Träffade de sitt avgörande med insikt?

TILL de skaror som samlades i Madison Square Garden i New York i somras riktade Billy Graham en enträgen maning att de skulle avgöra sig för Kristus. Femtiofem tusen hörsammade denna maning. Men kan man påstå att de förstod vad ett avgörande för Kristus egentligen innebär? Kan det sägas att denne evangelists maning i ett omsorgsfullt valt ögonblick, sedan människornas känslor satts i svallning, var det rätta sättet att framkalla sådana avgöranden? Och är det sant att ett avgörande för Kristus inte innebär något mera än att man kommer till tro på honom som sin personlige frälsare?

Ett sådant avgörande innebär mycket mer än dessa människor insåg. Ett avgörande för Kristus är i första hand ett avgörande för hans Fader, Jehova Gud. Det innebär att man beslutar sig för att göra Guds vilja, att sätta hans intressen först, alldeles som Kristus gjorde. Jesus sade: ”Jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.” (Joh. 5:30) De som följer honom måste göra detsamma. Han förhärligade också sin Faders namn, men hur många av de där femtiofem tusen i Madison Square Garden visste ens vad det är för ett namn eller vad Guds vilja är?

Det är skrivet att ”Kristus ... led för eder och efterlämnade åt eder ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren”. (1 Petr. 2:21, NW) Fick dessa människor veta att ett avgörande för Kristus innebär att man följer hans exempel genom att överlämna sig till att göra hans Faders vilja? Att det innebär att man måste uthärda förföljelse, därför att man bevarar sin ostrafflighet inför Gud? Att det innebär att man skall predika genom att offentligen kungöra Guds uppsåt och rike?

Kristus var också ett föredöme däri att han inte var någon världens vän. Ett avgörande för Kristus innebär att följa hans föredöme. Jakob sade: ”Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.” (Jak. 4:4) Hur många av de femtiofem tusen i Madison Square Garden har ignorerat detta Skriftens krav och förblivit världens vänner? Hur många är delaktiga i dess oskriftenliga planer, dess tvister, som leder till blodsutgjutelse, och dess kärlekslöshet?

De som under det första århundradet beslutade sig för att följa Kristus drevs till detta avgörande sedan de fått ingående undervisning i Skriften. De gav Guds smorde konung sin undersåtliga tro och lydnad på grund av kunskap och insikt. Det kan inte vara annorlunda i dag. En människa kan inte avgöra sig för att följa Kristus på grund av en evangelists vädjan till känslorna, utan hennes avgörande måste ske på grund av den insikt som kommer genom exakt kunskap i Skriften.