En katolik försvarar barn som trätt upp såsom vittnen

OFTA kan man finna stor tro på Gud i avlägsna och ensliga områden på jorden. Sällskapet Vakttornets expedition i Quezon nåddes av ett meddelande från ett sådant område i Cagayans floddal, vari det hette att små barn hade avstängts från skolundervisningen därför att de, enligt vad det påståtts, hade visat vanvördnad mot flaggan, mot sina lärare och mot sina föräldrar. Man behövde hjälp omedelbart för att få saken utredd och för att barnen åter skulle få åtnjuta skolundervisningen.

Sällskapets advokat, en katolik, skyndade till platsen. Han tog flyg från Manila till Tuguegarao. Härifrån fick han sällskap med några framstående män som representerade provinsens egna skolmyndigheter och som för myndigheternas räkning skulle undersöka grunden till klagomålen. När de här herrarna inte kunde färdas vidare med något fordon, tog de av skor och strumpor, rullade upp byxbenen och fortsatte till fots längs den leriga stigen till det avlägsna skolhuset. För att visa sin artighet mot den gästande advokaten hade man skaffat en vattenbuffel åt honom att rida på. Men efter en kilometer vägrade djuret att gå vidare. Advokaten hasade sig ned från ryggen på buffeln, ned i leran, och avslutade färden till fots tillsammans med de andra.

Lärarna och barnen tillkallades för att man skulle kunna hålla förhör. Barnen anklagades för att ha vägrat att hälsa flaggan i skolan, då de hade blivit uppmanade av lärarna att göra detta. Lärarna anklagade dem på denna grund för att ha visat vanvördnad mot flaggan och mot sina lärare. Därför att de kallade sina mödrar och fäder för ”bröder” och ”systrar” i andlig mening, anklagade man dem för vanvördnad mot föräldrarna.

Barnen uppmanades att förklara varför de hade handlat på detta sätt. Med bibeln i hand framhöll de lugnt att de var emot avgudadyrkan och att de räknade flagghälsning för att vara avgudadyrkan. De hade aldrig med vett och vilja varit vanvördiga mot föräldrarna. Detta bekräftades av föräldrarna. Barnen fick så gå ut. De som representerade skolmyndigheterna vände sig därpå till lärarna och tillrättavisade dem för att de hade sänt osanna rapporter om oskyldiga kristna barn och påbjöd att de skulle få del av undervisningen igen. Både advokaten och skolmyndigheternas representanter var mycket förvånade över att barn kunde framlägga ett så insiktsfullt försvar för sin tro. Så här yttrade sig advokaten: ”Där, bland enkla bönder, fann jag sann kristen tro.”

I juni 1957 inställde sig Sällskapets advokat inför en domstol på Filippinerna för att försvara och lagligen stadfästa Jehovas vittnens barns rättighet att vägra att hälsa flaggan, sjunga nationalsången och avlägga trohetslöften gentemot flaggan. Rättssalen, där han trädde fram, var fylld av lagkloka som var missnöjda med Jehovas vittnens inställning. Men han talade i en och en halv timme och lade lugnt och logiskt fram sina argument för en uppmärksam domstol. Denne katolske advokat avslutade med dessa ord: ”Liksom katoliker in i döden försvarar sina rättigheter att få avhålla sig från att äta ett visst slags mat på fastedagar, har Jehovas vittnen rätt att få avhålla sig från att utföra en handling som, enligt vad de anser, skulle medföra att de drog den allsmäktige Gudens misshag över sig.” Därpå satte han sig.

För ett ögonblick rådde fullständig tystnad i rättssalen. Så beslöt sig domaren, som också var katolik, för att på ett synnerligen gripande sätt visa sin ödmjuka inställning. Han lämnade domarsätet, gick ned till försvarsadvokatsbordet och skakade hand med Sällskapets advokat. Han sade: ”Jag är nog inte av samma mening som ni på alla punkter, men jag tycker verkligen om de argument som ni har lagt fram. Aldrig någonsin har jag hört ett så gripande tal inför rätten här.” När domstolsförhandlingarna var över, framförde ordförandena för provinsens advokatsamfund och stadens advokatsamfund sina lyckönskningar till Sällskapets advokat för de goda argument han hade lagt fram och sade att de var villiga att ställa sina hem och kontorslokaler till förfogande, vilket visade vilken hjärteförändring som skett hos dem med avseende på den ståndpunkt som föräldrar och barn bland Jehovas vittnen intar.