos, som var ståthållare i Galileen efter Jesu Kristi död, säger att fisken var särskilt stor och välsmakande. Den livliga sjöfarten ombesörjdes av 230 båtar av olika storlekar.
Ett stort antal städer låg utmed dess stränder, däribland Galileens största stad, som också var Jesu ”hemstad” efter det att han börjat sin förkunnargärning, Kapernaum. Vidare kan nämnas Korasin, en badort, Tiberias, huvudstaden, Magdala, där Maria Magdalena bodde, och Betsaida, som betyder ”fiskehus”. — Matt. 11:20—24; Joh. 6:23; Matt. 15:39.
Det var här vid Galileiska sjöns stränder som Jesus började sin förkunnartjänst och kallade sina fyra första lärjungar att följa honom. Vid minst två tillfällen stillade Jesus de häftiga stormar som blåst upp på sjön. Det var ned i denna sjö som svinhjorden störtade, sedan en legion demoner farit in i djuren. När folkskarorna trängde på, steg Jesus en gång i en båt, och från båten talade han så till dem om många ting och framställde liknelsen om såningsmannen. — Matt. 4:18—22; 8:24—27; 13:1—8.
Det var också över Galileiska sjöns vattenyta som Jesus en gång gick för att åter förena sig med sina lärjungar, när en storm hade blåst upp mitt i natten; och det var här som Petrus tog några trevande steg på vattnet, varefter han började sjunka till följd av sin brist på tro. Det var också här vid Galileiska sjön som Petrus på Jesu uppmaning fångade en fisk, i vars mun Petrus fann en silverpenning att betala tempelskatten med. Och det var slutligen här som Jesus efter sin uppståndelse träffade samman med lärjungarna och tre gånger manade Petrus att fullgöra uppdraget att föda Jesu får. — Matt. 14:24—31; 15:29; 17:27; Joh. 21:1—17.
Galileiska sjön var sannerligen säregen, både i fråga om sin skönhet och sina rikedomar, och inte minst i fråga om den roll den spelade i samband med Jesu jordiska förkunnargärning.