Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • w58 15/9 s. 430–431
  • Frågor från läsekretsen

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Frågor från läsekretsen
  • Vakttornet – 1958
  • Liknande material
  • Vad är Guds namn?
    Vakttornet (Allmänna upplagan) – 2019
  • Det största namnet av alla
    Vakttornet – 1984
  • Vems namn aktar du högre — ditt eget eller Guds?
    Vakttornet – 1972
  • Varför vi måste känna till Guds namn
    Guds namn som skall bestå för evigt
Mer
Vakttornet – 1958
w58 15/9 s. 430–431

Frågor från läsekretsen

● Är det inte bara mångordighet eller överdrift eller ett förringande av Jehova, när vi talar om honom såsom Jehova Gud?

Denna fråga har tydligtvis uppkommit därför att Jehova är det namn som uteslutande tillkommer Honom som är Skaparen av himmelen och jorden, och Gud är hans titel såsom Skapare; vilket vi läser om i 1 Moseboken 1:1: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Det är riktigt att namnet Jehova genast säger oss vem han är, men det är inte ovanligt att i Skriften finna att en individ nämns vid sitt namn samtidigt som titeln tilläggs. Själve Guds enfödde Son är ett exempel härpå. Han kallas många gånger i bibeln för Jesus Kristus. Jesus är hans ”egennamn”, som gavs åt Guds Son på jorden såsom människa; och Kristus är hans titel, som betyder den Smorde, och denna titel förlänades honom omedelbart efter det att han blivit döpt i floden Jordan och Gud utgjutit sin heliga ande över honom och därigenom smort honom.

Men, invänder kanske någon, namnet Jesus tillkommer inte uteslutande Guds Son. ”Jesus” är den grekiska formen för det hebreiska namnet Josua, vilket i sin tur är en förkortad form av det längre namnet Jehoschua, som betyder ”Jehova är frälsning”. Profeten Mose efterträdare var Josua, Nuns son; och i Hebréerbrevet (som ursprungligen skrevs på grekiska) talar den inspirerade författaren om denne Josua såsom Jesus. I våra dagar finns det också många män i Latinamerika som heter Jesus. För att särskilja Guds Son Jesus från alla dessa andra män, som — förr och nu — kallats Jesus, måste vi kalla honom Jesus Kristus, dvs. Jesus, Guds Smorde.

Men detta förhållande, att ett och samma namn ges åt många män, gäller inte om namnet Jehova. Det namnet har Gud givit sig själv, och det tillkommer uteslutande honom. Det har inte givits åt någon av hans skapelser i Universum. Några av dessa skapelsers namn kanske innehåller namnet Jehova, såsom ett led däri, men ingen enda av dessa individer kallas med namnet Jehova rätt och slätt. Namnet Jehova är alltså den benämning som uteslutande är tillämplig på den ende levande och sanne Guden. Och när man uttalar namnet Jehova, avser man automatiskt Gud, himmelens och jordens Skapare.

Detta påstående är sant. Men även om det förhåller sig såsom här har sagts, är det inte alls förringande för himmelens och jordens Skapare att vi använder uttrycket Jehova Gud om honom. Varför inte? Därför att i bibeln, som blivit inspirerad av Skaparen själv, förekommer detta uttryck många gånger, med början i 1 Moseboken 2: 4, där det heter: ”Detta är historien om himlarna och jorden vid den tid då de blevo skapade, på den dag då Jehova Gud gjorde jord och himmel.” — NW.

Men några kanske vill invända att titeln ”Gud” har inskjutits efter namnet Jehova av en okänd senare ”redaktör” för bibelhandskrifterna. De påpekar kanske att ordet ”Gud” förekommer ensamt i första kapitlet av 1 Moseboken i förbindelse med skildringen av jordens skapelse och att namnet Jehova återfinns först i det andra kapitlet i 1 Moseboken med början i dess fjärde vers. De påstår så att 1 Moseboken utgör en kompilering av två serier dokument, av en serie dokument, i vilka Skaparen endast kallas Gud, och av en andra serie dokument, i vilka Skaparen kallas Jehova. Det hebreiska ordet för Gud är Elohím; och hans ”egennamn” återges med de fyra hebreiska konsonanter, som tillsammans kallas tetragrammaton och nu för tiden allmänt utläses Jehova (h). De påstår fördenskull att det fanns två källskrifter, ”Elohisten” och ”Jahvisten”, och att dessa båda källskrifter sammanfördes eller förenades till att utgöra 1 Moseboken. ”Redaktören” för de båda källskrifterna, som kom att utgöra 1 Moseboken, insköt alltså, menar man, ordet Elohím (eller Gud) efter namnet Jehova, med början i andra kapitlet av 1 Moseboken, och så uppstod förbindelsen ”Jehova Elohim” eller Jehova Gud. — Se 1 Moseboken 2:4, Darby.

