Frågor från läsekretsen

● I boken Vad har religionen gjort för mänskligheten? sägs det på sidan 244 att när Jesus förkunnade sanningen i Nasaret, ”uppstod ett våldsamt tumult bland de religiösa människorna i synagogan, och de drev honom ut ur staden och sökte stena honom till döds”,’ och Lukas 4:16—30 citeras som bevis. Men i Lukas 4:29 (NW) heter det: ”De stodo upp och drevo honom skyndsamt ut ur staden, och de förde honom till randen av det berg, varpå deras stad var byggd, i syfte att kasta honom huvudstupa ned för det.” Eftersom skriftstället säger att de försökte kasta honom utför berget, varför sägs det då i boken att de sökte stena honom till döds? — N. S., USA.

Bibeln beskriver inte i detalj hur det gick till, när någon stenades. Den visar dock att avrättningsplatsen måste ligga utanför staden och att vittnena kastade den första stenen på den dömde. (3 Mos. 24:14; 4 Mos. 15:36; 5 Mos. 13:9, 10; 17:5—7; Apg. 7:57—59) Judisk tradition fogar till detta den upplysningen, att offret först kastades utför ett berg eller ett stup och sedan bombarderades till döds med stenar. Då vi nu förstår hur det gick till, när någon avrättades medelst stening, är det tydligt, att när judarna i Nasaret ”drevo honom skyndsamt ut ur staden, och de förde honom till randen av det berg, varpå deras stad var byggd, i syfte att kasta honom huvudstupa nedför det”, handlade de som man brukade vid stening och att om de hade lyckats knuffa honom utför berget, så skulle de ha fullbordat avrättningen genom att bombardera honom med stenar. I Skapelsedramat i bilder förekom en rörlig bild som visade hur Stefanus stenades på det sättet.

● Ett envist rykte vill göra gällande att det skulle finnas en förintande elektrisk ring, som sänker sig mot jorden, och att när den träffar klotet, så kommer allt liv som inte mirakulöst bevaras av Jehova att utplånas. Uttalade sig inte tidskriften Vakna! om detta för några år sedan? — W. S., USA.

Jo, Vakna! för den 8 november 1952 hade i sin artikel ”Vår atmosfär” en underrubrik ”Finns det en elektrisk ring som hotar oss?” Det påvisades där att fastän det finns elektriska skikt i jonosfären, så hindras den skadliga strålningen från att nå jorden genom ozonskiktet. Det finns inte heller någon fara för att ozonskiktet kommer att förintas, så att vi blir utsatta för detta bombardemang, därför att de ultravioletta strålarna som tillsammans med kosmiska strålar frambringar de elektriska skikten i jonosfären också skapar detta ozonskikt genom sin inverkan på syret i jordens atmosfär. Strålarna skapar med andra ord vägspärren. Så länge som strålarna finns, kommer de hindrande skikten att finnas.

Det framgår alltså att de elektriska skikten över oss inte på långt när innebär något sådant hot som dessa fåfänga rykten gör, vilka tanklöst upprepas utan vetenskaplig grund. Det är förvisso mer än fruktlöst att uppta vår tid med att sprida sådana rykten, då denna tid så ytterst väl behövs i predikandet av de otvetydiga varningarna från Jehovas ord. Vi bör alltså bruka vår tid till att predika det som vi känner till och som är grundat på Guds säkra och vissa ord i stället för att predika föregivet vetenskapliga hörsagor, vilka förs vidare av dem som trängtar efter att skapa sensation.

● Jesus sade: ”Om någon slår till dig på din högra kind, vänd också den andra till åt honom.” Hur stämmer detta överens med den rätt till självförsvar som Jehovas vittnen förfäktar? — K. K., USA.

Jesus sade inte att om någon slog en med en påk eller med knytnäven, så skulle man tillåta honom att slå till ännu en gång. Om en angripare önskar skada en fysiskt, använder han ett vapen eller knyter åtminstone näven, när han slår. Om han å andra sidan önskar förolämpa eller förödmjuka eller reta till slagsmål, så ger han kanske en örfil, ett slag med flata handen. En örfil är inte ett angrepp i syfte att skada eller döda, utan ges för att reta den som får den. Sådana personliga förolämpningar eller försök att egga till slagsmål bör inte förmå den kristne att ge igen på samma sätt. Om slaget har getts och den som slagit sedan väntar för att få se resultatet, så kommer den kristne inte att ge igen och så bli indragen i ett slagsmål.

Denna vägran att vedergälla förolämpning med förolämpning innebär dock inte att de kristna måste vara pacifister eller att de aldrig får gripa till självförsvar. Kristus Jesus kommer själv att draga ut för att utkämpa Jehovas strid vid Harmageddon, i spetsen för de himmelska härskarorna. De kristna som uppstått som andevarelser kommer att kämpa tillsammans med honom i den striden. I forna tider kämpade Jehovas folk under hans ledning och med hans hjälp. I våra dagar försvarar de kristna med full rätt Rikets intressen, sina mötesplatser, sin rätt att komma tillsammans, sin egendom, sina bröder och systrar och sin egen person. De väpnar sig inte på förhand eller förutsätter att det skall bli bråk. Men när de blir angripna, kan de värja sig mot slag och slå till i självförsvar, men inte i angreppssyfte. Om de blir angripna på allmän plats, tillkallar de lagens handhavare eller drar sig tillbaka om det är möjligt, men i sina hem eller möteslokaler behöver de inte dra sig tillbaka. De har rätt både enligt bibeln och enligt lagen att vidta mått och steg för att försvara sig. Därmed överträder de inte Jesu ord i Matteus 5: 39 (NW), ty dessa ord gäller personliga förolämpningar och inte angrepp som är avsedda att åstadkomma allvarlig fysisk skada mot någons person.