Tänker du på julen?

VID den här tiden på året kan folk nästan inte låta bli att tänka på julen. Trots den uppsluppenhet och feststämning som är förbunden med denna helg är en del av de tankar, som kommer för en, naturligt nog ganska oroande. Denna oro härrör från sådant som ofta inträffar under dagar som kristenheten har avskilt för att ära Kristus.

Ja, många människor börjar undra, när de ser så många ting utövas vid jultiden, vilka Kristus fördömde. Dryckenskap till exempel, bråk och oväsen, frosseri och andra slag av omåttlighet i uppförandet — allt detta vanärar Kristus. Det stannar inte vid att sådant väcker djup oro hos tänkande människor, utan man undrar också över varför julfirarna så ofta plågas av att vara utblottade på såväl pengar som fysisk och andlig spänst. Jäktet med att köpa julklappar, allt stök för att få hemmet pyntat och julgranen klädd och den oerhörda mödan för att få i väg julkorten har fått folk att undra varför julen är sådan den är.

En annan sak väcker också tankar: Jultomten ägnas större uppmärksamhet än Kristus. En hedning som besöker kristenheten vid jultiden kunde ha orsak att tro att jultomten är helgens viktigaste person. Vad skulle Kristus säga om julen, ifall han vore här på jorden för att yttra sig om den? skulle man kunna fråga. Skulle han ens veta att helgen, efter vad man låter påskina, avskilts för att ära honom? Av det stora intresse som ägnas jultomten, varuhusen, festandet och uppsluppenheten skulle han knappast kunna finna det.

Ens tankar oroas också av allt flera artiklar i pressen, sådana som den ledare i Washington Post, där det hette: ”Den amerikanska julen har blivit så affärsbetonad, att det upprör många utlänningar och att den nära nog förvandlats till en nationalorgie av sentimental materialism. Kvar står dock även det faktum, att det inte bara är producenterna och affärsmännen som vill ha det så, utan större delen av Amerikas folk.”

Det oroar verkligen tänkande människor att många till bekännelsen kristna önskar att julen skall vara sådan — en tid av ett materialistiskt utbyte av gåvor, något vari Kristus inte gav något föredöme. Kristna som är förtrogna med bibeln vet att Kristus anbefallde att man skulle ge gåvor, men de vet också att han avsåg att man skulle ge utan att förvänta en gengåva. Så här sade Kristus: ”När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning. Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. Salig är du då; ... eftersom de icke förmå vedergälla dig.” ”Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen I få därför? Också syndare göra ju detsamma.” — Luk. 14:12—14; 6:33.

Det är visst och sant att de materiella tingen vanligen går före de andliga vid jultiden. Julfirarna ägnar alltför ofta tiden åt ängslig strävan att behaga vänner och släktingar och ägnar knappast en enda tanke åt hur de skall behaga Kristus. Denna brist på andlighet påminner oss om hur Jesus en gång tillrättavisade Marta därför att hon oroade sig för materiella ting, då hon i stället först och främst borde ha ägnat sig åt andliga ting. — Luk. 10:38—42.

Och den amerikanske evangelisten Billy Graham gav julfirarna orsak till djup eftertanke, då han sade: ”Låt oss åter föra Kristus in i julfirandet.”

Kanske dyker då den här tanken upp: Påbjöd Kristus att de kristna skulle fira hans födelsedag? De som läser sin bibel vet att den inte innehåller ett sådant bud. Kristus bjöd sina efterföljare att de skulle fira minnet av hans död: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Luk. 22:19, NW) Ingenstans i bibeln omtalas det att en kristen firade någons födelsedag. Bibeln nämner bara om att hedningar firade födelsedagar.

Det är då inte underligt att tidningar och tidskrifter ofta påpekar att de första kristna inte firade jul. Ja, man börjar rentav undra över juldagens själva datum, 25 december, när man läser sådana uttalanden som det följande, vilket återfanns i Woman’s Home Companion för december 1956: ”Ingen vet med bestämdhet vilken dag eller vilket år Kristus föddes — kanske därför att ingen tänkte på att fira hans födelse förrän fyra hundra år efter hans död.”

När man läser om julens ursprung i ett så tillförlitligt uppslagsverk som Encyclopedia Americana, kommer man att undra, ty under rubriken ”Julen” säger denna auktoritet: ”Den firades ... inte under den kristna kyrkans första århundraden. ... På 400-talet påbjöd Västerns kyrka att högtiden skulle firas på dagen för Mithras-riterna i samband med solens födelse och vid slutet av saturnalierna, eftersom man inte med bestämdhet visste vilken dag Kristus var född.

Bland germanska och keltiska stammar betraktades vintersolståndet som en viktig tidpunkt på året, och för att fira solens återvändande höll de sin förnämsta högtid, julen, som gjordes om — likt andra hedniska fester — till ’Kristmässa’, den ’kristna’ julen. De flesta seder och bruk som nu är förbundna med julen var inte ursprungligen julseder, utan var förkristna och icke-kristna seder. ... Saturnalierna, en romersk fest som firades i mitten av december, utgör mönstret för många av de uppsluppna julsederna.”

Vad skall vi då tänka om julen? Hur kan vi veta av det som bibeln säger att Kristus inte föddes i december utan snarare omkring den 1 oktober? Du kan få svar på dessa och andra liknande frågor som du kanske har ställt till dig själv. Jehovas vittnen är villiga att ge dig svaret på dessa frågor utan att det kostar dig något och genom att hänvisa till din egen bibel. Fråga dem.