Detta påstående, att det skulle ha existerat en elohistisk och en jahvistisk källskrift, är emellertid rena teorien; det är en uppfattning som man fört till torgs först på senare tid, och ingenting i judarnas historia fram till Jesu dagar häntyder ens på något sådant. Jesus och hans apostlar säger oss klart och tydligt att 1 Moseboken skrevs av en enda inspirerad nedskrivare, profeten Mose. Det var därför Mose som skrev ned denna kombination av Skaparens namn och hans titel: Jehova Gud; och han gjorde detta under Guds heliga andes ledning. Detta bevisar att denna kombination är godkänd av den allsmäktige Guden själv, som bjuder att vi inte skall vare sig lägga någonting till eller ta någonting ifrån hans heliga ord. — 5 Mos. 4:2; 12:32.

Denna sanning får stöd av det förhållandet att i de hebreiska skrifterna förekommer namnkombinationen ”Jehova Elohim” (eller Jehova Gud) trettiosex gånger från 1 Moseboken 2: 4 och framåt till och med Jona 4:6, som lyder: ”Och Jehova, Gud, beställde en ricinbuske, och den växte upp över Jona för att vara en skugga över hans huvud och fria honom från hans onda.” (Åk) I 1 Moseboken 2 förekommer uttrycket ”Jehova Elohím” elva gånger; och i kapitel 3 förekommer det nio gånger, vilket gör tjugo gånger på bara dessa två kapitel. De andra ställena, där förbindelsen ”Jehova Elohím” förekommer, är i 2 Moseboken 9:30; 2 Samuelsboken 7:22, 25; 2 Konungaboken 19:19; Jona 4:6; Psalm 72:18; 84:12; 1 Krönikeboken 17:16; 28:20; 29:1; 2 Krönikeboken 1:9; 6:41 (två gånger), 42; 26:18 och Jeremia 10:10. Dessutom förekommer det hebreiska uttrycket ”Jehova ha-Elohím” (som betyder Jehova, [den sanne] Guden,) sex gånger, nämligen i 1 Samuelsboken 6:20; Nehemja 8:6; 9:7; 1 Krönikeboken 22:1, 19; 2 Krönikeboken 32:16, vilket framgår av Nya Världens översättning.

Alltså äger vi Guds eget bemyndigande att om Honom använda uttrycket Jehova Gud, som han själv har låtit nedteckna i sitt heliga ord förmedelst inspiration av sin heliga ande. Vi förringar honom inte när vi använder ett uttryck som har utgått ur hans egen mun. Vi bör inte kalla det för ”oheligt” och ”förringande” som Gud har framhållit såsom rent och ärorikt för honom själv. Det är inte alla människor på jorden som vet hur Guds namn lyder; inte heller känner alla till att namnet Jehova avser Gud, himmelens och jordens Skapare såväl som människans Skapare. Därför är uttrycket Jehova Gud en hjälp för dem, när vi vill påvisa att denne Jehova, som vi predikar om, är den ende levande och sanne Guden, som alla människor måste tillbedja genom hans Son Jesus Kristus, om de skall vinna evigt liv i hans nya värld.

Sällskapet Vakttornets publikationer och detta sällskaps representanter kommer därför att fortsätta med att använda uttrycket Jehova Gud — till ära och upphöjelse för honom — såväl som alla andra uttryck som Jehovas ande drev hans heliga män i forna tider att bruka om Honom i hans heliga bok, bibeln.

    Svenska publikationer (1950–2026)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2026 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela