Försumma inte att göra återbesök!
EN ENGELSK flygare fick kunskap om sanningen och tog ståndpunkt för den. Tre gånger måste han inställa sig inför domstol, och på vägen dit eskorterades han varje gång av samme man från militärpolisen. Naturligtvis förklarade han orsaken till rättegången och avgav ett gott vittnesbörd. Den eskorterande polisen visade betydande intresse och fick löfte om att hans namn skulle sändas in till församlingen på platsen, så att bröderna där skulle kunna söka upp honom.
Polisen väntade tåligt i några veckor på att nästa vittne skulle infinna sig i hans hem, och under den tiden lyckades han också intressera sin hustru, som i trettio år hade varit ansluten till kristadelfianerna. Tiden gick, och ändå kom det fortfarande ingen för att söka kontakt med makarna. Men dessa skulle det oaktat få sanningen.
Ungefär fyra månader senare kom den tid som kallas för jul. I polisens hem fanns dekorationerna i form av kulörta pappersgirlander och julgran till beskådande, och dottern tog med sig en av sina lekkamrater hem för att titta på dem. När man frågade den lilla gästen vad för slags julpynt hon hade där hemma, svarade hon rättframt att hemma hos henne hade de inga sådana saker, eftersom dessa var hedniska och inte från bibeln, och att de var Jehovas vittnen och gick på möten i Rikets sal. När polisens hustru hörde detta, skrev hon genast ett litet brev, som flickan skulle ta med sig till sin mor och vari hon frågade om denna ville skicka den senaste av Jehovas vittnens broschyrer och en sångbok. När systern fick detta, tyckte hon att det var en ovanlig begäran, och gick därför för att ta reda på hur alltsammans hängde ihop. Och på så vis kom sanningen på nytt i deras väg.
Just den veckan besökte jag församlingen där på platsen i min egenskap av kretstjänare. Man berättade för mig om familjen, och det hade avtalats att jag skulle besöka dem och träffa mannen, som skulle resa hem från sin förläggning enkom for att träffa dessa vittnen, som hade dröjt så länge med att komma. Jag tillbragte två underbara timmar hos dem, och när jag gick hade jag satt i gång ett regelbundet studium med hustrun och givit mannen litteratur att ta med sig tillbaka till förläggningen, däribland ett exemplar av boken ”Skaffa eder visshet i fråga om alla ting”, eftersom han redan hade gett sig i kast med fältprästen. De båda makarna var uppfyllda av sanningen och var ledsna över den tid som gått förlorad, medan de väntat på att vittnena skulle komma.
Fyra månader senare, när jag gjorde mitt nästa kretstjänarbesök, fann jag att mannen hade lämnat flygvapnet, båda hade börjat predika regelbundet och väntar nu på nästa sammankomst för att bli döpta. Allt detta kunde ha uteblivit, om inte ny kontakt hade åstadkommits genom ett av våra vittnen i barnaåren. Vad som hände med ”återbesöksanvisningen” får vi aldrig veta, men det här omtalade understryker i sanning hur ofantligt viktigt det är att rapportera allt intresse vi kommer i beröring med, om vi inte själva kan ta vara på det, och att vi har ansvar för det, till dess vi är säkra på att andra vänner har satt sig i förbindelse med de nya och bemödar sig om att odla upp deras intresse. — Meddelat från London av en resande representant för Sällskapet Vakttornet.