Missionärer för Guds rike som nu härskar

1. Som vad blev de kristna utsända, som blev utexaminerade från Gilead, men vad kallas de av fienderna på många platser?

SEDAN ni nu haft er avslutning, kommer ni kristna män och kvinnor att sändas ut i ett uppdrag, en mission. Det är därför ni allesammans är missionärer, ty i grund och botten är en missionär någon som sänds ut för att fullgöra en mission. En mission är ett arbete som någon får sig anförtrott i egenskap av representant eller sändebud, och detta arbete utgör skälet till att personen i fråga blir utsänd. Med en missionär menas vanligen en person som skickas ut för att utbreda sin religiösa tro i ett hedniskt land eller i ett nykoloniserat område. På grund av detta förhållande har ordet missionär också kommit att beteckna helt enkelt en som gör propaganda. I många länder talar fienderna om dem som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead som propagandamakare, inte kristna missionärer.

2. Varför var det gott för dessa avgående elever att behålla den mission i minnet, som de sändes ut för att fullgöra, och varför skulle vi inte vilja vara det slags missionärer som kejsar Vilhelm II en gång talade om?

² Ni gör väl i att alltid hålla den mission i minnet, som ni sänds till att utföra. Då kommer ni att skilja er från missionärer av andra slag. Det finns missionärer och missionärer. Mindre än tio år innan kejsar Vilhelm II av Tyskland störtade sitt rike ut i första världskriget, höll han ett tal i Bremen den 22 mars 1905. Han yttrade sig då å hela tyska folkets, sina undersåtars, vägnar och sade: ”Gud har kallat oss att civilisera världen. Vi är missionärer för mänskliga framsteg. ... Vi är jordens salt.”a Nåväl, står vi i denna dag i tacksamhetsskuld till dessa tyska kejserliga ”missionärer för mänskliga framsteg”? Främjade de världscivilisationen på ett sätt som har gagnat alla? Har de såsom ”jordens salt” behållit sin kraft, sin sälta, eller har de mist den och fördärvat jorden i stället för att bevara den? Första världskriget och dess efterverkningar fram till denna dag ger det bästa svaret. Ingen förnuftig människa behöver känna sig stå i tacksamhetsskuld till missionärer för mänskliga, materialistiska framsteg av detta slag i något land. Vi vill inte vara missionärer av det slaget, eller hur?

3. Hur har man begagnat missionärer, och hur har hedniska infödda framhållit att missionärerna inte är vad de predikar?

³ I gången tid har brittiska och andra religiösa missionärer banat väg in i vissa områden och har där vunnit folkets tillit och bevågenhet. Men sedan begagnades missionärerna som spjutspetsar och förelöpare för ett kommersiellt utnyttjande av de infödda. Dessa missionärer förlorade bibelns förkunnelse ur sikte eller förstod och uppskattade aldrig till fullo bibeln och dess måttstock för ett kristet liv. Rättsinniga infödda såg snart skillnaden mellan missionärernas förkunnelse och liv å ena sidan och bibeln å den andra. På sidan 95 i boken Striden vid Harmageddon, skriven av Charles T. Russell år 1897, omtalas det hur det kunde hända att några av hedningarna höll upp de kristnas bibel framför missionärerna och sade: ”Edra handlingar överensstämma icke med denna heliga boks läror.” En indisk bramin ”säges ock ha skrivit till en missionär: ’Vi ha utforskat eder. Ni är icke så god som eder bok. Om edert folks uppförande vore lika gott som eder bok, skulle ni erövra Indien på fem år.’”

4. Vilket handlingssätt är orätt för missionärer att följa, och hur kan de förvända sitt kristna syftemål?

⁴ Detta hjälper oss att inse hur illa det är när en missionär av något så kallat kristet religionssamfund för med sig sitt hemlands världslighet till det främmande land eller område som man har för avsikt att kristna. Det är också illa, om missionären ansluter sig till några dåliga vanor, omoraliska sedvänjor, som är allmänt skick och bruk bland folket på missionsfältet, men som strider mot vad bibeln eller vad den nya världens samhälle av Jehovas vittnen lär. En missionär förvänder sitt kristna syftemål om han låter sig brukas som ett redskap för geschäftmakeri och exploatering, vare sig det sker frivilligt eller genom kompromiss eller oavsiktligt. En missionär beger sig inte till ett utländskt arbetsfält för att dra fördel av några kommersiella möjligheter, som han kanske oväntat upptäcker, eller för att vända sig bort från sitt av Gud givna uppdrag till något själviskt företag, som kan ge honom materialistisk vinning. Om han gör det, så förringar han sin mission. Han upphör att vara en kristen missionär. Hans utbildning är förspilld. Han har svikit dem som har sänt ut honom.

