Är det rätt att hata det som är orätt?
DET är inte bara rätt att hata det som är orätt, det är en moralisk plikt. Men hur skall du kunna hata något som du inte har kunskap om? Uppfattningen om rätt och orätt varierar från land till land, från religionssamfund till religionssamfund. Såsom en präst uttryckte det: ”Vad som anses rätt i ett kyrkosamfund är orätt i ett annat.” En bartender sade: ”Vad som är lagligt i en stat är olagligt i en annan.” En ung kvinna i Pennsylvanien gav uttryck åt uppfattningen hos många, då hon yttrade: ”Skulle jag kunna säga vad som är rätt och orätt?” Hur skall du då kunna hata det orätta, om du inte vet vad som är orätt?
När ansvariga medborgare blundar för slöseriet med allmänna medel i ringaktning för hela folkets bästa, när mutsystem florerar inom de flesta områden, när de rättslärda hånar rättvisan och lär villiga elever hur de skall kunna kringgå lagen, när präster och predikanter predikar broderskap men tillämpar diskriminering, när en brottmålsnämnd vägrar att förklara uppenbara mördare skyldiga och statstjänstemän i höga ställningar utnyttjar sitt ämbete för att vinna personliga fördelar, är detta då rätt eller orätt? Det gängse svaret i vår tid blir detta: ”Det beror på ...”
Rätt och orätt anses inte längre ha med moralen eller rätta och goda principer att göra; egoistiska hänsyn är i stället bestämmande. Ändamålet helgar medlen. Att ljuga i affärer hör till spelet. Så här yttrade sig en ung man: ”Alla är bedragare. Se bara på de stora kanonerna. De har advokater som inte gör annat än hittar på utvägar åt dem.” Det är på modet att vara överseende och tolerant, när man stöter på det som är orätt. Om man blir vred eller förnärmad över begångna orättfärdiga gärningar, anses man vara konstig och gammalmodig. Allting får passera nu för tiden, så länge man inte åker fast för lagstridiga handlingar.
Tidskriften Look nagelfor problemet i en artikel i ett januarinummer 1960, vari det hette: ”Det är inte på modet att bli uppbragt över bristen på moral: Det är inte duktigt att bli ilsk. Människor är inte heller angelägna om att uttala sig fördömande om omoraliskheten, såvida de inte talar om uppenbart brottsliga handlingar. I vår tid skall man vara passiv, oberörd, tolerant inför orätta handlingar.”
En sådan hållningslös, kompromissande inställning till orätta handlingar, som kan spåras hos många, har omintetgjort deras förmåga att skilja mellan rätt och orätt. Redogörelsen i Look visade att ”mindre än 10 procent av de personer som intervjuats menade att ärlighet var ett första krav, om man skall vinna framgång”. En försäkringsagent sade till en journalist: ”75 procent av de människor vi har med att göra nu har ingen moral alls.” En reklamman påpekade: ”När det gäller att håva in dollar, tillgriper man vad som helst.” Den som hyllar klara moralbegrepp anses behöva gå till ”en psykiater”. Look säger: USA har förvärvat åt sig en femte frihet — ”friheten att bedraga”.
Ansvariga medborgare tillstår att det åter måste förklaras vad moral är, och exempel måste anföras, om folk någonsin skall komma att värdesätta rätta principer. Synden har förlorat sitt kännemärke. ”I vår tid betraktas inte längre ondskan såsom något ont”, sade en kontorsanställd, ”utan såsom något som hör till de mänskliga förhållandena.” Om man alls går i kyrkan, så har det blivit rena ritualen. Och såsom en redaktör från Mississippi påpekade: ”Folk är helt enkelt inte rädda för Gud numera.”
Det är alldeles fel att tro att man kan vinna tillfredsställelse och livsglädje genom att handla orätt. Ett orätt handlande blandar bort moralbegreppen. Det ödelägger livet. Det leder en människa till strid mot Gud och omintetgör hennes möjligheter att vinna evigt liv i Guds rättfärdiga, nya värld.
Ett rätt handlande däremot ger livet syfte och mening. När man handlar rätt, rycks man ur den självbelåtenhet och liknöjdhet, som man kan råka i genom att vara efterlåten mot sig själv, och kan så uppnå en hedervärd ställning inför Gud och människor. Det hindrar en att få sina moralbegrepp tilltrasslade och att känna sig uttråkad. Och framför allt leder det en till ett harmoniskt förhållande med Skaparen, vilket resulterar i lycka och liv. Det som bidrar till att förstöra ett sådant lyckligt liv, som framlevs enligt rätta principer, förtjänar vårt hat. Om vi är likgiltiga eller toleranta inför det som är orätt, försvagas vår egen moraliska tåga och grumlas de människors moralbegrepp, som ger akt på vår likgiltighet. Likgiltigheten skadar vårt samvete och gör oss svaga i frestelsens stund.
Det är en kristens plikt att hata det som är orätt. Aposteln Paulus förmanar de kristna: ”Avskyn det onda, hållen fast vid det goda.” Att följa apostelns råd är att efterlikna Gud och vandra i Jesu Kristi efterföljelse. Bibeln säger oss att Gud hatar ”stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer, som utgjuta oskyldigt blod, ett hjärta, som hopsmider fördärvliga anslag, fötter, som äro snara till att löpa efter vad ont är, den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd och den som vållar trätor mellan bröder”. Om Jesus säger bibeln: ”Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet.” Jesus var ingen vekling, när det gällde rätta principer. Han kritiserade skarpt fariséerna för deras skrymteri, drev ut alla dem som köpte och sålde i templet och slog omkull växlarnas bord. Hans nitälskan för rättfärdigheten förtärde honom. Samma nit för rättfärdigheten måste hans efterföljare äga. — Rom. 12:9; Ords. 6:16—19; Hebr. 1:9.
Guds ord, bibeln, vägleder oss i fråga om rätta principer. Det ger denna uttryckliga förmaning: ”Låt eder icke vilseledas. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hållas i och för onaturliga syften eller män som ligga med män, varken tjuvar eller giriga människor eller drinkare, varken smädare eller utpressare skola ärva Guds rike.” Med tanke på sitt eget bästa måste en kristen hata dessa orätta gärningar, ty de är kräftartade, fördärvbringande ogärningar, som ödelägger hälsan, både mentalt och fysiskt, förstör samhälls- och familjelivet och gör den som är hemfallen åt dem till ett värdelöst, avskyvärt kärl i Guds ögon. Sådana orätta gärningar bringar Guds namn och ord i vanrykte. De kastar en mörk skugga över hans rena organisation. Därför är det skäl nog att avskära vemhelst som hemfaller åt en enda av dem från Guds församling, varigenom denne går miste om det överflödande rika liv som Gud har ställt i utsikt. — 1 Kor. 6:9, 10, NW.
Hata fördenskull det som är orätt, så att du kan skydda dig gentemot den moraliska likgiltighet som nu genomsyrar världen. Styrk ditt sinne och hjärta genom en intensiv kärlek till rättfärdigheten, så att du redan nu kan tillföra ditt liv stil och mening och vinna åt dig det liv, som verkligen är liv.