Möte mot vittnena blev ett vittnenas möte

Under predikoarbetet från hus till hus fick Jehovas vittnen veta att en romersk-katolsk förening på orten skulle ha ett föredrag om Jehovas vittnen vid sin månatliga sammankomst, och några av vittnena beslöt då att gå dit. Prästen blev emellertid så förskräckt, att han bara tillät fyra av dem att stanna kvar.

Efter ett uppenbart avkortat och ganska milt tal, som bara räckte i tio minuter, lämnades ordet fritt, dvs. frågor fick ställas till ordföranden, men vem som helst av de närvarande skulle få besvara dem. En av de första frågorna som en katolsk dam ställde lydde så: ”Varför går Jehovas vittnen från dörr till dörr?” Ordföranden såg på den tillresande föredragshållaren, denne såg i sin tur på den präst som stod för värdskapet, och prästen såg — bortkommen ut. Ett av de närvarande vittnena grep då tillfället och bad att få svara på frågan, och det fick han gärna göra.

Från och med nu kom frågorna i snabb takt från de många katolikerna som kommit till mötet, och de fick dem taktfullt och sanningsenligt besvarade av vittnena, som hänvisade till många skriftställen. Under två timmars tid frambärs ett förträffligt vittnesbörd om Jehova och hans uppsåt, om hans rike, hans synliga organisation och den nya jorden. Intresset och den uppenbart goda viljan var så framträdande, att prästen på platsen fann det rådligt att förklara mötet avslutat, innan alla katolikernas många, ivrigt framställda frågor hunnit besvaras. Att döma av de yttranden som fälldes efter mötet, hade denna kväll varit en av de intressantaste och mest uppiggande som man någonsin haft vid denna förenings sammankomster — mötet mot Jehovas vittnen som blev ett vittnenas möte! — Australien.