Kommunismen en falsk religion

I en framställning över ämnet ”Politikens tro och väsen” dryftar dr Robert Lindner skälet till att kommunismen tilltalar så många människor: ”Alla förutsättningar för att en ideologi skall vinna havd som en religion — en sekulariserad religion visserligen, men likväl en religion — finns hos kommunismen. Nästan alltifrån sin tillblivelse har den burit den hallstämpel, som utmärker ett system för tro och tillbedjan. I minsta detalj fyller den de väsentliga krav som ställs på ett vördnadsbjudande teologiskt system och kan alltså lätt anpassas efter människors innersta trängtan. Parallellerna mellan marxismens historia och vilket som helst stort religionssamfunds historia är ofrånkomliga. Olyckliga förebud och en nödens tid — med krig, blodsutgjutelse, lidande och oro — gav näring åt den jord, som skulle bli en ny tros plantskola. En förelöpare och profet ... framträdde i form av en generation förkunnare, som slutligen fick den tyske filosofen Hegel till främste förespråkare. Efter honom kom överbringaren av ’ordet’, messias, Karl Marx. Att han upphöjdes till gud behöver inte bevisas. ...

Detta är inte heller allt som fastslår kommunismens sanna natur såsom en religion i verklig mening. Liksom alla andra trosåskådningar har den en eskatologi, som omfattar en dom och en uppenbarelse beträffande de yttersta tingen — en proletariatets himmel med gröna ängder, då staten slutligen förtvinar och ett klasslöst samhälle av glada och lyckliga jämlikar blir rådande, och ett den sociala bannlysningens nattsvartaste helvete för de icke pånyttfödda intill sista led. En helgonhistoria kan den också räkna till sina attribut; det som i själva verket motsvarar en helgonkalender och en förteckning över helgonförklarade martyrer har blivit en integrerande del av dess appell till den mänskliga benägenheten för tillbedjan. En samling dogmatiska lärosatser framställda i heliga texter skrivna med det outsägliga ’ordet’, en hierarki av präster och andra funktionärer, som blivit betrodda med ceremoniella ritualer och protokoll, en rad mysterier och invigningsriter — detta, och mera därtill, fullständigar klart och tydligt bilden och ger till känna att det som har utgivits för att vara ett socialt och politiskt system i själva verket är en fullt utbildad religion, avsedd att anammas i god tro. Att man inser denna kommunismens sanna natur och har klart för sig hur den detalj för detalj motsvarar alla stora teologiska system, som vi äger någon kunskap om, innebär att man börjar förstå hemligheten med dess dragningskraft på alla människor, särskilt på dem som saknar tro, dem som lider av att inte få detta starka behov fyllt. ... Vi bör inte förundra oss över kommunismens framgångar, ty mycket av dess framgång beror just på att den är en religion.” — Ur Must You Conform?