När skall denna dårskap upphöra?

MÄNNISKANS vanvettiga strävan efter att kunna framställa ”bättre” krigsvapen har lett henne från svärdets tidsålder till vätebombens tidsålder, från pilbågens till raketvapnens tidsålder. Detta har inneburit en övergång från krig som berörde en begränsad del av jordens befolkning till krig som berör hela vårt klot. Krigen kan nu bli så ödeläggande, att allt jordiskt liv skulle kunna utplånas.

Krig är rena dårskapen, och det gäller i vår tid mer än någonsin förr. Nationerna inser att något måste göras för att förhindra krig, att man måste befästa en varaktig fred. Likväl misslyckas de i sina ansträngningar, och de fortsätter att rusta.

Under det att människan har ökat sina kunskaper och samhällsförhållandena har förbättrats, har hon inte kommit närmare målet fridsam gemenskap människor emellan, vilket man skulle ha kunnat vänta. I stället har hennes krig blivit allt grymmare. Från 1400-talet före den kristna tideräkningens början till 1800-talet efter dess början har det varit 3.357 krigsår och endast 227 fredsår. Det är ungefär ett fredsår på vart femtonde krigsår. Sedan 1861 har de mänskliga relationerna blivit allt sämre och sämre, ty sedan det året har det inte varit ett enda år fram till innevarande år, under vilket det inte har förts ett eller flera krig någonstans på jorden.

Krigskostnaderna har ökat i takt med människans förmåga att framställa alltmer förödande vapen. I forntiden kostade det nästan ingenting att döda en människa i krig. I Julius Caesars dagar kostade det omkring fyra kronor. På Napoleons tid hade kostnaderna gått upp till omkring 15.500 kronor. Under första världskrigets fyra år ökade de till närmare 110.000 kronor, och under andra världskriget sprang de upp till över 280.000 kronor. Till följd av de dyra vapen för massförintelse, som framställts i denna atomålder, går kostnaden för att döda en enda fiendesoldat upp till en fabulös summa pengar. Krig har blivit något så dyrbart, att de nationer som förbereder sig för krig sätter landets ekonomi i fara.

Men vad kriget kostar i människoliv och mänskligt lidande är ännu viktigare. Dessa kostnader är skäl nog att hata kriget. En schweizisk tidningsman samlade vissa uppgifter angående andra världskriget och fann att det hade krävt 32 millioner människoliv i direkta drabbningar, 20 millioner genom bombanfall från luften och 26 millioner i koncentrationsläger. På sex år dödades 78 millioner människor. Lägger vi till denna siffra de 15—20 millioner som blev utblottade till följd av kriget, så får vi 98 millioner människor som fick lida grymt av detta enda krigs verkningar. Men kostnaderna i liv och pengar under andra världskriget var ringa i jämförelse med vad ett tredje världskrig skulle komma att kosta.

Människor världen runt ropar på fred. De vill veta när den dårskap som heter krig skall upphöra. När skall människorna sluta upp med detta dåraktiga slaktande av varandra? När skall de börja respektera varandras rättigheter och liv och börja leva tillsammans i fred och frid?

Mänskliga ledare har misslyckats i alla sina ansträngningar att få slut på kriget. Det finns nu bara ett håll, som människorna kan vända sig åt för att vinna den fred de längtar efter, och det är till sin Skapare, Jehova Gud. För länge sedan gav han till känna sitt beslut att få kriget att upphöra, och när han beslutar något, misslyckas han aldrig i att fullfölja detta sitt beslut. ”Kommen, skåden Jehovas verk, vilka ödeläggelser han gör på jorden. Han kommer krigen att upphöra intill jordens ände.” — Ps. 46:9, 10, Åk.

Det nuvarande släktledet skall få se uppfyllelsen av denna profetia. Inom kort skall ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” göra slut på denna onda tingens ordning. Det skall i sanning bli det krig som gör slut på krigen. Nationerna och deras många styrelseskick skall sopas bort ur tillvaron.

I stället för dessa nationer kommer det att finnas en fast förenad mänsklighet under ett enda, rättfärdigt herradöme — Guds rike. Eftersom detta av Gud upprättade herradöme skall styra jorden, skall mänskligheten aldrig någonsin mera bli söndrad, varken i politiskt eller i religiöst avseende.

Men någon kanske vill påstå att inte. ens Guds rike kan tillförsäkra jorden fred, ty det kommer alltid att råda strid så länge det finns bara en enda människa som inte respekterar andras rättigheter.

De som tänker så bör begrunda detta skriftställe: ”Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.” (Ps. 37:10) Detta betyder att de onda människorna inte skall överleva Guds vredes dag. De skall sållas bort och skall förgås med denna tingens ordning. De skall upphöra att finnas till, lika visst som de onda före syndafloden upphörde att finnas till. ”Jehova bevarar alla dem som älska honom, men alla de onda skall han förinta.” — Ps. 145:20, NW.

Eftersom Guds rike skall styra jorden sedan den nuvarande världen blivit tillintetgjord, kommer onda människor inte att kunna träda fram, tillvälla sig makt och blåsa liv i den dårskap som heter krig. Aldrig mera skall ondskan vinna framgång på jorden.

Människor håller nu på att samlas tillhopa ur alla folkslag och nationer för att bli inbyggarna på den nya jorden under Guds rike. Eftersom de lever för denna nya värld, utgör de ett den nya världens samhälle. Liksom Noa och hans familj blev bevarade genom syndafloden, kommer de att bli bevarade på Guds vredes dag. De svarar mot de ödmjuka som Psalm 37: 11 talar om: ”Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.”

De skall inte föra med sig krigets vanvett in i den nya världen. De är redan nu ett fridsamt folk, som har smitt ”sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar”. — Mik. 4:3.

Människor som suckar och klagar över det ohyggliga slaktande som kriget ställt till kan lyfta upp huvudet och fröjdas, ty jorden skall snart bebos uteslutande av ödmjuka, fridsamma människor och skall styras av Guds rike. Då skall den dårskap som heter krig för alltid upphöra.