Frågor från läsekretsen
● Varför återger Matteus och Lukas Jesu släktregister på delvis olika sätt? I Matteus 1:1—16 står det att ”Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus”, men i Lukas 3:23—38 heter det om Josef att han ”var son av Eli”. — J. C, USA.
Åtminstone två auktoriteter framhåller som den antagligaste förklaringen till denna skiljaktighet, att Lukas följer Jesu naturliga släktlinje genom hans moder i köttet, Maria, och hennes förfäder, medan Matteus återger Jesu släktlinje, juridiskt sett, genom Josef, hans fosterfader, och dennes förfäder. När vi nu följer namn efter namn, från det första i de båda släktledningarna, kan vi, tack vare denna förklaring, förstå varför de följer olika linjer efter David; Matteus’ släkttavla går vidare genom Davids son Salomo, under det att Lukas’ följer släktlinjen genom Davids son Natan. Vi förstår också varför de båda registren, fastän de möts i Salatiel och Sorobabel, åter grenar sig och följer olika linjer. Matteus slutar med att ange Jakob såsom Josefs fader, och Lukas slutar med Eli, som — enligt vad vi här anfört — i själva verket var Jesu köttsliga moders, Marias, fader. — The Westminster Dictionary of the Bible (reviderad upplaga år 1944, sidan 198, spalt 1); McClintock and Strong’s Cyclopaedia (1882, band III, sidan 773, spalt 2).
Varför upptar då inte Lukas Maria i sitt register, utan nämner Josef, såsom ”son av Eli”? Den ovan nämnda encyclopedien svarar, på sidan 773, spalt 2: ”Det är ett allmänt känt faktum, att när judarna upprättade sina släktregister, medtog de uteslutande männens namn och utelämnade, i de fall där släktlinjen löpte från en morfader till dennes dotterson, dotterns eget namn och räknade i stället denna dotters man såsom son till morfadern (4 Mos. 26:33; 27:4—7).” Enligt denna regel borde Josefs namn ersätta Marias i Lukas’ skildring, fastän hans släktregister visar Marias härkomst. Encyklopedien påpekar att man i själva uttryckssättet hos Lukas kan få bekräftelse på denna uppfattning. Det heter på sidan 774, spalt 1: ”Evangelisten Lukas har kritiskt gjort åtskillnad mellan den verkliga och den rättsgiltiga härstamningen genom en parentetisk anmärkning: ’Jesus, som (enligt vad man förmenade) var son av Josef (men i verkligheten var) son av Eli’, dvs. som på sitt möderne var dennes son i andra led.” — Luk. 3:23.
Men vad skulle två släkttavlor tjäna till, när en skulle ha kunnat vara nog och skiljaktigheter mellan de två kunde orsaka förvirring? För det första var otvivelaktigt de som först läste Matteus’ och Lukas’ berättelser helt och fullt införstådda med det som ovan nämnts och bör således inte ha blivit förvirrade, vilket inte heller våra dagars läsare behöver bli, när de känner till rätta förhållandet. För det andra spelar släktregister ofta en mycket betydelsefull roll, även om de förefaller somliga människor torra och urtråkiga. Helt visst borde Messias’ eller Kristi släktregister ha varit av särskild betydelse, ty profetiorna som gällde honom var otvetydiga, när det gällde hans härstamning, alltifrån de av Gud gynnade patriarkerna Abraham, Isak och Jakob och ned genom den älskade konung David. Jesus prövade en gång de judiska fariséerna på denna punkt genom att fråga dem: ”Vad mena ni om Kristus? Vems son är han?” De svarade: ”Davids.” (Matt. 22:42, NW) Att Jesus verkligen var Messias måste kunna bevisas från släktregistren!
Det är därför förnuftigt att påstå, att de två nedskrivarna av dessa skildringar, Matteus och Lukas, under Jehovas andes ledning har givit ett tvåfaldigt, avgörande vittnesbörd om Messias’ härkomst. Matteus visade sig mycket angelägen att framhålla profetior som fick sin uppfyllelse i förbindelse med Jesus, vilket framgår av bara de få verserna Matteus 2:1—18. Och när tiden var inne för Lukas att utarbeta sin skildring, som han riktar till den ”ädle Teofilus”, var hans avsikt inte att åstadkomma en meningslös upprepning. Lukas gjorde sig stor möda, och sedan han noggrant hade ”utforskat allt ända från början”, skrev han om detta ”i logisk följd”, så att Teofilus skulle äga hel och full visshet i det som han hade blivit undervisad om muntligen. (Luk. 1:1—4, NW) Hur skulle han mera helt och fullt ha kunnat nå sin avsikt än genom att komplettera Matteus’ skildring, som angav Jesu härstamning, juridiskt sett, genom hans fosterfader Josef, med ett annat register, som visade hans naturliga härstamning, hans härstamning efter köttet, genom jungfrun Maria, i all synnerhet när de båda härstamningstavlorna följer Jesu släktlinje från Abraham genom Isak och Jakob och likaså — framför allt — genom David? De två släktregistren utgör ”två ... vittnens utsago”, en tvåfaldig bekräftelse på att Jesus var Messias. — 5 Mos. 19:15.
Denna sak har tidigare behandlats i boken ”Himmelriket är nära”, sidorna 41—45 (39—42 i den i USA tryckta upplagan), där också de båda släktregistren återges sida vid sida.