Frågor från läsekretsen
● Om Jehova är allsmäktig, varför har han då tillåtit det onda att fortfara i århundraden?
Det är i själva verket tvistefrågan om suveräniteten som ligger till grund för detta. Ondskan uppstod då en andlig son till Gud gjorde uppror och förnekade Guds suveränitet. Om denne andlige upprorsmakare säger bibeln: ”Lyckosam var du på dina vägar från den dag, då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.” (Hes. 28:15) Genom att göra uppror mot Guds universella suveränitet gjorde denne andeskapelse sig till en djävul,” och han kom att kallas Satan, Djävul och ”den ursprunglige ormen”. — Upp. 12:9, NW.
Satan förmådde Adam och Eva till att göra uppror mot Guds universella suveränitet. Satan skröt med att han skulle kunna förleda vilken människa som helst och vända henne mot Gud till att förneka Guds universella suveränitet, såsom han gjorde med Adam och Eva. I Jobs bok, kapitel 1 och 2, läser vi om Satans skryt inför Gud. Satan utmanade helt enkelt Gud och sade att denne inte skulle kunna sätta en människa på jorden som skulle komma att bevara sin ostrafflighet inför Gud under frestelse. Jehova tillät djävulen att sätta Job på prov, och Job, som bevarade sin ostrafflighet, avslöjade därigenom att djävulen for med lögn. Så har det varit århundradena igenom: Gud har tillåtit det onda för att den allt annat överskuggande stridsfrågan om suveräniteten, herraväldet, över universum skulle bli noggrant prövad; och sammankopplad med denna den viktigaste av alla frågor är frågan om människans ostrafflighet.
Men kunde inte Gud genast ha avrättat upprorsmakaren Satan och hans jordiska underlydande, Adam och Eva, och på så sätt utrotat all ondska? Jo, men om Gud hade gjort det, då skulle vi inte ha varit vid liv nu; och framför allt skulle tvistefrågan inte ha avgjorts till alla levande skapelsers fulla tillfredsställelse. Den skulle ha kunnat bli föremål för diskussion hela evigheten igenom, i det att olika frågor kunde uppstått, som t. ex.: Om Gud hade medgivit djävulen ett stort verksamhetsfält, skulle då denna onda varelse ha kunnat bevisa sitt påstående? Och hade Gud skapat människan så, att det var oundvikligt att hon skulle göra uppror mot Gud om hon blev frestad? Sådana frågor måste få ett bestämt, avgörande svar.
Detta har krävt tid, tid som skulle bereda Satan ett stort verksamhetsfält, där han skulle få försöka finna stöd för sitt påstående, och tid ”på det att människor må veta att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden”. För stridsfrågans skull har Gud tillåtit det onda, men han kommer inte att ha fördrag med det när frågan väl är avgjord och Guds universella suveränitet är hävdad och fastslagen. Skälet till att Gud under en tid tillåtit det onda är klart uttryckt i hans ord till den onde Farao: ”Nu har jag av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” — Ps. 83:19; 2 Mos. 9:16; NW.
● Varför tilltar ondskan så i vår tid?
Det är inte bara en slump att ondskan har tilltagit i så hög grad. Nöden har tilltagit på jorden alltsedan första världskriget. Året 1914 betecknade i själva verket början av de ”yttersta dagarna”. De yttersta dagarna av vad för något? Av Satans onda styrelse över jorden och människorna. ”Hela världen”, heter det i 1 Johannes 5:19, ”är i den ondes våld.” Men varför skulle de ”yttersta dagarna” av Satans onda styrelse medföra en sådan tilltagande ondska på jorden? Bibeln ger oss svaret.
”Krig bröt ut i himmelen”, säger oss Guds ord. Detta krig kunde naturligtvis inte skådas av människoögon. I denna strid i himmelen ledde Kristus Jesus såsom Jehovas på tronen uppsatte konung de himmelska härskarorna emot Satan och hans demoner. Djävulen rönte ett förödmjukande nederlag i striden, vilket bibeln uppenbarar för oss: ”Ned blev alltså den store draken slungad, den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan, vilken vilseleder hela den bebodda jorden, han slungades ned till jorden, och hans änglar slungades ned med honom.” — Upp. 12:7—9, NW.
Det förhållandet att Satan blev förnedrad och hans makt begränsad till jorden måste med nödvändighet få vissa verkningar för jordens inbyggare, såsom det profetiska ordet framhåller: ”Ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.” — Upp. 12:12.
Det är alltså den vredgade djävulen som är orsaken till att ondskan tilltar på jorden. Ondskans påtagliga tillväxt är rentav mycket meningsfull: Kristus förutsade denna tillväxt som en del av det stora tecken som skulle utmärka de ”yttersta dagarna”. Jesus förutsade — förutom sin profetia om världskrig i de ”yttersta dagarna” — att ”laglösheten [skulle] förökas”. (Matt. 24:7, 12) Och Kristi apostel förutsade att det skulle bli moraliskt sammanbrott i det offentliga livet såväl som i människors privatliv, vilket skulle inbegripa brottslighet bland barn och ungdomar: ”Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda.” — 2 Tim. 3:1—3.
Att ondskan så kraftigt har tilltagit i våra dagar beror alltså på att vi nu har nått de ”yttersta dagarna” för denna världen och att Satan som fått sin rörelsefrihet begränsad till jordens närhet och som ”vet, att den tid han har kvar är kort”, har uppeggat folk och nationer till allt större och större ondska i trots mot Jehovas universella suveränitet. Det är inte att undra på, att de som skall upprätthålla lag och ordning bland människorna har stått hjälplösa inför uppgiften att hindra den förutsagda utvecklingen, att ”laglösheten förökas”; de kan ju inte komma åt Satan!
