Leder ditt samvete dig rätt!
”LÅT ditt samvete vägleda dig” — detta råd får människor ofta, när de ber en vän om hjälp för att reda ut något moralproblem. Hur sunt är detta råd? Leder samvetet oss osvikligt på rätt väg? För att kunna avgöra hur pass tillförlitligt såsom vägledare samvetet är måste vi veta vad samvetet är, vad det gör och vad det inte gör.
Samvetet är en sinnesförmögenhet. Den allvise Skaparen utrustade oss med det. Eftersom samvetet är en inneboende känsla för rätt och orätt, anklagar det oss eller urskuldar oss. Det verkar som en domare. Det bedömer den moraliska halten hos våra egna tankar och handlingar och inskärper hos oss det som vi anser vara rätt. Samvetet gör också något annat, förutom att det fäller domsutslag: det skänker oss tillfredsställelse och glädje eller påtvingar oss smärta, beroende på om vi handlat rätt eller orätt. Vilken sällsam förmögenhet är inte denna Guds gåva!
Vad är det då som samvetet inte gör? Det undervisar oss inte om vad som är rätt; det förser oss inte med någon måttstock, varmed vi kan avgöra vad som är rätt och vad som är orätt. Om inte samvetet blir upplyst och övat genom en tillförlitlig måttstock för rättfärdighet, är det alltså blott och bart ett uttryck för vår egen uppfattning om huruvida våra handlingar är rätta eller orätta. Ett icke upplyst samvete kan leda till fördärv, såsom Guds ord säger: ”Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.” — Ords. 14:12.
Ingen bör därför dra den förhastade slutsatsen, att han absolut handlar rätt, bara därför att han följer sitt samvetes maning. Om hans samvete inte blivit övat, kan det mycket väl bedra honom. Så säger bibeln: ”Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det?” Ja, vårt samvete kan så fullständigt bedra oss, att det urskuldar oss när vi har gjort något illa. Då är samvetet fördärvat. ”För de orena och otrogna är intet rent, utan hos dem äro både förstånd och samvete orenade.” — Jer. 17:9; Tit. 1:15.
Och hur fördärvat är inte många människors samvete i denna tid! Det är inte heller något att förundra sig över. Det måste helt enkelt bli så. Kristi Jesu apostel förutsade att i de ”yttersta dagarna” skulle människor finnas, ”vilka tala lögner och äro märkta i sitt samvete såsom med ett brännjärn”. (1 Tim. 4:2, NW) Ett brännjärn lämnar efter sig känslolösa ärrbildningar; ett samvete som märkts, eller förhärdats, på detta sätt är känslolöst och har ingen uppfattning om rätt och orätt. Ett sådant samvete har inte längre något värde såsom en inneboende, manande röst.
Härav kommer det sig att en människa kan komma till den slutsatsen, att en viss ond kurs är den rätta. När någon låter ett fördärvat eller förhärdat samvete leda sig, blir detta alltmer fördärvat ju mer han följer det! Såsom överträdare blir han allt obotligare. Det blir allt svårare och svårare att få honom på rätt köl och att övertyga honom om vad som är rätt. Han fortsätter att handla orätt och det med gott samvete. Ja, en människa kan mycket väl tjäna Guds fiende och all rättfärdighets motståndare, Satan, djävulen, och göra det med gott samvete! Även om hans samvete urskuldar honom, kan han likväl inte stå rättfärdigad. Kristi apostel gav med kraft till känna: ”Jag är icke medveten om någonting emot mig. Genom detta står jag dock icke rättfärdigad, men den som rannsakar mig är Jehova.” — 1 Kor. 4:4, NW.
När kan vi då utan fara låta vårt samvete leda oss? Först sedan vårt sinne och vårt samvete har underkastat sig Guds rättfärdighet. Att vi har ett gott samvete och är uppriktiga och ärliga är inte nog. ”Jag giver dem det vittnesbördet, att de hava nitälskan för Gud, men icke enligt exakt kunskap; ty därför att de icke kände Guds rättfärdighet, utan sökte upprätta sin egen, underkastade de sig icke Guds rättfärdighet.” — Rom. 10:2, 3. NW.
Vi behöver exakt kunskap för att öva vårt samvete i Guds rättfärdighet. Detta slags kunskap finns endast i Guds skrivna ord, bibeln. ”All skrift, som är ingiven av Gud, är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet.” ”Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” — 2 Tim. 3:16; Hebr. 4:12.
Guds ord har alltså makt att fostra vårt samvete i rättfärdighet, om vi bara är villiga att inhämta exakt kunskap om Guds måttstock för rättfärdighet. Genom att vi tillägnar oss Guds lagar och befallningar och sedan handlar i överensstämmelse med dem, har vi slagit in på den kurs där vi kan följa Skriftens maning: ”Behåll ett gott samvete.” Hur värdefullt är inte ett gott samvete, ett samvete som inte anklagar oss för att ha handlat orätt mot vare sig Gud eller människor! En apostel med ett samvete, som blivit fostrat genom Guds ords inflytande, gav till känna: ”I detta avseende vinnlägger jag mig verkligen beständigt om att äga det medvetandet, att jag icke begår någon överträdelse mot Gud och människor.” — 1 Petr. 3:16; Apg. 24:16; NW.
Skulle du vilja ha ett sådant, gott samvete? Vill du ha ett samvete som leder dig rätt? Då måste du göra två saker: 1) Upplys eller öva ditt samvete till att lära känna vad som är rätt och vad som är orätt, i det att du brukar Guds ord såsom medlet till denna fostran, och 2) följ så ditt upplysta samvetes röst oberoende av följderna.
Om du inte tar det första steget — och skaffar dig en klar och tydlig bild av vad Gud har sagt vara rätt och orätt —, kan ditt samvete aldrig bli en tillförlitlig vägledare. Varför inte det? Därför att om du inte gör det, inger ditt samvete dig bara att handla enligt din egen uppfattning om vad som är rätt; och om våra uppfattningar om vad som är rätt och orätt är felaktiga, kan vi drivas att handla alldeles i strid med Guds lag. Vi kanske rentav kommer att finna oss strida mot Gud.
Tänk på Saulus från Tarsus innan han blev aposteln Paulus. Han förföljde de kristna och gjorde detta med gott samvete. Han menade helt enkelt att han borde förfölja de kristna, och hans samvete gav sitt bifall åt hans handlingssätt, såsom han senare förklarade: ”Jag för min del menade alltså, att jag med all makt borde strida mot Jesu ... namn.” — Apg. 26:9.
Med bifall från ett icke upplyst samvete kan de ondskefullaste handlingar begås. I all synnerhet gäller detta då någons samvete har fått orätt övning genom falsk religion. Det bör därför inte förundra oss att Kristus Jesus sade om sina sanna efterföljare: ”Den stund kommer, då var och en som dödar eder skall inbilla sig att han har utfört en helig tjänst åt Gud. Men de skola göra detta därför att de icke hava lärt känna vare sig Fadern eller mig.” Det är alltså inte bara stöld, avgudadyrkan, spiritism, otukt, äktenskapsbrott och andra orättfärdiga handlingar som kan begås med gott samvete utan till och med mord! Men ”Gud har stadgat såsom rätt, att... de som handla så förtjäna döden”. — Joh. 16:2,3, NW; Rom. 1:32.
Öva och fostra därför ditt samvete genom Guds ord, och ”behåll” så ”ett gott samvete” genom att aldrig handla emot dess röst. Ja, låt ditt samvete leda dig — men först sedan det blivit upplyst, övat och fostrat i rättfärdighet genom Guds ord.