Man bör inte vara för snabb att kalla alla ”getter”

En heltidsförkunnare skriver från Arizona: ”Jag fick ett distrikt, där jag skulle arbeta från hus till hus, men samtidigt sade man mig att andra hade funnit bara ’getter’ där.

Första gången jag gick igenom distriktet smälldes varenda dörr igen mitt för näsan på mig. Andra gången tog jag inga skrifter med mig, och jag ringde inte på dörrklockorna. Jag slog mig helt enkelt i språk med dem som var ute i sina trädgårdar och talade med dem över staketet. Det var ett nytt bostadsområde, och jag talade om vad som helst som jag lade märke till och som var fördelaktigt, bara för att få i gång ett samtal. Många hade besvär med att få växterna att gå, och då passade jag på att tala om hurudana förhållandena kommer att bli i den nya världen. Med ett glatt ’Vi ses igen’ gick jag så vidare.

Nästa gång jag besökte hemmen blev jag bjuden att stiga in nästan överallt och kunde visa ur bibeln hur nära vi har kommit det rike, som Jesus har lärt oss att bedja om, och fick därpå lämna en del skrifter. Det tycktes inte råda stort intresse på distriktet för enskilt bibelstudium i hemmen. Jag sökte därför efter och fann också ett ställe där en grupp kunde samlas till studium och inbjöd fruarna att komma till ett sådant studium. Femton kom första kvällen. Visserligen kom inte alla dessa följande gång, men andra kom i stället, och när jag måste överlämna studiet till en annan förkunnare några månader senare, därför att jag skulle flytta från staden, kom det regelbundet 20 personer till studiet. Ett av vittnena i staden berättade för mig i somras, att detta studium nu hålls i hennes hem med mellan 45 och 50 deltagare varje vecka.”

Och detta på ett distrikt där man sade att det bara fanns ”getter”!