Naturens lagar

”Det finns naturlagar”, säger Hal Borland i This Hill, This Valley, ”som jag tvivlar på att vi någonsin skall förstå. Låt oss till exempel ge akt på en så enkel sak som slingringarna hos vinrankan, som klänger i väg genom att sno sina mjuka, böjliga grenar runt ett starkare stöd liksom våra störbönor klänger i väg uppför de störar vi sätter åt dem. Här på norra halvklotet slingrar de, med få undantag, motsols. Hur kommer det sig? . .. Sådana cykloniska stormar som virvelstormar rör sig i samma riktning, då de kommer virvlande uppför kusten från Florida och Karibiska havet. Och vatten som virvlar ned genom köksvasken eller fram ur utloppet vid änden av en damm har vanligen samma rörelseriktning, nämligen från höger till vänster, dvs. motsols.

Man kan för all del säga att detta beror på jordens rotation och framhålla andra motsvarande ting; och förhållandet tycks få ett visst mått av rimlighet över sig då det påpekas att vridningen vanligen sker i motsatt riktning på södra halvklotet. Detta är konstaterade fakta men inga slutgiltiga svar. De säger hur saker och ting sker, inte varför de sker. Är en vild vindeväxt medveten om jordens rotation? Har en störböna blivit så begåvad med kunskap härom, att jag inte kan förmå den att klänga åt andra hållet? Är denna kunskap innesluten i själva fröet? Vindarna kan jag förstå och deras oundvikliga rörelseriktning. Med vinrankan är det en annan sak. Vinrankor är levande ting, de är inte luft som tvingas åt det ena eller åt det andra hållet på grund av någon yttre kraft. Nej, det finns någon lag bakom detta, något livssätt, ”något nödtvång i naturen som jag kan uppfatta men inte helt och fullt förstå.”