5. Vad sade New York Times till beröm för en ryktbar amerikansk missionär i Indien efter hans död, som inträffade för inte så länge sedan?

⁵ För inte så länge sedan (15 juni 1958) innehöll New York Times på ledarsidan en artikel med rubriken ”Vad är en missionär?” Artikeln talade om en känd missionär i Indien, som hade dött veckan innan. Den sade att han var ”en av de mest framstående och framgångsrika av våra missionärer i Indien. Han var respekterad och älskad av indier, britter och amerikaner. Han ägde furstars förtroende och var ett helgon för de enkla byborna. Hinduer, muhammedaner, parser, jater och jainister såväl som kristna visade honom heder. Mohandas K. Gandhi anslöt sig till hans verk, och människor kom från hela Indien för att se vad han gjorde.” Har ni missionärer reda på vem denne ryktbare amerikanske missionär i Indien var?

6. Varför var han så hedrad, rådfrågad och så allmänt älskad där, enligt Times’ ledarartikel?

⁶ Nåväl, varför var han så hedrad, respekterad, rådfrågad och älskad av människor av alla slags trosriktningar och nationaliteter? Times’ ledarartikel svarar: ”Han lärde indierna [Vad? Bibeln? Nej, utan] en del om nivåplöjning och växelbruk vid lantbruksskolan där i Allahabad. Han framhöll vikten av urval vid kreatursuppfödning. Han ägnade ett stort livs arbete åt kriget mot svälten. Han lärde ungt folk hur de skulle kunna leva bättre i sin omgivning och hur de eventuellt skulle kunna byta miljö. Han undervisade genom exempel snarare än genom föreskrifter. Han förstod och respekterade religiösa trosuppfattningar av annat slag än hans egen. Och man litade på honom.” Inte ett ord om att efterlikna Jesus Kristus, som färdades omkring från plats till plats och undervisade och predikade offentligt och i människornas hem om andliga ting, som förvandlar människor till kristna och hjälper dem att vinna liv i Guds snabbt annalkande nya värld.

7. Vad sade Times om behovet av sådana missionärer, men vem behöver inte sådana missionärer och ger inte någon utbildning för att fylla detta behov?

⁷ Ledaren i Times säger till slut: ”Vi behöver fler missionärer av den sorten. De är inte lätta att finna. Men minnet av dr H. kommer att stå som en beständig uppfordran.” Men vem är det då som behöver ”fler missionärer av den sorten”? Inte Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet! Inte den nya världens samhälle av Jehovas vittnen! Det är sant att på Rikets gård, på vars område Vakttornets Bibelskola Gilead är belägen, blev många av er som nu utexamineras som missionärer satta i arbete efter lektionstimmarna med att plocka bär eller utföra andra lantbruksgöromål eller hjälpa till i ladugården. Men blev ni på Bibelskolan Gilead utbildade till att på ert missionsfält ge undervisning i jordbruk och mejerihantering, därför att fler ”missionärer av den sorten” behövdes där? Till och med de ryska kommunisterna kan i den ekonomiska offensiv mot Västern, som de bedriver i underutvecklade länder, skicka dit lärare av detta slag som missionärer för kommunismen, vilket de också mycket riktigt gör.

8. Hur har kommunisterna visat sig vara ur stånd till att utföra det arbete som Gileadmissionärerna blivit utbildade till, och hur är dessa ”gileaditer” de missionärer som är svåra att finna?

