Årstext för 1958

”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet.” — Ps. 26:11, NW.

JOBS bok har mycket att säga om ostrafflighet, och Job själv var en ostrafflig man. När han genomled sina många prövningar och vedermödor, visste han att han inte hade syndat mot Gud. Han hade ett gott och rent samvete. Han kunde se tillbaka på sitt liv, granska sig själv och finna att han var oförvitlig. På denna grund kunde han säga till Gud: ”Må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.” — Job 31:6.

Har du samma tillförsikt beträffande dig själv och din ostrafflighet? Då du ju har överlämnat dig åt Jehova Gud, kan du säga att du har vandrat rätt? Gör du det dag efter dag genom Jehovas oförtjänta godhet? Vänder folk sig mot dig och säger att du har varit försumlig i din tjänst för Gud? Försöker man slå ned ditt mod och övertala dig att lämna den smala väg som du har slagit in på? Försöker man locka dig att göra gemensam sak med den gamla världen och njuta av dess fröjder? Kan människor få dig bort från din tjänst genom att tillgripa förföljelse, genom att sätta dig i fängelse, genom att misshandla dig? Kan någon övertyga dig om att det är dåraktigt att tjäna Gud? Om vi ger Jehova odelad hängivenhet, då bör vi säga med Job: ”Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig. Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.” (Job 27: 5, 6) Detta ger uttryck åt tillförsikt beträffande en själv, eller hur? Äger du sådan tillförsikt? Det borde du göra.

Jehova Gud visar oss sin godhet, då han låter den styrande kretsen välja en sådan text som den vi finner i Psalm 26:11 (NW) till att vara den text som vi kommer att ha för ögonen hela året: ”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet.” Den ger en människa tillförsikt. Den kommer henne att känna sig säker på sig själv, att känna på samma sätt som David, då han sade: ”Rannsaka mig, o Jehova, och sätt mig på prov.” Varför kan vi säga så? Därför att vi har handlat rätt. Vi har följt en livskurs som stämmer överens med Guds bud, och vi vet det. Vi utför hans verk att predika de goda nyheterna. Vi har välkända belägg härför, vi har ett anbefallningsbrev, eller hur?

För det första har var och en av oss överlämnat sitt liv åt Gud till att göra Jehovas vilja. Gud har varit god mot oss och har givit oss sitt ord, där hans vilja kommer till uttryck. Om vi studerar det, får vi veta vad han vill att vi skall göra. Gud har i första rummet bjudit oss att predika dessa goda nyheter för andra, och vi har överlämnat våra liv till hans tjänst, såsom Paulus sade: ”Jag har blivit allting för människor av alla slag, så att jag i alla händelser måtte frälsa några.” Jehovas vittnen är intresserade av andra människor. Paulus gjorde sig till slav åt predikandet av dessa goda nyheter, och hans motiv var: ”så att jag måtte vinna så många flera människor”. (1 Kor. 9:22, 19, NW) Jehovas vittnen i vår tid gör på samma sätt. Därför är vi flitiga i att predika, liksom Paulus var.

Men detta är inte allt. Predikandet är en del av vår tillbedjan, men sann tillbedjan innebär också att vi går upp till Jehovas berg, att vi har oskyldiga händer och ett rent hjärta och låter andra få veta att vi är Jehovas vittnen. Om du vill bevara ostraffligheten, får du inte ”taga upp Jehovas, din Guds, namn på ett värdelöst sätt, ty Jehova skall icke lämna den ostraffad, som tager upp hans namn på ett värdelöst sätt”. (2 Mos. 20:7, NW) Endast de som står upp till försvar för hans namn och ger Jehova odelad hängivenhet kan fortfara att utöva sann tillbedjan. De sanna tillbedjarna måste alltså ha rena händer och ett rent hjärta och vara flitiga i tjänsten. Allt detta ger psalmisten kärnfullt uttryck åt, då han säger: ”Vem får gå upp på Jehovas berg, och vem får stå upp i hans heliga rum? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, som icke har fört Min själ till idel värdelöshet eller bedrägligen avlagt en ed. Han skall hemföra välsignelse från Jehova och rättfärdighet från sin frälsnings Gud.” (Ps. 24:3—5, NW) Var och en av Jehovas vittnen vill helt visst hemföra välsignelse från Jehova, och de som har haft sitt sanna hemvist i den nya världens samhälle under 1957 har sannerligen hemfört Jehovas välsignelse och är rika på rättfärdighet. Under hela året 1958 kommer Jehovas vittnen att göra såsom Paulus gjorde. Han sade: ”Jag [har] gjort mig till allas slav, så att jag måtte vinna så många flera människor.” Genom att vandra i sin egen ostrafflighet kan man göra just detta och så lovprisa och upphöja Jehovas namn och därmed inte bara frälsa sig själv utan också frälsa andra. Vi kan fröjda oss över våra stora privilegier i denna tid och alltid veta att Jehova är vår frälsnings Gud. Vilken glädje är det inte för en människa att känna sanningen, de goda nyheterna, allt Guds ord och att vandra i sin egen ostrafflighet!