Frågor från läsekretsen

● I vår egen Rikets sal och i andra här i närheten har vi blivit anmodade att inte dryfta något i salen före eller efter mötena som inte har att göra med Rikets sanningar eller tjänsten. Om vi t. ex. önskar bjuda hem några av bröderna efter mötet, måste vi ge dem inbjudningen utanför salen, inte inne i den. Jag har följaktligen bett andra bröder gå ut ur salen tillsammans med mig en liten stund, så att jag kunnat ge dem en sådan inbjudan, och därpå har vi gått in i salen igen. Är detta det rätta tillvägagångssättet? — E. C, USA.

Det är möjligt att anvisningarna blivit missförstådda eller att de inte blivit klart och tydligt framställda. Hur det nu än må vara med den saken, anser Sällskapet det vara oklokt om man brukar Rikets sal till att ge inbjudningar till stora tillställningar, såsom somliga har gjort tidigare, i det de även satt upp meddelanden om sådana på anslagstavlan i salen eller till och med gått så långt, att de gjort pålysningar om sådana bjudningar från talarstolen. Rikets salar bör inte heller brukas som en plats där man sköter sina affärer eller driver handel av något slag. Sådana saker kan skötas vid annan tid och på annan plats. För att undvika sådant missbruk av Rikets sal, som är överlämnad åt Jehova Gud och hans tjänst, bör tillbörliga föreskrifter ges.

Dessa bör emellertid inte vara så strikta, att de blir orimliga. Det är bra att förkunnarna dryftar bibliska sanningar och problem och erfarenheter i samband med tjänsten på fältet, när de samtalar med varandra i salen före och efter mötena. Det kan vara uppbyggande, och det bör vara något av det man ser fram emot, då man går till Rikets sal. Men det är inte olämpligt att tala om något mera vardagligt som har hänt, att bjuda hem någon, att fråga en annan om han vill vara med om någon förströelse, som man har planerat, att tala om vädret, att samtala om ditt och datt när man hälsar på de andra, att tala om andra människor, så länge det inte blir elakt förtal eller skvaller, eller till och med att helt kort ”tala, affärer” och kanske göra upp om när man kan träffas för att dryfta saken mera ingående någon annanstans.

Vi bör kunna känna oss otvungna och ”hemmastadda” i vår Rikets sal tillsammans med våra bröder och gärna samtala med varandra och inte alltid tvingas att omsorgsfullt väga varje ord och ha liksom ett betsel i vår mun, som om vi vore bland hätska fiender. Var mycket noggranna med att ni på ett rätt och tillbörligt sätt brukar den sal, som är överlämnad till att användas i Jehovas tjänst; men låt inte er strävan att inte missbruka den leda till att ni blir småsinta och orimliga i edra krav.