⁸ Men dessa ryska missionärer för kommunismen som fullföljer ekonomiska program — kan de utföra det specifika arbete som ni missionärer blivit utbildade för på Gilead? Några kommunistspioner har skrymtaktigt försökt göra det för att smyga sig in i Jehovas vittnens underjordiska organisation bakom järnridån; men dessa spioner och förrädare har misslyckats, därför att de själva har röjt sin rätta identitet. Anser ni missionärer att den missionär från kristenheten, som blev berömd i Indien för vad han gjorde i materialistiska riktningar, utgör en ”beständig uppfordran” till er att gå och göra sammaledes? I stället för en ”uppfordran” anser ni hans minne vara en varning, en påminnelse om vad ni bör undvika, för att ni skall kunna inrikta er på er i bibeln angivna mission. I verkligheten är NI de missionärer som inte är ”lätta att finna”, ni som har lämnat edra hem och edra hemländer och farit till Gilead för intensiv skolning och som ställer er till förfogande för att av Sällskapet Vakttornet sändas till vilken som helst plats i denna vida värld, där Sällskapet ser att ni bäst behövs för att göra ”lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag [Jesus] har befallt eder”. — Matt. 28:19, 20, NW.

9. Vad betyder ordagrant det ord som återges med ”missionär”, och fler missionärer lika vilka behöver vi?

⁹ Ni vet vad som är den människas verkliga mission, som i sann mening är en kristen missionär. Ni vet att detta ord, som (i några moderna översättningar) återges med missionär, ordagrant betyder ”evangelist”, en sådan som lärjungen Filippus var och som den vittbereste aposteln Paulus var, en överbringare av evangelium eller de goda nyheterna. Minnet av Filippus och av Paulus står som en ”beständig uppfordran” för er med avseende på vad en missionär bör vara. Vi behöver fler missionärer som är lika dem. Vi är mycket glada över att vi har funnit ER och att ni har ställt er till förfogande och tagit emot undervisning och undergått utbildning på Gilead för att bli missionärer lika Filippus och Paulus och lika Timoteus, som Paulus i sitt avskedsbudskap gav denna föreskrift: ”Utför missionärsarbete, fullgör grundligt vad som tillhör ditt ämbete.” –2 Tim. 4:5, NW.

10. Hur är den kristne missionärens ärende inte ett ekonomiskt hjälpprogram?

¹⁰ Den kristne missionärens ärende är inte att delta i ett program för ekonomisk hjälp åt underutvecklade eller handikappade länder. Oss tillhör det mera livsviktiga program för religiös hjälp, som till sina huvuddrag är angivet i Guds heliga ord och som går ut på att lära fårlika människor av alla nationer vad Jesus lärde i sin bergspredikan, nämligen att sluta upp med att samla skatter åt sig på jorden och sluta upp med att bekymra sig för sina själars materiella behov, vad man skall äta, dricka och kläda sig med, och i stället lita på att den himmelske Fadern skall sörja för dessa behov, medan de fortsätter att. ”först söka riket och hans rättfärdighet”. (Matt. 6:19—33, NW) Våra missionärer utför detta arbete med att ge undervisning, som kan leda till evigt liv. De försöker göra det på de inföddas eget språk, för att själva kunna förstå dem de talar med och för att dessa skall förstå missionärerna.

11. Vad sade New York Times om den ökade effekt som en verksamhet får, om man använder de inföddas språk i samband med den?

¹¹ Mer och mer kommer det till synes hur mycket större effekt en verksamhet har, om man använder folkets eget språk i samband med den. En amerikansk ledarskribent framkastar att för att det amerikanska ekonomiska hjälpprogrammet skall kunna möta den kommunistiska utmaningen i det krig som förs på den ekonomiska hjälpens område, så måste det utföras med den skicklighet i verkställandet som kommunisterna ådagalägger genom att begagna de inföddas språk och röra sig på deras levnadsnivå. Därpå säger artikelförfattaren: ”Varför kan vi till exempel inte skicka ingenjörer till Burma, som kan tala burmanska och som är villiga att leva enkelt på samma nivå som det burmanska folket, såsom Sovjets ingenjörer gör? Måste amerikaner alltid bo i ’gyllene getton’, vilket uppväcker avund och hat?” — New York Times, 7 juli 1958.

12. Hur handlar ”gileaditerna” inte mindre vist i detta avseende än ”denna tingens ordnings söner” gör?

¹² Att gå till väga på det sättet är att handla vist, ty vi uppnår de önskade verkningarna. Sedan Jesus hade framställt en liknelse om hur man bör handla med beräkning och god förberedelse, tillade han: ”Denna tingens ordnings söner äro visare i praktiskt avseende gentemot sitt släktled än ljusets söner äro.” (Luk. 16:8, NW) De som är utexaminerade från Vakttornets Bibelskola Gilead låter inte dem som är barn av denna materialistiska tingens ordning handla visare i sin strävan för materialistiska syften än ljusets söner på missionsfältet handlar för att uppnå sitt kristliga syftemål, nämligen att församla alla Jehovas rätte Herdes, Jesu Kristi, ”andra får” från alla nationer. Antingen lägger Gileadeleverna, medan de ännu är på Bibelskolan Gilead, en god grund för att småningom lära sig behärska det språk, som talas på deras missionsfält, eller också skaffar de sig intensiv övning i det praktiska bruket av det nya språket så snart de kommit till sitt missionsfält. Fastän de visst försöker ha trevliga om också anspråkslösa missionärshem att bo i, medan de utför sitt trägna arbete, så för de inte någon maklig tillvaro där och vill att landets folk skall komma till dem eller till deras Rikets salar för att få Rikets frälsningsbudskap.

13. a) I vilken utsträckning möter Gileadmissionärerna de infödda på dessas egen nivå? b) Vilken makt har den bibelns sanning, som förmedlas av missionären, över den troende infödde, och vart leder den övning som ges?

¹³ Alldeles tvärtom kommer ni missionärer att gå ut till människorna, ja, in i deras hem, och möta dem på deras egen nivå för att kunna nå dem med bibelns sanning och göra intryck på dem. Ni kommer inte att låta de moderna bekvämligheter, som ni åtnjöt på Gilead eller kanske i viss mån åtnjuter i edra missionärshem, göra er bortskämda. Ni kommer att minnas att Jesus var allt annat än bortskämd. Han sade: ”Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen, men Människosonen har ingen plats där han kan lägga sitt huvud till vila.” (Matt. 8:20, NW) På det sättet kommer de infödda, som ni predikar för, att se hur den kristne missionären efterliknar Kristus. Det kommer att göra intryck på dem. De ser att det råder överensstämmelse mellan missionären och bibeln. De behöver inte ta anstöt av någon inkonsekvens hos missionären och så hindras från att ta emot Guds ord. När de infödda tar emot bibelns sanning, utövar detta inte endast en omdanande makt över deras personlighet, utan det driver dem också till att förbättra sina förhållanden och omständigheter i hemmet, så att dessa kommer att stämma överens med bibelns och Guds synliga organisations höga, rena, hälsosamma normer. Dessutom tar de emot undervisning och övning av missionärerna och går sedan åstad som övade vittnen för Jehova för att predika den livgivande, livsförvandlande sanningen för andra, för sitt eget folk med samma tungomål.

14. Vad respekterar Gileadmissionärer, vad religion beträffar, men vilken kompromiss går de inte med på för att behaga de infödda?

¹⁴ Gileadmissionärer respekterar de inföddas rätt att tillbedja enligt sitt eget val, men de kompromissar inte i fråga om vad som är den rätta religionen, bibelns religion. De lovar inte eller erbjuder människorna några materiella fördelar för att vinna dem genom en vädjan till deras själviskhet. Vad de vädjar till hos människor är den uppriktiga kärleken till rättfärdighet och sanning. De har inget samröre med ALLA religioner, som om endast uppriktighet i någons religiösa trosuppfattning skulle vara allt som behövs för frälsning och som om det vore samme Gud som vi alla tillbeder, bara under olika namn eller med olika riter. De går inte med på att det råder broderskap mellan alla religionssamfund och att vi alla är bröder, oavsett våra religiösa trosuppfattningar och sedvänjor, eftersom det ju finns bara en Skapare och livgivare. De går inte med på någon kompromiss beträffande Guds faderskap. De håller fast vid läran att han är Fader endast till dem som kommer till honom genom Kristus och överlämnar sig åt den himmelske Fadern.

15. Varför har en vädjan till mänskligheten på grundval av påståendet om ”människornas broderskap”, vilken avhandlades av talare vid möten för studenter vid University of Massachusetts, ingen framgång?

