Våldets tidsålder
EN VÅLDETS flodvåg sveper fram över jorden. Vi har känning av den nästan överallt. Världen utöver terroriserar tjuvar och banditer samhällena. Gatorna i många städer är otrygga nattetid, och somliga är inte särskilt trygga under dagen.
”Det är inte bara antalet brott och lagöverträdelser som oroar oss”, yttrade Philadelphias polismästare för en tid sedan. ”Det är det allt starkare vittnesbördet i otaliga fall att många av dem som begår dessa stölder ådagalägger fullständig likgiltighet för människoliv — de tycks rentav behärskas av en önskan att döda eller lemlästa.”
Och hur är det med barnen i denna våldets tidsålder? De nöjer sig inte längre med att leka att de övar våld. Tonårsgängens krig, som för våldsgärningar med sig, har blivit allvarliga problem i många städer.
Män i ledande ställningar och makthungriga politiker har varit de främsta i att anställa våld, varigenom stora skaror fått lida. Krig har krävt millioner människors liv och har utsatt civilbefolkningen för avskyvärt våld. En del styrelseformer har till och med gjort våld och terror till ”lagens” verktyg, såsom det skedde i Nazisttyskland och nu sker i Kommunistryssland och det röda Kina.
Tortyr och hjärntvätt från hemliga polisens sida är skriande exempel på den omänsklighet som kännetecknar denna våldets tidsålder.
Varför är världen så uppfylld av våld? Den falska religionen bär ett stort ansvar. Vi har inte undgått att lägga märke till att präster och predikanter i många samfund antingen har understött sina politiska styresmäns våldsgärningar eller översett med dem. Det förhållandet att såväl första som andra världskriget i huvudsak utkämpades av till bekännelsen kristna människor framhäver de religiösa ledarnas skuld.
I en ledare i New York Times för 22 november 1958 hette det på tal om våldet i världen: ”Det höjs inte något allmänt anskri som vittnar om ett avståndstagande — såsom man borde vänta — från dolkstötarna i ryggen, bombkastandet och mördandet av oskyldiga civilpersoner, sådana våldsdåd som har florerat. ... Att civilpersoner, också kvinnor, helt kallblodigt skjutits ned på gatorna på Cypern borde slå världen med fasa. ... likväl säger ärkebiskop Makarios denna vecka i New York: ’Jag kan inte fördöma våldet.’”
Vad skall vi tänka om en värld som har störtat sig i våldets avgrund och vars religiösa lärare gjort mycket litet för att förhindra det? Vi kan tänka vad Gud tänker. ”Jehova själv rannsakar den rättfärdige såväl som den som är ond, och envar som älskar våld, honom hatar förvisso Hans själ.” — Ps. 11:5, NW.