Frågor från läsekretsen
● I 1 Moseboken 3:16 heter det enligt Nya ”Världens översättning: ”Till kvinnan sade han: ’Jag skall storligen föröka ditt havandeskaps smärta; under födslovåndor skall du föda barn.’” Alla de skriftställen som handlar om barnafödande tycks understödja tanken att det är smärtsamt att föda barn. Men om de som skrev bibeln hade levat i vår tid, när så mycket görs för att avlägsna den fruktan som förr i tiden var förbunden med barnafödande, skulle inte deras uppfattning av saken då ha varit annorlunda? — B. F., USA.
Nutida översättningar (RS, AT, Mo, NW) brukar i 1 Moseboken 3:16 ordet ”smärta” i förbindelse med barnafödande. Det hebreiska ordet är itsabón. Moderna hebreiska ordböcker anger ordets betydelse vara: ”slit, smärta, sorg, bedrövelse”, och även: ”smärta, slit, sorgsenhet”. Jehova Gud använde samma ord till Adam i 1 Moseboken 3:17. Lemek använde samma ord i 1 Moseboken 5:29, och Nya Världens översättning återger det där med våra händers ”smärta”. Nog är det så, att när en människa måste arbeta hårt med sina händer, finner hennes händer inte vederkvickelse och välbehag och lättnad.
Så har vi ett annat, besläktat hebreiskt ord, som också brukas i 1 Moseboken 3:16, nämligen etseb, och som i Nya Världens översättning återgivits med ”födslovåndor”. Detta hebreiska ord förekommer i Psalm 127:2; Ordspråksboken 5:10; 10:22; 14:23; 15:1 i den hebreiska texten. Nya Världens översättning återger detta besläktade ord med uttryck som innebär smärta.
Varför det? Därför att detta ord, etseb, och det med detta besläktade itsabón är härledda ur det hebreiska verbet atsáb. Detta verb förekommer i 1 Moseboken 6:6; 34:7; 45:5 såväl som i många andra av de hebreiska skrifternas böcker. I alla de fall, där det förekommer, har det innebörden att genomgå en obehaglig erfarenhet, att känna sig sårad eller erfara smärta. Således läser vi i 1 Moseboken 6:6 att Jehova Gud ”kände sig sårad i sitt hjärta”. I 1 Moseboken 34:7 heter det att Jakobs söner ”fingo sina känslor sårade”, när de kom underfund med att deras syster Dina hade blivit skändad, våldtagen.
Jehova Guds ord till Eva har bevisats vara sanna genom kvinnors erfarenheter vid barnafödande genom årtusendena, alltifrån Evas dagar fram till vår tid. Härmed vill vi dock inte ha sagt att smärtan inte i någon mån kan lindras genom en del förberedande metoder, som är naturliga på det sätt de tillämpas. Barnafödandet är alltjämt en smärtsam erfarenhet fysiskt sett, även om man är rustad att tappert möta det, därför att man vet vad som stundar och hur man skall samarbeta med naturen och därför att det innebär stor glädje att föda en människa till världen. — Joh. 16:21.
För några år sedan framställdes i Frankrike en film, som prisade den ”naturliga förlossningens” förtjänster. Den visade hur en ung mor gick födslosmärtorna till mötes och fördrog barnafödandet. Om barnafödandet är en smärtsam erfarenhet eller inte, därom kunde inte minsta ovisshet råda i dens sinne, som såg filmen. Det är smärtsamt, men det behöver inte förbindas med sådan olidlig smärta, att det framkallar skräck och fasa.
● Vår pojke, som är sjutton år, har varit svår att handskas med ett antal år. Ibland hotar han oss till livet, om vi inte håller med om det han tycker och gör. Han har ett mycket häftigt lynne. Han bemödar sig inte om att skaffa sig ett arbete, utan säger att det åligger oss att underhålla honom och ge honom allt han vill ha. Vad skall vi göra? — E. D., USA.
Om man skall kunna utrota egensinniga tendenser hos barn, krävs det mycket tålamod från föräldrarnas sida. Samtidigt med att det krävs fasthet, får det inte råda något tvivel om att föräldrarna verkligen älskar sina barn. Man bör ständigt vädja till Skriftens myndighet och till förnuftsskäl, och föräldrarnas exempel bör visa att de också fogar sig efter dessa. Upp till en viss ålder är barnen fogliga, men när en tonåring brusar upp i uppenbart trots, kan kraftigare mått och steg behöva vidtas. — Hebr. 12:7—11.
När en son i det forntida Israel var uppenbart upprorisk, överlämnade föräldrarna honom till de äldre männen i staden för bestraffning. Dessa påbjöd att han skulle dödas genom stening. Hans ungdom var ingen ursäkt för upproriskheten. Även om vi i denna tid inte har en förebildlig teokrati som styr landet, så har vi teokratisk styrelse i hemmet och i församlingen såväl som en strafflag för hela landet. När en son vägrar att erkänna den teokratiska styrelsen i hemmet, måste man vädja till den teokratiska styrelsen i församlingen. Om den upproriske sonen vägrar att lyssna till församlingens röst, är föräldrarna i sin fulla rätt att överlämna honom till landets myndigheter, för att dessa må handla med honom efter gottfinnande. Vetskapen om att föräldrarna kan komma att vidta sådana mått och steg kan vara nog för att få en upprorisk son att ta reson.
Visst krävs det av föräldrarna att de skall sörja för sina barn, men endast så länge barnen inte kan sörja för sig själva och så länge de erkänner föräldrarnas myndighet och ledarskap och samarbetar med de andra familjemedlemmarna. Om de vägrar att göra detta, har de inte rätt till förmånerna i föräldrahemmet. Här bör också den princip, som framhålls i 2 Tessalonikerna 3:10, vara tillämplig: ”Om någon icke vill arbeta, så skall han icke heller äta.”
● När man läser högt ur Psaltaren, bör man då också läsa ordet Sela högt? — L. E. M., USA.
När man läser högt inför en åhörarskara ur Psaltaren, finns det inte något skäl till att läsa ut ordet Sela. Såsom det framhålls i en fotnot till Psalm 3:3 i Nya Världens översättning är uttrycket Sela en hebreisk fackterm beträffande musik eller uppläsning, men vetskapen om dess innebörd har inte bevarats fram till vår tid. Därför återges detta ord med kursiv stil i Nya Världens översättning. Eftersom varken uppläsaren eller åhöraren förstår vad ordet betyder, förmedlar uppläsaren genom att uttala ordet ingen tanke till den som lyssnar. Följaktligen kan man hoppa över ordet utan att det gör någon skada och utan att Psalmernas innehåll förlorar något härpå.