Frågor från läsekretsen

● Skall man ta det som bokstavligen sant, att israeliternas kläder inte slets ut under de fyrtio åren i öknen, eller menades med detta uttryckssätt bara att klädförrådet inte tröt? — R. H., USA.

I 5 Moseboken 8:3, 4 heter det om Jehova att han beständigt ”gav dig manna att äta, en mat, som du förut icke visste av och som icke heller dina fäder visste av; på det att han skulle lära dig förstå, att människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av allt det som utgår av HERRENS mun. Dina kläder blevo icke utslitna på dig, och din fot svullnade icke under dessa fyrtio år.” Att de fick manna var ett beständigt upprepat underverk, och så var det också med kläderna, som inte slets ut. Häri ligger underverket. Om gamla kläder bara hade ersatts med nya, skulle det inte ha varit något underverk. Skildringen är bokstavlig när den talar om kläderna, som inte slets ut, och likaså när den säger att fötterna inte svullnade under de fyrtio åren i öknen. Någon praktisk svårighet skulle inte behöva uppstå genom att man använde samma kläder i fyrtio år, ty när barnen växte ur sina kläder, växte de i större plagg, som andra lagt av, och deras egna kläder kunde ”ärvas” av yngre barn. Gamla människor dog och lämnade sina kläder efter sig. Det är känt att israeliterna var ungefär lika många till antalet vid slutet av ökenvandringen som vid dess början, och alltså kunde det ursprungliga klädförrådet förslå alldeles lagom under hela den fyrtioåriga ökenvistelsen.