”Stick i stäv med tidigare tendenser”

I sin bok Advance to Barbarism (På väg mot barbariet) framhåller en engelsk rättslärd, F. J. P. Veale, att ”krigföringens och de internationella relationernas hela karaktär” fullständigt har förändrats sedan 1914. ”Det som är så särskilt anmärkningsvärt i denna utveckling”, skriver han, ”är att den har gått stick i stäv med tidigare tendenser. Ned genom tidsåldrarna fram till 1914 hade människornas sätt att vara i allmänhet, med vissa tillfälliga avvikelser, sakta men säkert blivit mildare, och i synnerhet när det gällde krig hade den primitiva omänskligheten gradvis mjukats upp genom tillkomsten av allt flera restriktioner. Att man rättar sig efter dessa restriktioner är det som vanligen anses markera skillnaden mellan rå, omänsklig krigföring och civiliserad krigföring. ... En uppförandenorm fastställdes gradvis, vilken formellt kom att erkännas av alla civiliserade länder. En krigshistoria, skriven år 1913, skulle tett sig som en okomplicerad skildring av detta sakta och växlande, men på det hela taget stadiga, framåtskridande. ... En sådan plötslig och fullständig omkastning i krigförandets gradvisa förbättring, som hade pågått under mer än två tusen år, kräver sannerligen en förklaring. Är det inte för en gångs skull så att den utslitna frasen ’epokgörande’ med rätta kan användas?”

Förklaringen till den ökning utan motstycke av nöd och barbariskt uppförande, som kommit till synes sedan 1914, finner vi — såsom denna tidskrift ofta framhållit i detalj — däri att vi nu lever i de ”yttersta dagarna”, då ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med, [skola] vara här”. — 2 Tim. 3:1—5, NW.