¹⁵ Försök att vädja till människosläktet i allmänhet genom att förkunna att Gud utan åtskillnad är alla människors Fader och att alla människor är bröder, därför att de har en gemensam Skapare, har aldrig haft framgång och kommer aldrig att få det. Varför inte? Därför att de lämnar folks religiösa inställning och trossatser och uppförande utan avseende. I våra dagar känner man starkt behovet av universellt broderskap. Vid University of Massachusetts i Amherst hölls en serie möten för studenter som avlagt examen. Dr F. P. Graham, Förenta nationernas representant i Indien och Pakistan, höll det tal som angav grundtonen. Han förfäktade universellt broderskap i denna atomålder, eftersom detta vore det enda som kunde frälsa människosläktet från tillintetgörelse genom kärnbomber. Emellertid bestred dr Sidney Hook, som undervisar i filosofi vid New Yorks universitet, denna uppfattning såsom omöjlig att praktisera så länge gudlöshet existerade. Så här sade han: ”Hur kan man tala om människornas broderskap och Guds faderskap, när några av dem som man har att göra med inte ens tror på Gud?” Därför menade han att det skulle vara effektivare att gripa sig an med problemet på vetenskaplig basis än att göra det på religiös grund. Och även om vi alla vore eniga om vad som vore en idealisk fostran och bildning, så ”vilken betydelse”, sade han, ”skulle det ha för de svårigheter som Förenta nationerna ställs inför, i betraktande av omedgörligheten hos dem som vägrade att rätta sig efter överenskommelser?” (New York Times, 15 juli 1958) Världens, till och med kristenhetens, idéer och teorier låter sig alltså inte genomföras, visar sig inte vara praktiska.

16. Varför är broderskap Inte möjligt för denna världen, men för vilka har det visat sig vara möjligt genom att faktiskt praktiseras, och varför?

¹⁶ Mänskligt broderskap är emellertid möjligt och praktiskt, redan i nuvarande tid, oavsett olikheter i ras, nationalitet, språk och hudfärg. Det är möjligt, inte genom köttsliga band, blodsband, utan genom Guds ande och hans ord. Denna världen kan därför aldrig bygga upp ett bindande mänskligt broderskap mellan folk, mellan världsmänniskor och världsmänniskor, eftersom den aldrig med rätta kan göra anspråk på Guds faderskap som grundval för det, såvida inte världen med detta påstående menar djävulens faderskap, hans som är denna tingens ordnings gud. Ty när de som var motståndare till Jesus sade: ”Vi hava en enda Fader, Gud”, så svarade Jesus: ”Ni äro från eder fader, djävulen, och ni önska göra eder faders begärelser. Den som är av Gud lyssnar till Guds utsagor. Fördenskull lyssna ni icke, därför att ni icke äro av Gud.” (Joh. 8:41—44, 47, NW) Broderskap är visserligen omöjligt för denna världen, men det är möjligt för dem i våra dagar som lyssnar till Guds utsagor. Därför har detta andliga broderskap under Jehova Guds faderskap faktiskt blivit verklighet och är nu till gagn och glädje för den nya världens samhälle av Jehovas vittnen, som sträcker sig runt jorden.

17. Hur utbreder Gileadmissionärerna det sanna broderskapet under Jehova Gud?

¹⁷ Ni missionärer går nu åstad för att utbreda detta broderskap under vår himmelske Fader, Jehova Gud. Ni går åstad för att finna dem som vill lyssna till Guds utsagor, för att de skall kunna bli upptagna i detta kärleksfulla brödraskap. Men för detta ändamål måste ni förvissa er om att vad ni låter dessa fårlika människor lyssna till verkligen är ”Guds utsagor”, hans läror i hans heliga ord, bibeln, för att dessa andra får skall kunna erkänna endast en himmelsk Fader, Jehova, och endast en ledare under Jehova, Jesus Kristus. Om vi alla lyssnar till samma utsagor från Gud, så kan vi alla ha ett och samma sinne och ett och samma hjärta. Vi kan alla ha samma ande och utföra samma arbete.

18. Av vem blir dessa missionärer i verkligheten utsända, och hur har de ett mycket större privilegium än Johannes döparen?