● Vad kan de enskilda individerna göra för att hejda omoraliskhetens och gudlöshetens växande flodvåg?
En del människor menar att detta kan ske genom att man sluter sig till någon kyrka eller församling, genom att man ägnar sig åt social verksamhet eller ger sig in i det politiska livet. Men imponerande siffror när det gäller kyrkomedlemmar — en frukt av den så kallade religiösa väckelse som gått fram bl. a. i USA — har inte visat sig vara medlet att hejda gudlöshetens växande flodvåg, och inte heller har social verksamhet gjort det. Oförvitliga människor som givit sig in i det politiska livet har snart blivit varse att antingen måste de överge politiken eller låta sig själva bli korrumperade i viss utsträckning. När vi har i minnet att Satan är upphovet till den tilltagande gudlösheten, inser vi det fåfänga i att genom social verksamhet och politiska strävanden söka råda bot på missförhållandena. Guds ord pekar ut den rätta kurs som var och en bör följa.
”Håll ... på med att öva dig själv, med gudaktig hängivenhet som ditt mål.” Detta är bibelns råd. En människa med ärligt hjärta gör alltså något för att hejda gudlöshetens växande flodvåg genom att börja med sig själv. Hon övar sig själv i gudaktig hängivenhet och ikläder sig vad bibeln kallar en ”ny personlighet”. ”Avkläd eder den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den.” — 1 Tim. 4:7; Kol. 3:9, 10; NW.
För att man skall kunna ikläda sig den ”nya personligheten”, måste man inhämta exakt kunskap genom att studera Guds ord. Låt sinnet ”ta till sig” dess rättfärdiga principer, och tillämpa så dessa principer i ditt liv. Ja, gör om ditt sinne: ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja.” — Rom. 12:2, NW.
Genom att du gör om ditt sinne och ikläder dig den ”nya personligheten”, skyddar du dig sjäiv mot gudlöshetens växande flodvåg. Men stanna inte vid det. Skriftens regel lyder: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” Umgås därför med dem som inte fördärvar dina nyttiga vanor utan i stället uppmuntrar dig att odla dem. Umgås med den nya världens samhälle av Jehovas vittnen; låt dessa kristna vittnen uppmuntra dig i att öva gudaktig hängivenhet. — 1 Kor. 15:33, NW.
När du så har skaffat dig själv ett skydd mot gudlöshetens växande flodvåg, hjälp då andra att finna skydd. Hur? Genom att predika för dem — både med ord och genom ditt exempel.
● När nu krigsvapnen blir alltmer förstörelsebringande och intresset för god moral och kärlek till rätta principer är på tillbakagång, vilket hopp finns det väl då för människorna på jorden? Kommer ondskan någonsin att skaffas ur världen?
Trots den kapplöpning som nu är i gång för frambringandet av de mest dödsbringande vapnen i människans historia finns det hopp för människor som älskar rättfärdighet, hopp om att få leva för evigt på jorden under fridfulla förhållanden. Människans vapen och ondska kommer inte att göra denna nya värld om intet. Naturligtvis är det alldeles så som Jesus sade: ”För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” Och Guds löfte lyder: ” ’Nya himlar och en ny jord’, där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.” — Matt. 19:26; 2 Petr. 3:13.
En rättfärdig, ny värld betyder frid för jorden, och ett fridsamt nya världens samhälle håller redan på att bildas. Och redan lever de som tillhör detta enligt bibelns profetia: ”Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.” — Jes. 2:4.
Den nya världens samhälle fruktar inte att jorden skall tillintetgöras genom människors dårskap. Vi har Guds försäkran: ”Han har grundat jorden på dess fastställda platser; den skall icke bringas att vackla till obestämd tid, ej heller i evighet.” Inte heller skall kärnvapnen göra jorden obeboelig, ty Gud ”har danat jorden och gjort den, han ... har berett den och ... icke ... skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos”. — Ps. 104:5, NW; Jes. 45:18.
Guds ord säger emellertid rätt och riktigt att människorna nu är i färd med att fördärva jorden. Fördenskull har Gud, den Högste, lovat att gripa in för att ”fördärva dem som fördärva jorden”. Han skall snart göra detta i det universella Harmageddonkriget, som kallas ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Detta rättfärdiga krig kommer att avgöra den stora stridsfrågan, som gäller Jehovas universella suveränitet. Satan, som vet att den tid han har kvar är kort, kommer inte att kunna undfly. Tillsammans med sina demoner kommer han att bli isolerad och bunden i ett fängelse, en avgrund. Alltså skall Harmageddon utföra det som inget mänskligt krig någonsin lyckats göra — komma åt det ondas själva rot och upphov. Likaså skall alla människor som gör det onda utrotas, eftersom Jehovas härskaror vid Harmageddon kommer ”för att hålla dom över alla och bestraffa alla de ogudaktiga för alla de ogudaktiga gärningar, som de hava övat”. — Upp. 11:18; 16:14, NW; 20:1—3; Jud. v. 15.
Innan Harmageddon bereder väg för Guds nya värld, måste en varning avges. Det fridsamma nya världens samhälle av Jehovas vittnen låter denna varning ljuda, så att alla som älskar ett rätt leverne skall kunna fly från Satans till undergång dömda värld och finna skydd genom att förtrösta på Jehova: Sätt ditt hopp till Jehova ”och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust, huru de ogudaktiga varda utrotade. Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.” — Ps. 37:34, 11.