Frågor från läsekretsen

● Vad är innebörden i Paulus’ ord i Hebréerna 12: 13: ” ’Gören räta stigar för edra fötter’, så att den fot, som haltar, icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad”? — K. K.; USA.

Detta råd stämmer överens med Paulus’ fasta föresats: ”Om maten kan bliva min broder till fall, så vill jag sannerligen hellre för alltid avstå från att äta kött, på det att jag icke må bliva min broder till fall.” (1 Kor. 8:13) Det är också i harmoni med Paulus’ maning: ”Allting är lovligt, men icke allting är fördelaktigt. Allting är lovligt, men icke allting uppbygger. Må var och en fortsätta att söka, icke sin egen, utan den andres fördel.” — 1 Kor. 10: 23, 24, NW.

En människa med friska ben kan vandra i oländig terräng och på krokiga eller villsamma vägar utan att det bekommer henne illa. Men den som haltar måste vara försiktig med var han går, annars kan han lätt vrida benet ur led. På liknande sätt kan den som är andligen frisk och har nått andlig mogenhet tillåta sig vissa friheter, som innebär en risk eller fara, och likväl inte ta någon skada, därför att han är mogen. Men den som inte är så mogen, som är andligen halt, så att säga, kanske lägger märke till vad den starke gör och söker göra likadant, med det resultatet att han råkar illa ut. Kanske församlingen måste ingripa och ålägga honom en prövotid, eller kanske uppslukas han av materialismens hav.

Den broderliga kärleken kräver därför, att vi, även om vi är starka, ”böra bära deras svagheter, som icke äro starka, och icke vara oss själva till behag”. Vi bör, med andra ord, vara villiga att förneka oss själva, så att andra, som inte är så starka som vi, inte skall bli frestade att följa oss på en farofylld kurs och lida skeppsbrott, förlora tron och ostraffligheten. Ja, ”må var och en av oss behaga sin nästa i det som är till nytta för hans uppbyggande”. — Rom. 15:1, 2, NW.