¹⁸ Detta är er mission. Detta är ert arbete som missionärer. Och tänk bara, ni blir utsända som missionärer av Guds rike, som nu härskar. Vilken värdighet ni innehar! Ni missionärer blir ju utsända såsom representanter för en regering som är högre än den högsta av de jordiska regeringarna. För nitton hundra år sedan fick Johannes döparen privilegiet att kungöra närvaron av den framtida konungen, Jesus i köttet. Därför lät Johannes öknen genljuda av detta tillkännagivande, som kom det att ila längs ryggraden på folk: ”Himmelriket har kommit nära.” Och på grund av den ära och det privilegium, som Johannes’ ämbete innebar, sade Jesus att ingen profet före den tiden hade varit större än Johannes döparen. (Matt. 11:11) Men ni missionärer, tänk, ni är beklädda med den värdigheten att få kungöra och introducera bland folken den regerande konungen, Jesus Kristus i anden, odödlig, gudomlig, återspeglingen av Guds härlighet, honom som har ett ”namn som är förträffligare än” alla änglarnas. (Hebr. 1:3, 4, NW) Hur mycket större privilegium har inte NI än till och med Johannes döparen! Vilken upphöjdhet förlänar inte denna tjänstevärdighet åt det missionärsarbete som ni har att utföra!

19. Varför blir inte deras värdighet förringad av att de arbetar i de oansenligaste bostadskvarteren, men hur skulle de verkligen kunna förnedra den?

¹⁹ Ni kanske måste arbeta i de oansenligaste bostadskvarteren, där många människor på ert missionärsdistrikt måste bo, men ändå blir ni inte berövade er värdighet. Ni förnedrar eller förringar eller fördärvar inte er värdighet, som Riket ger er, genom att gå till dessa fattiga människors enkla hem, från hus till hus, i stället för till de olika staternas ambassader, konsulaten och de palats, där denna världens styresmän och politiska representanter är att finna. När Jesus, konungen som nu regerar, var på jorden, blev inte hans värdighet förringad av att han gick omkring bland de ringa, fattiga, illa behandlade människorna; och det blir er inte heller. Er av Riket förlänade värdighet blir aldrig förnedrad ens på de smutsigaste och eländigaste ställen, så länge ni lydigt och kärleksfullt förkunnar Guds nu härskande rike. Förnedra och besudla er värdighet kan ni göra endast genom att handla orätt, genom att begå något omoraliskt, genom att bli världsliga och genom att inte hålla de höga, ädla normer vid makt, som Guds härskande rike är själva uttrycket för. Om ni gjorde sådant, skulle det innebära att ni förlorade er dyrbara tjänst hos den teokratiska regeringen.

20. Vilken uppskattning bör dessa missionärer öka både hos sig själva och hos ”andra får”, med vilket mål för ögonen?

²⁰ Må ni aldrig förlora denna tjänst. Må ni öka er egen uppskattning av den höga värdighet som följer med ert ämbete som Rikets förkunnare, och må ni öka de ”andra fårens” uppskattning av den teokratiska regering, som ni tjänar på edra missionärsdistrikt. Må denna uppskattning alltid bistå och uppehålla er i ett rättfärdigt, rent handlingssätt och i trohet mot er himmelska regering. O, må ni därför göra som Paulus gjorde, hålla ert ämbete högt genom att fullgöra er sanna mission och vandra värdigt. (Rom. 11:13) På det sättet kan ni missionärer allesammans förbli i den konungsliga regeringens tjänst, till dess denna världens riken inte finns längre och Guds rike härskar segerrikt i den eviga nya världen.

21. Vilken hög ära har vi alla åt Gud överlämnade i denna tid, och vilka är utomordentligt lyckliga i denna förbindelse?

²¹ Hur klart ser vi inte, i ljuset av det som sades i detta tal till de utexaminerade missionärerna, vilken hög ära vi har i denna tid, då vi får vara sanna evangelister och bära fram de bästa nyheterna i hela universum till den ångestfyllda mänskligheten! Det är nyheterna om Guds upprättade rike, som nu härskar i himlarna och skall befria jorden från Satans dödsbringande välde och välsigna människor av en god vilja inom alla nationer genom Guds kvinnas säd. Detta är de ”eviga goda nyheterna”. Det är den store evangelistens, Jehova Guds, vilja att de skall predikas bland alla människor. Stort och upphöjt är deras privilegium som nu har del i att göra detta. Utomordentligt lyckliga är alla de som likt de från missionärsskolan Gilead utexaminerade eleverna ordnar sina levnadsförhållanden så att de kan ägna all sin tid åt att vara evangelister och bära fram de bästa nyheter som någonsin funnits, nyheterna om Guds rike, som skall fortsätta att härska i härlighet alltid och evinnerligen.

[Fotnot]

(The Watchtower, 1 april 1959)