Ett budskap från osynliga rymder
RUNT om i världen uppfångar stora skålformiga antenner svaga signaler från den avlägsna rymden. När ljudet av signalerna förstärks, låter det bara som ett vinande brus ur atmosfären. Och likväl hyser många av världens lysande vetenskapsmän synnerligen stort intresse för dessa signaler.
Man är på det klara med att de inte utgör något slags försök av en intelligens att meddela sig med människan, utan att de är radiobrus från avlägsna stjärnor, vätgasmoln och några av planeterna i vårt solsystem. Vetenskapsmännen hoppas genom dessa signaler kunna vinna ökad kunskap om universum.
Det finns emellertid ett annat budskap som kommer från den osynliga rymden och som de gjorde klokt i att ägna uppmärksamhet åt. Om de studerade detta med samma iver som de studerar stjärnorna, skulle de i ännu högre grad värdesätta de ting de upptäcker i universum.
Det budskap som här avses är mycket olikt de knastrande ljuden från atmosfären. Dess källa är inte livlös materia; det har en intelligens som sin källa. Det som meddelas genom det är vishet och undervisning till gagn för människosläktet.
Man kan inte förneka att människan är i behov av denna undervisning. Detta visar sig nu med allt större och större tydlighet sedan människan lärt sig att utnyttja atomkraften. Nationerna är moraliskt oförmögna att vist och förståndigt göra bruk av denna fruktansvärda kraft. Lägg märke till vad dr Raymond Fosdick sade härom vid invigningen av femmetersteleskopet vid Mount Palomarobservatoriet i Kalifornien:
”Om vi inte kan förankra vår kunskap vid moraliska grundvalar, kommer slutresultatet att bli stoft och aska — stoft och aska som kommer att ohjälpligt begrava människors förhoppningar och landvinningar. Människans vidunderlige fiende är inte hennes vetenskapliga kunnande utan hennes moraliska otillräcklighet. Runt om i världen finner vi nu laboratorier, vilka får så gott som obegränsade anslag, och vid dessa försiggår en febril forskning för utvecklingen av fysiska och bakteriologiska vapen, som på en natt skulle kunna förvandla denna planet till ett ofantligt slakthus.
Enligt vilken moralisk måttstock kommer beslutet att fattas om hur dessa vapen skall brukas? Vilka etiska band skall kunna ha utvecklats till att tygla människors hysteri, fruktan och häftiga sinnesrörelse inför utsikten till en sådan blind, våldsam tillintetgörelse? Ty om denna slutliga vedergällning drabbar nutidsmänniskan i hennes anspråksfullhet, är det inte hennes vetenskap som har förrått henne, utan fastmer drabbar den henne till följd av ett fullständigt moraliskt sammanbrott. Det kommer inte att vara det här teleskopet och allt det som det står som en symbol för som har lett henne till undergångens brant; det kommer att vara otillräckligheten och omogenheten hos hennes moralkodex.
I en bemärkelse är naturligtvis det problem som vi står inför inte nytt. I tusentals år har den gradvisa ökningen av människans makt och förmågor ständigt överträffat hennes förmåga att behärska dessa, och klyftan mellan hennes moraliska beskaffenhet och den fysiska kraft som stått henne till buds har alltid varit obehagligt vid. Men hennes vetgirighet och skarpsinne har aldrig tidigare på några få år lett henne till att frambringa vapen, medelst vilka hon skulle kunna fullständigt utplåna sitt eget samhälle och decimera den planet som hon bor på.”
Den moralkodex, som dr Fosdick säger att människan är i behov av, finns i det begripliga budskap som har kommit till människan från osynliga rymder. Det uppenbarar hur människan skall kunna råda bot på sin moraliska otillräcklighet. Det kan läsas och studeras av nästan varje människa på jorden, ty det har översatts till mer än tusen språk. Det står att finna i bibeln.
I bibeln finns meddelanden som har kommit från Honom som skapade stjärnorna och som fastställde de lagar som gäller för dessa. I den finns hans tankar, hans råd, hans undervisning. Där finns vishet från den största intelligensen i universum. Ett budskap från Honom är förvisso väl värt intresse och ingående studium från människans sida.
Att detta budskap inte kom till jorden förmedelst radiosignaler utan på ett sätt som är främmande för vetenskapsmännen gör det inte mindre betydelsefullt. Det är likafullt ett budskap från den suveräne härskaren. Det är likafullt ett meddelande från osynliga rymder bortom den avlägsnaste stjärna.
Genom detta budskap har universums Skapare, som bär namnet Jehova, givit människorna medlet till att bygga en fast moralisk grundval.
Bland de människor som inser värdet av dessa meddelanden från Gud och som tillämpar deras föreskrifter i sitt liv finns ingen moralisk otillräcklighet. De vänder sig till bibeln med en önskan att inhämta Guds undervisning och råd och tillägna sig de rätta principer som han har låtit nedskriva. De begrundar dessa ting och aktar dem högt. De försöker inte ändra på Guds budskap till stöd för sina egna uppfattningar eller idéer. De studerar det med en önskan att lära känna vad Gud säger och är villiga att ändra uppfattning om det skulle visa sig nödvändigt. Till följd härav äger de förnöjsamhet, sinnesfrid och ett verkligt framtidshopp. ”Stor frid äga de som hava din lag kär.” — Ps. 119:165.
De delar inte den fruktan som nationerna hyser, ty de litar på Jehova Guds löften, som han har givit människorna i sitt budskap till dem. Ett av dessa löften gäller en fridfull jord under en rättvis och rättfärdig styrelse. ”Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.” (Ps. 37:11) ”Hans namn skall vara ... Fridsfurste. Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid.” (Jes. 9:6, 7) Gud kommer att hålla dessa löften. Han sviker aldrig sitt ord.
Sitt enda fasta hopp om en rättfärdig, fridfull värld har människan fått i det budskap som kommer från Jehova Gud. Det ger henne det enda moraliska fäste, vid vilket hon kan förankra den kunskap hon har vunnit genom studiet av det materiella universum. Det är därför ett budskap som bör studeras med större intresse än det som visas radiosignalerna från stjärnorna. Det bör erkännas vara vad det verkligen är — ett meddelande från universums Skapare. Det skänker kunskap, vishet, frid och liv åt den betryckta mänskligheten.